Sent missfall i v 16 med tvillingar

Beklagar sorgen! Jag gick igenom samma sak 2008, förlorade enäggstvillingar, pojkar, i vecka 16. Vattnet gick bara... Inget fel på dem och inte på mig heller. Det var något av det värsta jag varit med om... Kram

Ska tillägga att det inte hade gått att stoppa eftersom sjukvården inte gör något för att stoppa det så tidigt. Jag har fött två prematura barn, det ena extremt prematurt så jag vet vad som gäller. I vecka 16 är det helt enkelt för många veckor kvar till man kan rädda barnen... Men jag känner igen mig i allt du skriver, alla tankar du har. Och att man hoppades in i det sista att det kanske skulle gå, trots att man nån stans visste att det var kört.

Jag fick gå på täta kontroller nästa graviditet och det kändes väldigt skönt. Sen i mitt fall så finns det nog ett samband mellan att föda prematurt och våra tvillingar som vi förlorade, men i de flesta fall så är det nog "bara otur". Det är i alla fall vad de sa till mig. Och har du en fullgången graviditet bakom dig så tycker jag att du har all anledning att känna dig lugn inför en ny graviditet. Men det är såklart inte så lätt. Men jag tycker i alla fal inte att du ska känna att det är oklokt att försöka igen, utan att oddsen är till er fördel... 

Jag gjorde ett återbesök hos min läkare på sjukhuset efter missfallet och jag tror inte vi väntade så länge innan vi försökte igen. För trots att sorgen var enorm så hade jag en akut vilja att komma på rätt spår igen. Fick höra av vänner att vi borde vänta, och sörja ordenligt först. Som om vi inte sörjde!!?! Vi var så fruktansvärt ledsna båda två och vi kommer alltid att sörja de barnen som vi inte fick behålla. Jag kommer aldrig glömma deras små ansikten och deras små händer... Och det barn vi fick efter dem kan aldrig ersätta deras små liv. Men det känns inte lika meningslöst efter vi fick vårt sista barn. Det fanns ingen mening med att våra tvillingar dog, men det fanns en mening med att vi fick vår yngsta dotter.

Lycka till!
 

Tack för ditt svar. Känner igen mig så oerhört i det du skriver. Beklagar din/er sorg så väldigt mycket.
Min kropp har läkt fort och vi kommer att försöka igen i nästa cykel. Vi sörjer mycket men det känns naturligt att försöka igen då vi vill ha ett barn. Om jag blir gravid igen så kommer jag direkt till specialistmödravård säger min klinik. Jag är rädd att det blir tvillingar igen om jag blir gravid men inser att det verkligen inte borde bli det, statistiskt sett. Har läst mycket sen det hände och just att föda för tidigt verkar vara så oerhört vanligt med tvillingar - framförallt om det redan skett en gång. Det hade varit så fantastiskt med två små på samma gång men nu när det inte blev det så önskar jag inget hellre än en lyckad graviditet med en frisk bebis.  

Oh beklagar verkligen jag var med om samma sak i mars -14. Var i v 16+4 på vul pga en liten blödning några dagar tidigare. Fick då reda på att det va en tvillinggrav. Hade ingen aning o hade mått oförskämt bra! Senare samma kväll började värkar komma smygande o med ena foten utanför ytterdörren gick vattnet och efter några intensiva timmar med värkar kom båda våra små ut :(

När alla känslor o sorgen svalnat en aning börjar jag fundera över om detta vul på något sätt "triggade" igång något, om inte bör ju läkaren som undersökte mig ha känt att det va på gång när hon undersökte mig några timmar innan bara. Har två normala graviditeter bakom mig, och är nu gravid igen men är livrädd att jag ska behöva gå igenom samma sak igen!

Tack för att SU delar med dig!

Har upplevt sent MA i v18. Graviditeten var "vanlig" men hade mycket blödningar. Åkte in akut i v13 pga misstänkt na, ul visade att inget va fel. I typ v16/17 bestämde jag mig för att sluta tro det värsta. I v18 fick jag kraftig mensvärk som bara blev värre och värre. Åkte in med förhoppning om att de skulle stoppa det hela och jag kanske skulle få ligga kvar för observation. Istället visade ul värsta tänkbara och jag gick snabbt in i förlossningsvärkar. Det var fruktansvärt, som en vanlig förlossning fast utan lyckligt slut.

Vi grät floder, skrek ut vår förtvivlan. Varför varför varför... Med flera MA i ryggen var vi luttrade på kris och bestämde oss för att inte fastna i varför utan sörja men acceptera.

Jag hann inte ens få min mens innan vi testade positivt. Vi väntar nu närsomhelst.

Det är djupt orättvist med MA, sena MA är ännu mera orättvist! Det positiva är trots allt att SU lyckats bli gravid och det ökar ju chanserna att bli det pånytt!

Ge inte upp, styrkekramar!

Tack för att ni delar med er. Beklagar er sorg och känner glädje med era nya graviditeter! Visst är det så att ingen graviditet är den andra lik och att det finns alla chanser till en lyckad graviditet nästa gång. Vi har inte försökt igen ännu, kroppen kom lite i obalans ändå och istället försöker jag må bra igen, träna etc. Man har kommit fram till att jag hade en inflammation i moderkakan som orsakade tidig förlossning.

Va skönt att du fick svar på varför!

Tycker det låter klokt att låta kroppen landa!

För min del gick allt i ett, men psyket hängde inte med i alla hormonkaruseller vilket varit tufft.

Jag hoppas att det går bra för er nästa gång!!

Hej,

Hur har det gått för er? Har ni blivit gravida på nytt? Hur har den graviditeten i så fall varit? Vi förlorade våra tvillingar i v21, vattnet gick och en vecka senare satte förlossningen igång. Har inte fått något svar på vad som hände och är så rädd att det ska hända igen.

Hej, beklagar så otroligt mycket. Det är så hemskt.
Ja, blev gravid igen :) Liten väntas i maj och jag har en helt normal graviditet. Började på specialistmödravård men eftersom allt var normalt återgick jag till den vanliga mödravården. Bytte dock från den tidigare och valde en som jag tycker är bättre och har mer koll. På den förra var "allt normalt", även när jag påpekade att jag hade konstiga flytningar och tidiga sammandragningar. De har gjort lite fler odlingar denna gång. 

Jag har varit mer orolig denna graviditet och tar ingenting för givet men vecka för vecka har jag känt mig mer trygg.
Hoppas ni försöker igen, det finns alla chanser att nästa graviditet blir lyckad. 

Tusen tack för ditt svar, det ger hopp! Stort grattis till din graviditet och så skönt att det gått så bra!:)

Vad hände dig när du fick missfall och vilken vecka var du i? Hände samma sak som för mig? Har du fått någon förklaring? Hur lång tid tog det att bli gravid på nytt?

Hur har det gått i nästkommande graviditet? Gick vattnet tidigare där också? Vet du om det är vanligt att det inträffar igen i nästa? Förlorade också tvillingar (tvåäggs i v22) och finns heller ingen anledning till varför vattnet började läcka på den ena. Är det kanske större risk när man väntar tvillingar?

Beklagar verkligen er förlust! Vi har fått en dotter till efter vårt missfall. Jag födde henne tyvärr för tidigt, i vecka 25, så i mitt fall var det nog något fel på min kropp helt enkelt, min första föddes två månader för tidigt. Vet fortfarande inte vad som var fel, men nu har vi två barn och är nöjda med det. Sen är det ju alltid större risk med tvillingar, särskilt enäggs, och kanske hade våra tvillingar inte kommit riktigt så tidigt om det bara var en, det tror jag i alla fall. Jag har fått intrycket av att vårt fall var relativt ovanligt, att sannolikheten för att det ska gå bra efter ett sent missfall är ganska stor! När vi väl blev gravida igen var vi jätteoroliga såklart, men jag gav mig sjutton på att glädjas åt barnet så länge jag bara kunde, även om det bara skulle vara under en kort graviditet och inte mer. Det hjälpte mig att tänka så. Jag hoppas att ni vågar försöka igen, få saker är så starka som längtan efter ett barn. <3 Lycka till!