Makens och min egna semestervecka är hotad!

Jag orkar faktiskt inte läsa alla andra 53 sidor inlägg, har dessutom en tidsfrist men kan inte strunta i att svara...

Som barn/ungdom som var i din sambo's pojke's sits, så håller jag med din svärmor. Skillnaden var att jag var tonåring och kunde (samt VÅGADE!) säga ifrån själv, hade utvecklat en insyn i hur mina egna känslor tedde sig och varför. 

Och det blir faktiskt en förändring iom det nya barnet, för förhoppningsvis har han inte tävlat med dig om sin fars uppmärksamhet och kärlek, då det har varit på ett helt annat plan. Men ett nytt barn är en helt annan sak, även om han är så pass stor som han är. Även om han är jätteglad, stolt och positiv kring att bli storebror, så innebär det även en hel del som man själv inte visar så ofta, som t.ex. att man blir ledsen när man känner sig utanför.

Jag tycker att ni i alla fall borde ge honom chansen att få säga sitt och fråga om han är intresserad av att följa med. Om ni inte ens ger honom ett val anser jag faktiskt det bli ett systematiskt utelämnande, framförallt om det är den enda utlandssemestern ni tar.