Usch hemskt! Men hur, hur, hur ska de biologiska föräldrarna leva i vetskap att någon annan har deras biologiska barn. De biologiska måste få sina barn! Hemskt för det andra paret 
men så måste det bli. Sedan måste kliniken hjälpa det andra paret både med mer hjälp gällande barnfrågan men kanske även psykolog hjälp!
Jag kommer osökt att tänka på berättelsen om kung Salomo, och de två kvinnorna som kom till honom med ett spädbarn. De hade haft varsitt spädbarn, men det ena barnet hade dött, och nu hävdade båda att barnet som levde var hennes. Då befallde Salomo att barnet skulle huggas itu, så att kvinnorna skulle få halva var. "Nej, hugg inte barnet itu, ge det hellre till henne!" sa den ena kvinnan. "Hugg barnet itu, ingen av oss ska ha det" sa den andra. Varpå Salomo dömde att kvinnan som kände tillräckligt stor kärlek till barnet för att hellre ge upp det för den andras skull, än att se det dö, skulle ha barnet.
Det här är ett problem som inte har någon lösning. Eftersom det hade skett en sammanblandning av befruktade embryon, och processen bara gäller ett tvillingpar, får man anta att inplanteringen av det andra embryot misslyckades, så att de som är biologiska föräldrar till tvillingparet inte har någon annan bebis, som biologiskt tillhör kvinnan som burit barnen och hennes man, att byta med. Det finns ingenting i berättelsen som garanterar att dessa barn hade kunnat utvecklas till ett foster ifall rätt embryo hade planterats in i rätt livmoder. Kanske hade båda befruktningar misslyckats, vem vet? Det är ju inte bara tvillingarnas biologiska föräldrar som har förlorat sina barn här, utan också de andra, som inte fick sitt eget embryo. Alla förlorar.
Nu finns ju ingen återvändo och inget sätt att göra gjort ogjort, men om jag hade varit den som råkade upptäcka att barnen inte var parets biologiska, hade jag nog hållit tyst om det hellre än att göra så många olyckliga.
Varför skulle det vara värre? Det man inte vet har man inte ont av - en sliten klyscha men alldeles sant i det här fallet. Den här processen måste vara oerhört uppslitande för alla, och resultatet kan bara bli att någon förlorar sina barn.
Jag skulle möjligen kunna tänka mig att man gav tvillingarna till de biologiska föräldrarna vid födseln, och att kliniken lovade att ta fullständigt ansvar för det som hänt och behandlade dem som burit fram barnen gratis till dess att de hade två egna barn. Och lite ekonomisk ersättning också som plåster på såren och för att kvinnan tvingades vara ofrivillig surrogatmamma, med allt vad det innebär av graviditetsrelaterade hälsorisker och påfrestningar på kroppen. Men nu har de haft barnen ett tag redan och processen kommer att dra ut på tiden, föräldrarna och barnen knyter an till varandra och alla är olyckliga. Det är en mardröm helt enkelt.
"Surrogatmödraskap innebär att en kvinna blir gravid och väntar barn med den uttalade avsikten att inte själv behålla barnet. Det finns två olika former av surrogatmödraskap: partiellt och fullständigt. Vid partiellt surrogatmödraskap befruktas surrogatmamman genom insemination. Det gör henne till både biologisk och genetisk förälder till barnet. Vid fullständigt surrogatmödraskap förs ett befruktat ägg från en annan kvinna, ofta en kvinna som har för avsikt att utöva föräldraskapet, in i surrogatmamman. Det gör surrogat-mamman till biologisk men inte genetisk förälder till barnet"
www.rfsl.se/
Men om genetiken är en del av biologin (en VÄLDIGT stor del, skulle jag vilja påstå), så är ju barnet de facto även den andra kvinnans biologiska barn (dvs kvinnan varifrån ägget kommer).
Vad händer om mina spermier hamnar i en annan kvinna. Det väntade barnet är ju tveklöst mitt då. Men kvinnan har full bestämmanderätt, eftersom det är hennes kropp och hennes graviditet.
Det kvittar hur oönskat mina spermier hamnat i hennes kropp, det spelar ingen roll om hon så stuckit hål på en kondom, eller stulit ett spermaprov. Det är lik förbannat hennes kropp.
Detsamma måste gälla om en annan kvinnas ägg hamnat i en kvinna.
Kan man följa detta fallet? Är barnen nu alltså födda och båda parter bestrider barnen? Vill gärna följa utvecklingen, var kan man göra det?
Barnen föddes i söndags. Vet inte var man kan följa det men jag antar att det kommer att stå i tidningen när domstolen har fällt sitt avgörande.
(Båda föräldraparen vill ha barnen. Enligt italiensk lag är det kvinnan som föder barnet som är dess mamma och det är inte heller tillåtet med surrogatmödrar men nu funderar dom på om dom kan göra ett undantag eftersom fallet är så unikt. Beslutet lär väl inte dröja så värst länge får man hoppas för alla inblandade parter.)
Alltså, de föddes förra söndagen. Är lite dagvill.
tack! Ska googla lite själv.
Jag kan förstå den andra kvinnan, vars ägg som skapat dessa barn. Klart att hon ser dem som sina trots att hon inte fött dem, men jag kan även förstå den kvinna som fött barnen. Skulle det komma fram att nått av mina barn biologiskt inte var mitt så skulle jag ändå kämpa för det, t.o.m ta till våld om någon försökte ta det. Jag har burit dem, jag har älskat dem, jag har tagit hand om dem. Det är mina barn!
Tack och lov är jag 99,9% säker på att alla mina barn verkligen är mina.
Suck... Hon som födde barnen är barnens biologiska mamma-den andra kvinnan är barnens genetiska mamma. Folk måste lära sig skilja på det. Vi kommer få barn via ED och jag kommer självklart vara barnets/barnens biologiska mamma även om de genetiska anlagen inte alls kommer från oss.
Att kvinnan inte gjorde abort är ju irrelevant nu-barnen är ju här. För egen del hade jag brutit ihop om jag fött barn och de genetiska föräldrarna velat ha barnen tillbaka-tror jag tatt livet av mig då. Som tur är är det extremt,extremt ovanligt och kan inte hända vid ED.
Alla som gör ÄD/ED pratar om genetiska mammor och de biologiska är de som föder barnen. Om den som donerar äggen både är biologisk och genetisk mamma vad sjutton blir då den som föder barnet enligt dig!?
Men de biologiska föräldrarna är ju vanligen de som fött barn vid adoption, eller hur? Ingen risk för sammanblandning av termer. Är nog försvinnande få som adopterar bort efter ÄD.
Fast i de fallen är det samma sak. De som adopterar barnet har inget biologiskt band till barnet ö h t och det saknas behov av att särskilja begreppen. Men det har den kvinna som tagit emot donerade ägg eller som bär embryon skapade av en annan kvinnas ägg.
De adopterade barnens ursprungliga föräldrar ÄR som sagt i regel deras biologiska så nej det är inte fel att skriva så, eftersom inget embryo skapat av ena kvinnans ägg placerats i en annan kvinnas livmoder är biologisk mamma och genetisk mamma samma person.
Lyssna: hos mannen är det bara en som kan bidra med allt det biologiska, inkl. genetiken. Inga spermier tas ju från en man för att sedan utvecklas inuti en annan.
Men en kvinna kan vara gravid med embryon skapade av sina egna ägg och bidrar då med hela biologin, inkl. genetiken.... eller så kan hon vara gravid med embryon skapade av en annan kvinnas ägg, och då bidrar hon inte med gener men däremot övrig biologi genom att barnet utvecklas i hennes kropp, tar del av hennes föda och livsstil, delar blodomlopp med henne, får antikroppar från henne o s v. Hon är då biologisk mamma till barnet hon bär men är inte genetisk sådan, utan det är den andra kvinnan.
I princip samtliga kvinnor som adopterar bort sina barn tillhör den första kategorin och därmed finns det ingen annan kvinna som kan göra anspråk på benämningen biologisk mamma.
Det finns ingen anledning att skilja det åt vid adoption eftersom det inte FINNS nån annan som kan vara biologisk förälder. Helt givet-
Så klart jag fattar att abort hade dödat blivande barnen men då hade barnen inte blivit drabbade av detta vem som ska ha dom efter att sjukhuset gjort fel ! Tycker ändån ett fel är begått och sjukhuset får rätta till felet.