Frallanz skrev 2015-04-22 22:46:17 följande:
Hej mars mammor! :)
Undrar om det kanske är någon/några här inne som har lust och ork mitt i allt bebismys o bestyr, att berätta om er förlossning? :)
Var det er första? Smärtlindring, epidural, hur tog den tex? Att det gör ont förstår väl alla, men hur upplevde ni smärtan o vad gjorde ni som fick er att ta er igenom varje värk osv :)
Förstföderska och är nyfiken som attans! :) inte rädd o så, men man vill ju ändå höra andras åsikter osv kan jag tycka :) intressant!
Min första förlossning började i vecka 37+3 med vattenavgång klockan halv 9 på morgonen. Hade inte haft några känningar innan, förutom några jobbiga förvärkar kvällen innan. Dagarna innan förlossning var jag känsligare och mer lättirriterad än vanligt. En timme efter vattenavgång började jag få värkar, svaga och oregelbundna med ca 4-10 minuters mellanrum. Ringde förlossningen vid 10 som ville att jag skulle komma in på kontroll senare under dagen men att jag kunde stanna hemma så länge värkarna inte blev starkare och mer regelbundna.
Värkarna tilltog i styrka och vid 2 var vi inne på förlossningen. Där konstaterades vattenavgång och jag fick ligga med ctg i ca 20 minuter. Fick värktabletter som inte hjälpte ett dugg. De ville inte ge mig ett eget rum på en gång utan vi fick hänga i väntrummet och korridorerna. Det var skitjobbigt att sitta där det var annat folk med värkar som bara gjorde ondare och ondare.
Till slut gick min sambo och sa till att jag måste få ett eget rum och vid 16.00 hade jag fått det. Fick lustgas på lägsta dosen som kanske inte hade sån stor effekt, men det hjälpte mig att fokusera på andningen så på sätt och vis hjälpte det ändå.
Klockan 17 undersöktes jag och var då öppen 4 cm. Vi ökade lustgasen som nu verkligen blev min bästa vän. Värkarna gjorde fortfarande ont men ruset från lustgasen gjorde att jag kunde härda ut och gå in i en egen liten bubbla. Bad aldrig om någon annan smärtlindring eftersom jag är enormt envis och hade gett mig tusan på att klara det med bara lustgas.
När nattskiftet började vid 22 hade jag full styrka på lustgasen och hade öppnat mig 10 cm med en liten kant kvar. En halvtimme senare var det dags att börja krysta. Jag var väldigt trött och hade svårt att få ordentlig kraft i krystningarna. Droppet ökades på för att ge mig kraftigare krystvärkar men det hjälpte inte. 00.30 kom en kraftig barnmorska in som skulle hjälpa till genom att trycka på magen när jag krystade. Värsta smärtan jag varit med om! Jag skrek helt hjärtskärande rakt ut enligt vad min sambo berättade efteråt. Inte heller detta hjälpte och bebisens hjärtljud började gå ner så de beslutade att hjälpa mig med sugklocka. Efter två krystvärkar med sugklocka var han äntligen ute. 16 timmar efter första värk och efter tre timmars krystarbete. Världens bästa känsla! Anledningen till att hjärtljuden gick ner var tydligen att han höll i navelsträngen framför ansiktet.
Hur jag upplevde smärtan:
Olik nån annan smärta jag tidigare känt. Har väldigt kraftig mensvärk annars men det här gjorde ont på en annan nivå. Dock gick smärtan lättare att härda ut än min mensvärk eftersom jag visste att jag skulle få en fin "belöning" i slutändan :)
Sammanfattningsvis: Fin och häftig upplevelse. Fruktansvärt smärtsamt och jobbigt, men skulle utan tvekan göra om det igen. Men det får gärna vänta ett par-tre år till nästa gång.
