Anonym (Lurad) skrev 2014-07-02 14:16:13 följande:
Ja, det stämmer till viss del. Har väl att göra med hur jag har blivit "behandlad" också och att jag inte förstår mig på henne. Jag har hela tiden fått "backa undan" för att hon mår dåligtoch behöver mycket uppmärksamhet. Men det har väl främst att göra med sambon och vilka gränser han sätter och det har blivit mycket bättre. Men jag blev lite ställd när han nu föreslog att vi skulle åka till henne på vår gemensamma semester
Usch va tråkigt!
Jag har sett på nära håll hur jobbigt det kan vara med ett bonusbarn som inte mår riktigt bra, är hätsk och tar ut mycket av sin ilska och frustration på sin i detta fallet bonuspappa. Det var oerhört jobbigt för hela familjen, men mest för henne själv och bonuspappan. Ingen hade dömt honom om han hade tagit till flykten. Men han stannade, och idag är allt helt annorlunda. Nu är hon vuxen, har flyttat hemifrån, och det är så roligt att se vilken fin relation de har idag. Vem hade trott det?
Det jag menar är att om viljan finns hos er båda, så kanske ni lite försiktigt kan börja närma er varandra. Det är så lätt att bli kvar i gamla spår, om ingen vågar eller vill ta initiativet och sträcka ut en hand.
Men nu vet jag ju inte vad förutsättningarna i ert fall finns till att göra detta..