Makens och min egna semestervecka är hotad!
Ni exkluderar honom, så enkelt är det.
Nu har han ett syskon till skillnad från tidigare och det att hon bara får följa med kan såra honom. Risken är att han känner sig mindre värd.
Att man frågar honom hur han känner är att ha respekt för honom och hans känslor.
Och jag är rätt 100 på att ni senare när dottern blir äldre kommer att fråga henne det i olika situationer.
Barn är också människor med känslor och åsikter.
Nu är mitt äldsta barns pappa död så det är rätt naturligt att vi alla 4 gör allt tillsammans.
Men hade han levt så hade aldrig lämnat bort äldsta till pappan så att jag sambon och vårt gemensamma barn kunde åka själva.
Det handlar alltså om att pojken blir utesluten ur gemenskapen.
Är det så jävla svårt att begripa?
Han är ju med sin mamma, inte lämnad ensam i hemmet liksom.
Min bonus har uttryckt något någon gång att vi gör saker utan honom och då har jag helt enkelt förklarat men xx, den veckan har ju du ditt liv hos mamma. Vad ska du och mamma göra på semestern? Tänk om jag skulle sura för att du går på bio utan mig då?
Då fattade han precis. Hans liv fortsätter ju också, så varför skulle inte vårt göra det?
Sen sa jag också att han har det bättre än sina kompisar för han har FYRA vuxna som bryr sig, och han får ha TVÅ födelsedagskalas ( och ja, alla är sams och det är han själv som vill ha två kalas=fler dagar med gäster och presenter...)
Så han har ju världens bästa liv tycker han själv som har dubbelt av allt...