Kan en normalbegåvad människa ändå vara för dum för universitetsstudier?
Ha ha, jag tänker nästan lite tvärtom TS...låter nästan som du varit smart över medel och därför inte behövt plugga så mycket utan klarat dig ändå. Hade du varit osmart hade du ju inte klarat dig igenom högstadie och gymnasium. Tyvärr har din "talang" gjort att du aldrig behövt jobba för saker, så därför blir det svårt när det nu kommer krav på dig. Även om du är smart kräver universitetsstudier enligt mig att du förstärker tankesättet ett par snäpp, du tvingas tänka och resonera på ett sätt som inte varit naturligt förr hur smart du än är. Då upplever man gärna en stor "järnvägg" eftersom man tvingas in i att lära sig ett nytt sätt om man ska förstå vad det handlar om. Har pluggat pedagogik på universitetet. Första föreläsningen tänkte jag; jag fattar. Andra föreläsningen stod det blixtstilla och jag tänkte att det här kommer jag aldrig förstå, fattar NADA! Pedagogik handlar ju bla om hur vi lär in, så jag kom senare att förstå att när vi känner igen nånting så säger hjärnan aha och så jobbar vi vidare på det och utökar lärandet i de redan befintliga "tankemönstren" vi har. När vi stöter på någonting annorlunda som kräver något annat än våra existerande "tankemönster" stöter vi på patrull och förstår ingenting! Här är det lätt att ge upp. Men vad som då händer är att hjärnan måste skapa nya tankemönster för att klara uppgifterna. Då vi lär oss det NYA som kräver något helt nytt och annat av vår hjärna uppstår det EGENTLIGA LÄRANDET. Det som förändrar oss i botten och som människor. Mao menar jag att när du fattar noll och stöter på en betongvägg, fortsätter du då så uppstår det RIKTIGA LÄRANDET som innebär att du och hjärnan utvecklas i helt nya banor och hjärnan tvingas bearbeta information på ett helt nytt sätt!