Makens och min egna semestervecka är hotad!

vet bäst skrev 2014-07-02 14:38:40 följande:

Vänd på det. Pojken åker på utlandsresa med sin mamma på semester varje år. Sen ska han dessutom åka med TS familj en gång varje år. Pojken får två utlandsemestrar. Hur ska detta kunna rättfärdigas för TS lille nyfödde dotter som bara får åka utomlands EN gång per år?!! Orättvist så det sjunger om det!

Vad jag menar är att millimeterrättvisa är svårt- och någon kommer alltid att "bli" förfördelad. Om man inte inser att saker kan vara komplicerade och att allt inte behöver vara 100 rättvist (eftersom det aldrig blir det iaf) men att det kan vara jäkligt bra ändå!

Om folk PÅPEKAR hur orättvist det är hela tiden däremot kan nog DET skapa en känsla av exkludering hos personen trots att det kanske inte fanns där från början...

Den här inställningen får mig att må illa! Tänk om man resonerade så om vuxna också. 'Nä älskling, du var ju utomlands med jobbet tidigare i år så i sommar åker jag ensam med barnen. Annars blir det faktiskt orättvist...' eller till 15-åringen 'nä Kalle, du har faktiskt paddlat kanot med klassen, så nu ska du bo hos moster Märta en vecka när pappa och jag åker på semester med dina systrar'... Låter ju helt normalt...

Jag förstår inte att så många vuxna människor kan vara så ytliga och tro att resan utomlands är det viktiga och inte det faktum att man får vara med familjen. Om ens föräldrar har bestämt att separera och man som barn plötsligt får två olika familjer så vill man såklart känna sig inkluderad i båda. Att vara 'en halv medlem' i två familjer gör tyvärr inte att man känner sig hel...

Anonym (Usch)

Äldre 2 Jul 22:51

#335

Anonym (Men fatta läget!!) skrev 2014-07-02 20:17:25 följande:

TS har inget ansvar för hans barn sen tidigare relationer!!! Detta barn får alla veckor på året utom EN?!! Barnet åker dessutom på utlandssemester med sin egen mamma. Nu är TS själv mamma och vill självklart ta med sig sitt eget barn. Bonussonen har en annan mor! Jag tycker TS har tagit emot bonusbarnet fint och fortsätt ha en egen vecka med din biologiska familj du! Bonusbarnet har tillgång till två familjer och får säkert dubbelt upp jämfört med nya barnet som bara har EN mamma och EN familj att åka på semester med exempelvis. Skit i alla löjliga snackare här som tror att du adopterat bonussonen och har moraliska skyldigheter att lägga undan dig själv/ditt barn då din MANS barn anses vara det viktigaste av allt! Nej. Alla är lika viktiga. Du med.

Hua, att det verkligen finns människor som du :(

Anonym (Usch)

Äldre 2 Jul 23:01

#337

Anonym (hmm) skrev 2014-07-02 22:02:05 följande:

Ja, jag vet inte men någonstans blir det tokigt hur än man gör i en styvfamilj.

Om elvaåringen får åka med sin mamma och halvsyskonet aldrig får åka blir det inte så kul för henne men enligt de flesta här ska elvaåringen få åka dubbelt så många gånger som lillasyster som kompensation för att han inte lever i en kärnfamilj.

Verkar helt galet.

Varför är det så svårt att fatta?!?! Elvaåringen kan åka på 20 resor med sin mamma varje år, men att inte få lov att följa med sin pappa på deras enda resa, något som är så viktigt och speciellt för deras familj, det är verkligen att visa att pojken inte är en fullvärdig familjemedlem.

Att vara inkluderad hos någon annan väger inte upp att vara exkluderad och bortstött av sin ena familj.

Anonym (Usch)

Äldre 3 Jul 21:57

#433

mamaleona skrev 2014-07-03 17:42:43 följande:

Nu har inte jag läst hela tråden. Även jag har levt nyfamiljsliv med dina, mina o vårt barn (över tio ÅR). Jag förstår ts faktiskt. Vi har rest mycket - vår gemensamma dotter på tio år har rest söderut ca 11ggr redan. Ibland bara vi tre, ibland har nån av våra äldre kommit med, både hans o nån av mina, ibland min äldre dotter enbart osv osv. Ingen har någonsin ansett detta fel, ibland har man inte haft råd, någon har haft läger, sommarjobb el enbart inte velat komma med. Och??? Klart man kan resa i olika konstellationer, liver är inte rättvist o kommer aldrig o bli det. MEN en sak jag undrar över är varför ni inte åker ut o äter då mannens son är där, eller gör spontana grejor (kryssning ex) som du skrev, det lät att sådant sysslar ni inte med när han är där? DET låter lite fel i mina öron.

Visst kan man resa i olika konstellationer... Men ts vill åka med sin man och deras gemensamma barn, men aldrig med bonussonen. Det är inte direkt olika konstellationer...

Sen är det stor skillnad på att som barn inte kunna/känna för att följa med men att veta att man hade varit välkommen om situationen varit annorlunda. Att veta att man inte är önskad på den speciella familjesemestern är inte direkt roligt...

Och även om ts bonusson har sagt att han inte vill följa med, så vet han nog att de inte vill ha honom med. Han bryr sig kanske inte nu, men känslorna kan komma om några år. Och då är det försent att göra något åt det. Sånt här kan sätta djupa spår i självkänslan :(

Anonym (Usch)

Äldre 3 Jul 22:27

#441

Brumma skrev 2014-07-03 21:50:31 följande:

Det gör dom. Dom gör massor av sådant som kille älskar när han är hos dem.

Men eftersom många här i tråden anser att nu när de fått ett barn till kan de inte göra något "extra" om inte sonen råkar vara hos dem just den veckan.

Ergo - de kan inte längre göra ngt spontant när sonen är hos sin mamma, enbart när han är hos dem...

Vilket ju blir helt knas ;)

Men det är väl klart att man hittar på saker även när sonen är där, man slutar ju inte leva liksom. Men man måste kanske inte pricka in de där speciella sakerna som man bara gör max en gång om året, precis när bonusen är hos sin mamma. Alltid... Och göra det tydligt att man planerar det så.

Anonym (Usch)

Äldre 3 Jul 22:49

#448

Brumma skrev 2014-07-03 22:41:13 följande:

Det är ingen ide att förklara mer.... Det går liksom inte in ändå...

Eller så är det kanske dags att acceptera att alla inte tycker som du...?

Anonym (Usch)

Äldre 11 Jul 10:08

#607

Jag tycker ändå att man kan urskönja ett problem här... När man först läser ts så finns det mycket som insinuerar att ts inte ser bonusen som en del i familjen. Hon pratar mycket om familjen och då menar hon mannen och henne själv och numera deras gemensamma barn, det nämner hon flera gånger. Dessutom genomsyras inlägget av att hon inte VILL ha bonusen med eftersom det är så det alltid varit och för att hon vill att hon, maken och deras gemensamma barn ska få rå om varandra som familj.

Det är först senare (efter massa påhopp) som massa annan info dykt upp som i princip gör det praktiskt omöjligt för bonusen att följa med, tillslut visar det sig att han inte vill...

Dessutom framställer ts denna resa som något som är väldigt viktigt för henne, något hon ser mycket fram emot, årets höjdpunkt. Att göra ytterligare en resa av något slag är inte möjligt.

Jag tycker att de här sakerna tillsammans är lite oroväckande. Även om pojken verkligen inte vill följa med i år så kanske han vill någon annan gång. Eller åtminstone få känna att pappan och bonusmamman verkligen önskade att han hade kunnat följa med. Som barn vill man bara känna sig inkluderad i familjen, t.ex. känna att ens pappa helst av allt vill ha båda sina barn med sig på den där speciella årliga semestern. Att man sen kanske inte kan (eller vill) följa med varje år är en helt annan sak.

Även om ts ton har ändrats genom tråden här (från 'jag vill inte ha bonusen med, han tillhör inte vår lilla familj' till 'det går inte att ordna praktiskt' till 'bonusen vill inte, annars hade han givetvis varit välkommen') så får man en känsla av att det är mer troligt att en lättnadens suck undslapp ts när pojken inte ville följa med än att tårarna trängde sig på hos ts för att hon inte kunde få dela sin härliga familjesemester med hela familjen, dvs även bonusen...

Att bara vara nöjd med att bonusen aldrig följer med eftersom 'han ändå inte vill' tror jag är farligt. Om några år kan skadan redan vara skedd, då känner kanske bonusen att hans pappa och bonusmamma aldrig gjorde ett ärligt försök att inkludera honom i familjesemestern. Vem han kommer att skylla detta på vet vi inte, kanske pappan, kanske bonusmamman eller kanske lillasyster...

Jag tycker det är lite naivt att tro att bonusen (varken nu eller senare i livet) inte inser att han inte är helt välkommen och att detta inte skulle påverka honom negativt.

Som sagt, man måste inte ha millimeterrättvisa hela tiden, men det kan vara stor skillnad på hur det läggs fram. En pappa OCH bonusmamman som verkligen verkar göra sitt bästa för att se till att man får vara med på de mest speciella sakerna/resorna/händelserna och som annars faktiskt verkar uppriktigt ledsna om man inte kan följa med av någon anledning, DET gör att man känner sig inkluderad och välkommen!

Makens och min egna semestervecka är hotad!

INNEHÅLL