Makens och min egna semestervecka är hotad!

What? Därför att Brumma går helt på TS linje.. Man får väl diskutera här?

Ledsen men har sett detta på nära håll. Där tom mamman uteslutit sin son pga gemensamt barn med nya sambon. Sonen mår skit och frågar ofta om han kan följa med denna gången då :( Så jag är rätt säker på att TS vill ha medhåll här....

What? Därför att Brumma går helt på TS linje.. Man får väl diskutera här?

Är lite kluven här! Det låter lite som att du säger "jag vill inte ha med hans son på min semester" och då tycker jag det är lite elakt. Men är det så att en resa faller på en vecka han inte är med er och han ändå reser med sin mamma så kan det vara okej ändå. Då får ju pojken ändå resa. Hade han inte fått göra något alls med mamman och det är du som väljer att inte ha med honom är det inte snällt. 

Men ja ni måste ju få göra saker själva, pojken får ju "dubbelt upp".

Min sambo har två barn och när vi får barn inom kort så måste vi ju fortfarande leva de veckor de inte är här. Tex måste vi kunna åka till Legoland när våra barn är tillräckligt stora utan de andra barnen om det faller ut så, dels för att de redan varit där + att de får göra en massa saker med sin mamma. De barnen kan ju inte få dubbelt genom båda hemmen men våra gemensamma barn bara får ha roligt de veckorna de är här. Det är inte heller rätt. 

Fortsätt åka ni om ni hade boende men någon gång kanske ni kan byta vecka så att pojken kan få följa med också?!

Jag har bara opererat boobs och syn, what else?

Trist att du är sjuk. Du kanske fortfarande är hög på morfin så det är därför du inte tänker klart?

Återkom gärna till denna tråd när du mår bättre och tänker klart igen tycker jag.

Konstigt det blev. Försökte citera den där Otto - nånting

Ett barn som är tolv säger inte vad det vill utan vad föräldrarna vill höra!

Självklart tänker du så. Mina barn och andras ungar ungefär.
Tror nog att styvisen skulle ha bra mycket mer nytta och glädje av en utlandssemester än en ettåring dock.

Bara för att n fått ett gemensamt barn så ingår inte styvsonen i familjen längre alltså? Är inte båda barnen lika mycket värda??

Varför ska ni ha ena barnet med men inte det andra?
Varför helt enkelt inte lämna bebisen hemma och ta med det äldre barnet som skulle ha bra mycket mer glädje av semesterresan?

Tycker din svärmor resonerar bra. Hon tänker på det äldsta barnet också och inte bara på det ena. Sen undrar jag vad du har för en fjant till man. Vad säger han? Vill han inte semestra med bägge sina barn? eller ger han sig för att han vet att du kommer ställa till med ett jävla liv för att han vill fördela det rättvist mellan sina båda barn.

Hur hade du tänkt/gjort om situationen varit tvärtom?
Sonen hade varit din, men sin man vill inte ha honom med, han räknas inte till familjen, eftersom han inte är din mans biologiska barn. Så ert gemensamma bebis får följa med, men din äldre son får stanna hemma, eftersom mannen inte vill ha det med sig.

Vad fan är det för fel på folk när det kommer till att göra sån stor skillnad på barn? Varför ska pojken straffas för att han inte är DITT biologiska barn TS? Det är väl inte hans fel.

Ja, jag ska söka hjälp för att jag tycker att man ska behandla alla barn oavsett om de är bio eller inte!! Idiot! undrar vem det är som ska söka hjälp. Hoppas verkligen att du inte har vare sig egna barn eller styvbarn!!!

Ts- jag vill säga att jag är den pojken fast 20 år senare. Jag är fortfarande ledsen över att bli exkluderad på resor som barn. Nya familjen åkte varje sommar en vecka, och jag kom dit när de hade kommit hem. Jag höll god min för att jag inte ville vara krånglig och girig. Men jag tror att min berättade stärkter ts tyvärr i det här. Mysigt med lilla nya familjen och lite egentid bara ni... Kräks

Åh. Jag tycker han svarade mkt bra... Han påpekar att det antagligen inte är samma familjesituation och så undrar han om han tror att killen hellre åker på semestern med TS, pappan och bebis eller fortsätter åka med mamman och har en semester full med aktiviteter med TS, pappa o bebis istället. Som han brukar.

Ett svar som har väldigt mkt att göra med inlägget han svarade på..

Kanske ngn annan här har problem med läsförståelsen... Eller kanske du ska börja läsa inläggen lite noggrannare innan du svarar....

TS - åk ni utan bonussonen i år, eftersom han faktiskt vill stanna hemma.

Sen slutar ni att betala 1500 extra i månaden till mamman, samt begär halva barnbidraget och så lägger ni detta i en separat semesterkassa som ni sen kan använda till en resa hela familjen någon av de fyra veckor sonen är hos er nästa sommar. Det blir ju trots allt ca 24 000 kronor extra för er på ett år.
På det här sättet så kan ni både åka "er" vecka och åka en vecka med båda barnen. Vill han fortfarande inte åka nästa år, så har ni pengar till en ännu längre resa året efter om han har ångrat sig tills dess.

Ja - mamman får ju förstås i det här fallet acceptera att hon inte kan åka på de långa semestrar som ni hittills varit med och sponsrat, men hon förstår säkert om ni förklarar att ni inte vill att sonen ska känna sig bortvald och utanför hos er.
Och förstår hon inte, så kan du ju alltid hänvisa till alla svar du fått är som talar om vilken otroligt dålig lösning ni tre vuxna kring sonen har kommit fram till ;)

Jag tycker ändå att man kan urskönja ett problem här... När man först läser ts så finns det mycket som insinuerar att ts inte ser bonusen som en del i familjen. Hon pratar mycket om familjen och då menar hon mannen och henne själv och numera deras gemensamma barn, det nämner hon flera gånger. Dessutom genomsyras inlägget av att hon inte VILL ha bonusen med eftersom det är så det alltid varit och för att hon vill att hon, maken och deras gemensamma barn ska få rå om varandra som familj.

Det är först senare (efter massa påhopp) som massa annan info dykt upp som i princip gör det praktiskt omöjligt för bonusen att följa med, tillslut visar det sig att han inte vill...

Dessutom framställer ts denna resa som något som är väldigt viktigt för henne, något hon ser mycket fram emot, årets höjdpunkt. Att göra ytterligare en resa av något slag är inte möjligt.

Jag tycker att de här sakerna tillsammans är lite oroväckande. Även om pojken verkligen inte vill följa med i år så kanske han vill någon annan gång. Eller åtminstone få känna att pappan och bonusmamman verkligen önskade att han hade kunnat följa med. Som barn vill man bara känna sig inkluderad i familjen, t.ex. känna att ens pappa helst av allt vill ha båda sina barn med sig på den där speciella årliga semestern. Att man sen kanske inte kan (eller vill) följa med varje år är en helt annan sak.

Även om ts ton har ändrats genom tråden här (från 'jag vill inte ha bonusen med, han tillhör inte vår lilla familj' till 'det går inte att ordna praktiskt' till 'bonusen vill inte, annars hade han givetvis varit välkommen') så får man en känsla av att det är mer troligt att en lättnadens suck undslapp ts när pojken inte ville följa med än att tårarna trängde sig på hos ts för att hon inte kunde få dela sin härliga familjesemester med hela familjen, dvs även bonusen...

Att bara vara nöjd med att bonusen aldrig följer med eftersom 'han ändå inte vill' tror jag är farligt. Om några år kan skadan redan vara skedd, då känner kanske bonusen att hans pappa och bonusmamma aldrig gjorde ett ärligt försök att inkludera honom i familjesemestern. Vem han kommer att skylla detta på vet vi inte, kanske pappan, kanske bonusmamman eller kanske lillasyster...

Jag tycker det är lite naivt att tro att bonusen (varken nu eller senare i livet) inte inser att han inte är helt välkommen och att detta inte skulle påverka honom negativt.

Som sagt, man måste inte ha millimeterrättvisa hela tiden, men det kan vara stor skillnad på hur det läggs fram. En pappa OCH bonusmamman som verkligen verkar göra sitt bästa för att se till att man får vara med på de mest speciella sakerna/resorna/händelserna och som annars faktiskt verkar uppriktigt ledsna om man inte kan följa med av någon anledning, DET gör att man känner sig inkluderad och välkommen!