Har tydligen inte varit med på ett tag här. Missat att det byts tråd och så.
Har i och för sig inte orkat med så mycket alls, försöker sova så mycket som möjligt och hålla illamåendet borta. Blaah! Går snart in i vecka 10 och hoppas verkligen att illamåendet släpper snart!
Dessa veckor mellan när man gjorde KUB och RUL känns ju som en evighet!!
Och jag har haft väldigt få gravididetssymptom känns det som; inget illamående alls vilket jag tackar högra makter för! 
Jag har bara varit väldigt trött på eftermiddagar, brösten har växt en storlek typ, och som jag börjar märka nu (är i v 16+0) att jag kan inte äta normalstora måltider. det tar liksom stopp efter ett tag, så får äta mindre portioner av allt.
Kan känna att det drar lite grand ner mot ljumskarna, men inget annat! Syns inte så mycket än heller...
Och jag känner bara att man går och hispar om att saker kanske inte står rätt till, och tiden fram till 13 nov då vi har UL känns enormt långt borta!
Är det någon mer som har samma funderingar som mig? Att man liksom inte riktigt vet om det faktiskt är något därinne? :) (Trots att jag gjort 4 ultraljud och fått höra hjärtslag så är det svårt att sluta fundera.... )
Och ja, förstagångsgravididet för mig! :D
Vi har två hundar hemma och den ena har jag märkt av en förändring hos tydligt sedan graviditeten. Hon kommer flera gånger om dagen fram och lägger huvudet i knät för att kela, vilket hon inte gjorde förr (hon har alltid varit kelig, men nu är det minst 10 ggr värre och mer som att hon bara vill kolla läget). Dessutom sover hon nu hela nätterna i sovrummet på sin bädd intill mig istället för som förut då hon ofta låg ute i hallen istället.
Hos den andra hunden märks det ingen skillnad. Båda är tikar och kastrerade men den keliga vovven är min egen som jag hade från innan förhållandet så vi har ett särskilt band 