Har du gjort medicinsk abort? Hur var det för dig?

Jag gjorde en medicinsk abort igår. Tänkte dela med mig lite av hur det gick för mig.

Första tabletten tog jag på sjukhuset i torsdags. Först träffa jag en sjuksköterska som tog stick i fingret och så fick jag lämna klamydia test. hon pratade inte med mig utan sa bara åt mig att göra si eller så. Sen 1, 2, 3 så sa hon till mig att följa med. Hon släpper in mig i ett annat rum och säker läkaren kommer snart. Jaha? En man kommer in som visar sig vara gynekolog. Han säger till mig att klä av mig. Jag bara 'eeeh. Vadå klä av mig?' Ja, då skulle vi såklart göra vaginalt ultraljud? Vilket jag inte hade en aning om. Fick klä av mig inför honom sedan hoppa upp i stolen där han förde in något som likna en dildo? Han prata knappt med mig eller fråga om jag ville ha en sköterska där eller så? Kändes bara olustigt allting. Sen bara ' ja när var din sista mens? ' '10 juli' 'ok det ser ut att stämma'. Så tar han ut redskapet och säger till mig att klä på mig och vänta där. Ok. Inget papper eller så när man har fullt med glidmedel mellan benen?? Iallafall så kommer där sen en barnmorska och hämtar mig, som då tyckte det var konstigt att jag blivit lämnad där inne? Tydligen skulle gynekologen ha tagit med mig till hennes kontor.

Hon var snäll och mjuk och vi pratade länge. Jag berättade att jag läst mycket här och på andra sidor om folks erfarenheter av medicinsk abort så jag var rädd för hur det skulle gå. Jon förklara då att dom enda som skriver här är

Dom som haft en dålig erfarenhet och inte alla dom med en bra erfarenhet. Jag sa då att jag skulle skriva här efter min om den var bra :) hon sa att många gör en höna av en fjäder och att många överdriver gärna?

Hon sa att jag absoluuuut inte skulle ha ont för då spänner jag mig ju och då går det inte som det ska? Hon sa även att om jag har ont kan jag inte upp o få vilket är viktigt för att få ut allt, så nej, jag skulle inte ha ont. För att vara helt säkra fick jag med mig en morfin tablett.

Jag tog första pillret på sjukhuset och berätta att jag mått illa och kräkt i veckan. Inga problem sa hon.

Dagen gick och jag mådde bra. Dagen efter mådde jag extremt illa och hade frossa. Fick gå hem från jobb pga att jag mådde så pass dåligt.

Lördagen gjorde jag min abort.

Det börja med att jag åt och tog alla smärtstillande jag skulle utom morgonen. Förde upp pillerna i slidan och inom 15 minuter började det värka i livmodern.

efter ca 40-50 min började allt snurra och jag fick springa in och kräkas. Sedan försökte jag röra på mig för att det skulle komma igång. Det var en varm dag , 25 grader ute och ändå börja jag frysa. Fick klä på mig långbyxor och tjocktröja. Sedan morgonrock. Sen filt och 2 stora duntäcken. Sen hårfönen och en Varm riskudde. Jag bara frös och frös och skaka i heeeela kroppen. Smärtan tog i och jag hade ont, mådde illa och frös. När min pojkvän försökte prata med mig fick jag i stort sätt blinka till svar då jag mådde extremt illa om jag rörde mig eller pratade. Tog halva morfin tabletten. Fortsatte frysa. Blod börjar komma 2,5 timme efter att jag förde in tabletterna. Ligger still och pendlar fram och tillbaks från toan då jag har så ont i magen oxh trodde jag skulle bajsa på mig. Tar andra halvan morfin men kräker nästan omedelbart. I 7 timmar ligger jag och mår illa, har extremt ont i magen och fryser som jag vet inte vad (förutom när jag kräktes då svettades jag). Var så otroligt arg på barnmorskan som sagt att det skulle vara hur lätt som helst och varnade mig inte alls på illamående eller frossa??? Fick inga tabletter alls motmillående. Hade det bara varit värken hade jag nog klarat det, men kombinationen av värk, illamående och frossa tog kol på mig. Vet inte om jag blödde tillräckligt så jag ringde sjukhuset och fråga. De sa till mig att ta fler av tabletterna jag fått med mig hem men jag kunde bara inte. Efter 7 timmar av helvetet och att inte ens kunna prata ville jag inte börja om utan håller nu tummarna att det funkade.. Det var verkligen sjukt jobbigt och jag hade inte klarat det utan min pojkvän som sprang och hämta vatten till mig och stöttade mig.

Skulle jag ge ett råd till någon annan så skulle det vara att be om tabletter för illamående!! Det var så sjukt jobbigt och jag förstår inte att jag inte fick något mot det?

Usch. Så glad att det är över och jag hoppas bara att det fungerade trots att jag inte blödde så mycket... Var ju bara i V6+5..

Jag hade läst många som inte kände något alls och barnmorskans lugnande kommentarer om att "du är väl glad att det är så tidigt, det kommer gå jättebra!!" och hon sa igen och igen att folk överdriver här och när jag berätta om min vän som fått missfall och hade jätte ont osv så sa hon att det var för att hon var längre fram i graviditeten. Jag sa även till min pojkvän hur jag trodde det skulle gå bra då jag är en stor tjej, både lång, kraftig och tränaf, så jag trodde verkligen att min kropp skulle klara det galant. 
Så jag blev ganska rädd när hela jag började skaka och frysa så intensivt. Vi googlade och trodde först kroppen kommit in i en chock men sen ringde vi kk akut och fick veta att frossa är en biverkning. Vet inte hur vanligt det är? 

Som sagt, kombinationen av smärtan, illamåendet, hur allt snurra och frossan var det som gjorde det så fruktansvärt jobbigt. 

DOCK så tror jag att det hänger ihop lite med att jag har EXTREM PMS i vanliga fall. Jag kände även DIREKT att jag var gravid. Då menar jag typ några dagar efter samlag. Jag sov konstant. Det var sista 2 veckorna på min semester och jag hade så mycket kul planerat men jag orkade verkligen ingenting. Jag hade ont i brösten och tänkte för mig själv att det var PMSen. Jag brukar få ont i brösten ca 2 veckor innan mens och även lätt illamående och humörsväningar. Men denna gången så var det mer än vanligt. Jag ville gråta för minsta lilla (jag gråter aldrig), jag hade så ont i brösten att jag inte kunde sova. Några dagar innan mensen skulle komma började illamåendet och jag kunde knappt sova pga illamående och "mensvärk".

Hade sen illamående och mensvärk varje dag, Satt på jobb med färsk ingefära i vatten och åt lite ingafära under hela dagen då jag hört att det ska hjälpa. Hade ont i höfterna med. Jag satt med värmefläkt på jobb hela veckan innan aborten pga att jag frös hela tiden. 

När jag berätta för barnmorskan sa hon att kanske var det något fel på fostret. Jag trodde först att jag kanske var långt gången då jag kunde känna allt så jättetydligt men så var ju inte fallet. 

IALLAFALL, det jag skulle komma fram till är att jag mådde ju redan dåligt och hade frossa och illamående redan innan aborten. Det är kanske därför det blev så otroligt jobbigt för mig? Jag tyckte hela graviditeten var jobbig trots att jag bara var i vecka 7 när jag tog första tabletten. Så pass att jag inte förstår hur någon kvinna alls klarar av att jobba i 9 månader när jag knappt klara 1!! 

Lycka till till er alla som ska göra abort. Ett tips är att köpa hem och ta en åksjuketablett innan. När jag prata med barnmorskan några dagar efter så sa hon att det kunde ha varit en bra ide. Trist att hon inte sa det INNAN min abort bara.
Hoppas det går bra för er alla!