Pratsjuk 35+ försöker få en trea

Hej!
Jag skulle gärna vilja vara med och prata med er! :) Jag är 37 år och har två tjejer på 9 och 7 år. Önskar så att jag ska bli gravid med nr 3 men hittills har det inte lyckats. Vi började våra försök i juli 2012 så vi har hållit på ett tag nu. Hade inga större problem att bli gravid tidigare men nu är det lite svårare. Som det ser ut just nu är jag på bim+2. Har blivit lurad flera gånger under de senaste 2 åren så jag ska inte testa än på länge men dessa tankar på om det är möjligt att jag skulle kunna vara gravid upptar mina tankar hela tiden och jag får ingenting annat gjort (borde sitta och plugga egentligen men tankarna bara vandrar iväg).

Innan vi började försöka fungerade min kropp som en klocka, gick aldrig fel! Men efter vi började försöka började kroppen strula och mensen kunde komma nån dag tidigare eller senare än vad jag trodde. Hösten -12 var en jobbig höst för min del då jag höll på att bli utbränd på jobbet så jag antar att det kan vara en stor orsak till att inget fungerade som det skulle helt plötsligt. Sen gick jag även upp i vikt vilket också kan påverka. Senaste året har kroppen dock återgått till att fungerar mer som det gjorde förut. Mina menscykler har blivit lite längre än tidigare men mensen kommer på dag 30-33. Om det är någon månad utan äl kan det bli 40 dagar och jag har även varit ner på 29 dagar men annars så är det mellan 30-33 dagar det håller sig inom. Jag har har blivit en mästare på att tyda min kropp vid äl och jag har dessutom äl-värk så jag kan t.o.m säga från vilka sida ägget släpper

Jag lever fortfarande på hoppet och tänker att det kommer gå någon gång. Kan inte ge upp, inte än i alla fall!

Lectin- nej vi har inte haft nån kontakt alls med vården och vill inte heller. Vår håller på tills vi får plus eller så länge vi orkar. Skulle det var så att det inte blir ett till barn har vi två fantastiska tjejer ????

Idag är jag på dag 35 (trodde igår att jag var på dag 33 men jag tog fel på en dag) vilket är max vad jag brukar ha och än finns ingen mens i sikte. Eftersom jag inte tempat eller använt äl-test kan jag dock inte vara helt säker på att jag haft äl men jag är rätt säker på att jag hade det. Hur som helst håller jag på att göra min man galen med alla tankar och analyser av situationen. Tänk om jag är gravid?! Vågar inte testa för jag blir så ledsen om det är negativt test så jag får göra min man galen i några dagar till ????

Ja det är skönt att kunna skriva av sig här Det skulle vara jätteskönt att inte bli besatt utan bara kunna luta sig tillbaka och se vad som händer. Men precis som du skriver så är det lättare sagt än gjort. Jag brukar vara rätt bra på att i alla fall kunna avvakta fram till bim men när mensen inte kommer som den ska så börjar ju självklart tankarna vandra iväg.

Simona36- hej och välkommen (säger jag som nyss kommit till tråden)

Efter 26 månader var det tydligen vår tur. Jag har lite svårt att ta in det men jag är gravid!

Tack så mycket! Känns overkligt detta men helt fantastiskt!

Tack Lilla My o co & Iskristall!

Tack Lectin och Sockiplast!

Håller tummarna för dig Flisan! Att inte ha några symtom betyder absolut ingenting.

Elvie, limegrön och skrosa - tack så mycket!

Jag tyckte nog det var allra jobbigast det första året, många tårar när den där hatade mensen kom månad efter månad. Sen blev det mer uppgivet och ett sorgset konstaterande varje månad att det inte gick denna gång heller. Fast det upptog inte min tid på samma sätt som innan. De senaste månaderna hade jag faktiskt nästan gett upp, jag trodde verkligen inte på att jag skulle kunna bli gravid men jag hade fel. Jag hoppas verkligen inte att ni ska behöva försöka lika länge som oss och att du får till det med äl-stickor och bortrest sambo

Håller tummarna och hoppas på att mensen håller sig borta!

Välkommen Fridolina!

Håller tummarna för lyckat resultat!

Grattis Kastrull!

Hej! Jag skrev i tråden i början men lyckades få mitt plus rätt fort (vi försökte i 26 månader men i tråden hann jag bara vara några dagar/nån vecka) så jag vet inte om nån kommer ihåg mig. Jag brukar kika in ibland för att se hur det går och jag hoppas så att alla får sin önskan om ett tredje barn uppfyllt.

Limegrön, jag hoppas verkligen att du fått ett riktigt positivt test men jag fick så där en gång under de månader som vi försökte utan att vara gravid. När man försökt länge och man hoppas och längtar så mycket känns det väldigt jobbigt när man tror sig fått ett plus som senare visar sig vara fel. Nu hoppas jag verkligen att du får ett starkare positivt test nästa gång du testar och att det inte är nåt falskt testsvar!

Lectin, det har gått bra för mig Födde min tredje dotter den 10 maj. Hade en rätt kämpig graviditet där jag bl a fick graviditetsdiabetes som jag var tvungen att insulinbehandla och hela alltet slutade i akutsnitt då tre försök med sugklocka inte fungerade och jag inte orkade mer. Dotter låg för högt upp så jag fick inga krystvärkar trots att jag var fullt öppen 12 tim innan snittet. Dottern var stor när hon föddes (4460 g och 54 cm) och hon fortsätter växa nu, mest på längden. Men trots allt är jag bara så lycklig över att vi lyckades få vårt tredje barn

Tråkigt att ni fortfarande är några kvar som kämpar för att bli gravida. Det är en jobbig resa att göra när det drar ut på tiden. Det sliter på psyket att hoppas och bli besviken månad efter månad. Jag hoppas verkligen att ni alla får känna lyckan av att bli gravid samt att kunna fullfölja graviditeten.

Lectin, mina andra två tjejer är (snart) 10 och 8 år så omställningen att ha en bebis igen är rätt stor men vi har fått ett lyxexemplar som är nöjd nästa hela tiden och sover hela nätter redan Att vi är en fler märks tydligast när vi åker bil då vi inte längre har en plats över (ska köpa 7-sits så snart jag pluggat klart) och så fick vi inte sova alla i samma rum när vi sov en natt på hotell utan fick dela upp oss på två rum. Annars är nog livet som innan med ett barn till att älska. Känner mig rätt lugn och avslappnad. Berättade för BVC-sköterskan att jag upplever trean som mycket mer kontaktsökande än de andra barnen. Lilla fröken söker ofta ögonkontakt och när hon fått den så börjar hon prata med en. Kanske mina andra barn också gjorde så men jag var så uppslukad av livet med första barnet och sen två små samtidigt så jag inte märkte nåt. Sköterskan sa att hon hört fler trebarnsföräldrar säga samma sak.

limegrön, jag skulle tolka dom testen som positiva. Grattis!