Åh precis en tråd för mig! Är snart 36 och är ännu inte igång med försök till en trea men jag tänker på det hela tiden och har börjat med äl-test för att ha lite koll och min man har gått från att inte vilja alls till att säga "inte riktigt än". Själv har jag lite åldersnoja och tänker att vi kanske inte har så mycket tid på oss. Så spännande att följa er som har tagit steget att börja försöka!
skrosa: skönt att höra att fler grubblar man mer inför tredje gången! Jag tänker dels att vi är äldre och dels på de barn vi redan har och hur vi ska orka och hur vi orkar om det skulle komma en trea med större behov eller funktionshinder eller så. En oro som liksom växt för varje gång. Men viljan släpper liksom inte...
Så spännande, håller tummarna för alla som är i testar-tagen! Jag har precis fått mens och fast vi inte ens försöker än så blir jag besviken varje gång...så dumt! Nu har vi börjat prata mer om det hemma och min man säger "känslomässigt vill jag men rationellt så verkar det ännu körigare med allt praktiskt och pendling osv."
Jag vill ju verkligen, och är tidvis nästan besatt av tanken på en trea men samtidigt orolig inför hur det ska bli och om det är att liksom utmana det vi har idag. Samtidigt, som 35-åring tänker jag att man kanske ångrar sig om man inte försöker...
Har det varit självklart för er andra att ta beslutet? Har ni alltid velat ha tre barn?
Miaomiao: skönt att höra att fler funderat fram och tillbaka! Klart att det blir underbart med ännu en liten och ett till syskon, precis som inför första barnet så kan man inte låta bli att fundera på vad det skulle bli för en liten person och tänker man så så känns det som att det saknas någon i familjen.
Har träffat flera tre-barnsföräldrar som nästan ursäktar sig och säger att trean "råkade" bli, därför känner man ibland att det nästan inte är okej att önska och planera för fler än två.
Känner igen mig så i allas resonemang, härligt att få dela era tankar! Kokar nog ner till vad hjärtat vill och om kroppen vill samarbeta:)
Men det är skumt att det inte är samma glädje hos omgivningen kring tredje barnet...det är ju ytterligare en ny liten människa med en egen personlighet att vänta på, vara nyfiken på och att välkomna. Precis som med de två första!
Miamiao: härlig strategi!
Limegrön: Håller tummarna för att det är ett plus...jag har varit gravid utan direkta symptom eller rättare sagt så verkar mina symptom i tidig grav vara de samma som inför mens. Spännande!
Aldrig finns så mycket tecken att tolka som inför BIM, eller ja det skulle vara inför förlossningsstart då:)
Grattis Oväsen, spännande! Pepp till alla andra! Följer tråden lite sporadiskt, mest för att jag inte alltid är inne på Fl.