Makens och min egna semestervecka är hotad!

Som  någon kanske sagt, varför inte göra en resa (Liseberg, tivoli i Köpenhamn ex) några dagar /en vecka varje sommar när pojken är hos er. Sen har ni er egen semester som vanligt men ingen blir exkluderad.
Sen undrar jag varför du bryr dig TS när den enda som är emot det är svärmor.
Vad spelar det för roll vad hon tycker när ni andra är överens om att inga problem finns?
Du får väl tänka att - om förmodan- du och din man skulle skiljas nån gång och han träffar en ny, att svärmor antagligen kommer att ta "ditt" barns parti också om dom gör saker i hop ditt barn inte är medbjuden på.  Tittar du på det ur den synvinkeln kanske inte känslorna mot svärmor blir så hårda, det är barnets känslor hon tänker på. Rätt eller inte rätt värnar hon om barnen iaf
I övrigt tycker jag inte att ni gör något fel TS. Självklart måste ni få vara en familj även när hans son sen tidigare- som även har en annan familj den tid han inte har hos er- är där. Överlåt till din man att förklara läget för svärmor. Onödigt att DU ska behöva göra dig osams med henne över detta. Och svärmor kan ju få tycka vad hon vill, eller hur? Det ändrar ju inte ert liv på något större sätt (om ni inte låter det göra det).

Vänd på det. Pojken åker på utlandsresa med sin mamma på semester varje år. Sen ska han dessutom åka med TS familj en gång varje år. Pojken får två utlandsemestrar. Hur ska detta kunna rättfärdigas för TS lille nyfödde dotter som bara får åka utomlands EN gång per år?!! Orättvist så det sjunger om det!
Vad jag menar är att millimeterrättvisa är svårt- och någon kommer alltid att "bli" förfördelad. Om man inte inser att saker kan vara komplicerade och att allt inte behöver vara 100 rättvist (eftersom det aldrig blir det iaf) men att det kan vara jäkligt bra ändå!
Om folk PÅPEKAR hur orättvist det är hela tiden däremot kan nog DET skapa en känsla av exkludering hos personen trots att det kanske inte fanns där från början...