BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

v.31 nu och +10,5 kg på vågen.
Är mitt första barn så jag vet inte om det är normalt eller inte, men jag känner mig inte överdrivet stor och det mesta sitter ju på magen och brösten som dubblats!
Känns inte som jag har lagt på mig nåt på övriga kroppen. Lite över höfterna kanske men inte så farligt.
Min BM sa när vi var där sist att jag kanske borde tänka lite mer på kosten för nu kan det börja sticka iväg sista två månaderna..
jag tycker jag försöker äta rätt. och mycket grönt och inte svulla. Men blev lite orolig när hon sa så, är 10 kg mycket i vecka 31 ?

Jag är i v 31 (30+5) och har gått upp 11 kilo sen jag blev gravid (men det var ju under semestern, så det kan vara några kilo vin och god mat bland dem ? och slut på feströkandet också). Jag är ganska lång, 177 cm, och det ser ut som det mesta hamnat på magen, eftersom jag har lite mer höjd att sprida ut dem på, men det är inte helt sant ? jag har fått bredare lår, större rumpa, höfter och bröst också. Men ansikte, axlar och armar ser nästan ut som innan, så jag håller nog illusionen uppe. Jag blir hemskt stött när jag läser saker som att "vid det här laget har du kanske gått upp 8 kilo" eller "nu är det viktigt att fortsätta äta hälsosamt och hålla uppe träningen. Du kommer att behöva all kondition och styrka inför det här maratonet till förlossning som du har framför dig". Waffan. Jag har ju sån foglossning att jag bara kan gå korta sträckor som en stukad pingvin. Jag kommer att vara i mitt livs absolut sämsta form. Var finns peppiga texter för oss som inte kan träna då? Beträffande kosten så är godis och sånt det enda nöje jag har kvar känns det som. Jag tänker att det är mitt vin. Varför ska man bli fullproppad med förmaningar och snusförnuftiga tråktips när tillvaron redan är ganska jobbig för alla som gravida så här i slutet? "Unna dig lite extra choklad i soffan i kväll och oroa dig inte för att du inte är i ditt livs bästa form ? än har man aldrig hört talas om att någon bäbis blir kvar där inne." 

Idag fick jag höra kommentaren "graviditet är ingen sjukdom" för första gången. Av en kvinna dessutom. Vi pratade om att plocka ner julen (vilket jag alltså inte gjort) och jag sa att eftersom maken jobbar helg tar vi det nog nästa helg. För jag ger mig inte på att byta gardiner ensam. Då kom kommentaren.

Inte skulle väl nån av er få för sig att klättra på stolar själv hemma bara för att byta gardiner? Jag känner att det är dumt att upp och klättra iaf jag skulle ramla. Jag har dessutom ont av foglossning och kan knappt gå i trapporna hemma och sätta på mig byxorna på morgonen är bland det svåraste jag gör på en dag. Så försöka sig ställa sig på en stol känns omöjligt. Såklart det går det säkert men känns väldigt onödigt att utsätta sig för den smärtan. Tror dessutom inte att jag får för maken varken klättra på stolar eller bära runt på lådorna till julsakerna. 

Jaja, inget att bry sig om men kommentaren förvånade mig och just att det var från en kvinna som har barn själv. Tycker överlag att män visar mer förståelse. 

Igår fick jag äntligen hämta ut min underbara vagn! (Slänger in en bild när vi kommit hem). Den var så snygg så det var verkligen kärlek vid första ögonkastet;) fick 30% rabatt också så det var lyckat!

Hann stilla min shoppingabstinens lite igår också. Har ju så långt till någon stad så det är rena himmelriket när vi kommer till en större stad och kan shoppa loss;) fogarna var mindre nöjda förstås men nu har vi nog allt till lill*n tror jag!

En hotellnatt lyxade vi till med dessutom så vi har verkligen njutit! Varit barnfria, ätit ute, sovit gott och nu ska vi strax ner och äta hotellfrukost! Känns deppigt att den här helgen snart är över, lär ju dröja ett tag till nästa gång;) men ska bli mysigt att komma hem till de större barnen igen och överösa dem med presenter som vi köpt:)