Inlägg från: Polarlantis |Visa alla inlägg
  • Polarlantis

    Pratsjuk 35+ försöker få en trea

    Grattis till plus och kram till er som det inte går så bra för!
    Har läst den här tråden länge och undrar om jag kna få kapa den lite?

    Jag har två barn födda 12 och 14 och blir 37 i dec.Har två hundar som börjar bli lite till åren men som är mitt stora intresse och en man som har problem med ptsd och har haft ett skitdåligt år kan man lugnt säga. Psykolog som sjukskrev sig i feb och sedan har han inte fått ngn ny förens nyss som han ska gå till i augusti så han krashade rejält för en månad sedan. INTE lätt för mig. 
    MEN jag kan inte släppa tanken på ett barn till. Inte finns det ngn bra plats i huset för detta barn, inte har vi det stabilt och bra, inte är ekonomin bra (katastrof är väl mer rätt ord), jag har sökt skola till hösten (3år) och jag längtar efter att få vara med mina hundar mer och vandra och sådant som jag och dom gillar. Kroppen har äntligen återgått till ngn typ av normalt läge men jag känner ännu av fogarna... Men jag vill ÄNDÅ!!! 

    SÅ hur var det för er? Var ni helt säkra på att tre ska det bli, eller hur resonerade ni? Är jag helt av banan som ens tänker på detta? Är det idioti att ens fundra, borde jag släppa det och få styr på livet? 
    Tanken är att smabon ska bli frisk på ca 20 v av KBT så det känns ju ljusare för just nu klarar han två barn själv i ca 30 min en bra dag. Han har lagt yngsta tjejen en gång. Och han har liksom både missat deras första år och att han är pappa så här långt...men han är änså positiv och vill ju bli bra och vara en normal pappa<!

    Behövde bara fråga och skriva av mig lite till er som kanske kan komma med några bra tankar :) Hoppas det var ok! Lycka till alla!!

  • Polarlantis

    Så mysigt att läsa lite i tråden även om det går upp och ner för er. Hoppas på + för er alla!


    Själv brottas jag med faktum att jag nog kommer få ge upp tanken på en trea då mitt liv är i kaos med sambo som inte klarar barnen osv. På ett vis är jag ju väldigt lycklig nu när jag kan röra mig normalt igen och inte har ont längre och barnen börjar bli stora (2,4) och sen yngsta snart är av med blöjor, då kommer det bli ÄNNU lättare och trevligare...men samtidigt så kniper det i hjärtat och längtan finns där...försöker mest fundera ut om det är längtan efter att få en sådan grav och första tid jag inte fick den här gången som gör det eller om det är en verklig önskan efter en till..


    Kram till er alla!

  • Polarlantis
    GrönaDruvan skrev 2016-05-01 12:07:37 följande:

    Fick bekräftat missfall igår

    Vecka 9....


    Beklagar! Det är hemskt
Svar på tråden Pratsjuk 35+ försöker få en trea