Har du gjort medicinsk abort? Hur var det för dig?

Hej!

Vet tråden har några år på nacken men jag själv tittade runt som tusan i trådar som dessa och blev både hjälpt och skrämd av dem innan min abort, så jag tänkte dela med mig av min egen erfarenhet av medicinsk abort.

Jag tog den första tabletten i lördags (alltså två dagar sedan) och mådde jäkligt illa efteråt. Fick kämpa för att inte kräkas de två första timmarna efteråt och levde mer eller mindre på nyponsoppa och glass fram till idag. Väldigt svaga blodblandade flytningar fick jag ca 8 timmar efter jag tagit tabletten och en väldigt mild mensvärk.

Till allt detta hör att jag har endometrios och vid ultraljudet såg barnmorskan att jag har en cysta i livmodern, större än en golfboll. ?Du kommer förmodligen ha väldigt ont? sa hon och det ökade ju inte peppen direkt.. jag var _livrädd_ inför aborten.

Själva utstötningen gjordes idag på sjukhuset. Hade en heeeelt underbar barnmorska vid min sida som peppade och stöttade så fantastiskt. Delade rum med tre andra kvinnor och det störde mig inte alls faktiskt.

Jag fick välja om jag ville stoppa in de 4st slidtabletterna själv eller om barnmorskan skulle hjälpa mig och jag valde att göra det själv. Efteråt fick jag inte resa mig på ca 30 minuter men efter det var jag fri att gå på toa eller vandra runt om jag ville.

Smärtan för mig började efter ca 30-40 min och började som en mild mensvärk som blev större och större. Jag är van att ha extremt ont vid mens och behöva stanna hemma från jobbet osv, men den här smärtan var på en annan nivå. Hade fått 2 st panocod och 2st diklofenak men jag kände absolut ingenting av den (kändes det som åtminstone, undrar hur det skulle kännas utan smärtlindring alls). Spydde flertalet gånger av smärtan.

Barnmorskan ville sätta kanyl i armen på mig men är så extremt rädd för nålar så jag valde att härda smärtan och fick morfin i tablettform men den hjälpte mig inte heller.

Bad om värmekudde som jag tog med till toaletten och det var nästan skönare att sitta där än att ligga på britsen. Det började blöda för mig efter ca 1 timme och det var nästan det värsta. Spydde och blödde, ja det kom väldigt mycket blod, färskt mörkrött som bara rann som en stråle.

Var livrädd för att krysta, ville inte alls känna eller se det som kom ut men till slut kom det i alla fall. Det mest obehagliga var att klumparna som kom ut var slemmiga och behövde i vissa fall ?hjälp? för att komma ut, dvs bara för mig att ta tag i klumpen med papper och ta bort den. Riktigt obehagligt.

Så fortsatte det i omgångar, var på sjukhuset totalt i 5 timmar innan jag kände mig någorlunda redo att åka hem. Har fortfarande rätt tung ?mensvärk? till och från men illamåendet har släppt och jag kan äta igen. Är rätt slut i kroppen dock och glad över att jag tagit ledigt ett par extra dagar från jobbet.

Det var den värsta smärtan jag upplevt, men tror absolut att den kunnat lindras med morfin intravenöst. Det är bara jag som är en mes

Det är svårt att prata om det i efterhand också. I stunden vet jag att jag knappt visste var jag skulle ta vägen och att jag var påväg att tappa medvetandet flera gånger, men nu efteråt tänker jag liksom ?äh värre smärta finns det?.

Tror också allting är väldigt individuellt. En tjej i rummet hade knappt ont alls och åkte hem efter 2 timmar, då var hon klar och hade fått ut allt.

Ska nu kurera mig hemma med min fantastiska sambo som också var med som stöd och försöka bearbeta det psykiska och det fysiska såklart.

Ta hand om er!