Hoppar in här jag också! Har illamåendet från helvetet. Nytt UL på Tisdag för att se om tvilling 2 har fungerande hjärta. För er nya så gjorde jag VUL för en vecka sedan och läkaren såg två foster men en låg så illa till att vi inte kunde se hjärta.
Mycket oro inför tisdag.
33 år, har två barn på 12 år och 6 år. Det här blir lilla hoppsan och den sista i klanen. Alla tre har samma pappa.
Just ja, har glömt att berätta hur det gick på UL igår.
En bebis klarade sig och tvilling två har tillbakabildats. Hemskt att säga men det känns mer hanterbart och mindre rädsla kombinerat med det.
Så en frissk och kry bebis med hjärta som slog och armar som viftade. Hela 3 cm fr¨ån huvud till rumpa. Oj vad verkligt detta känns nu!
JhjärtaK: Håller med absolut! Hade gärna sett statistik på alla risker ks vs vaginalt (utan att akuta kejsarsnitt slås ihop med kejsarsnittsgruppen). Så man vet vilka val som innebär vilka risker. Som tur är finns det lite mer detaljerad fakta på internationella sidor. Jag kommer troligtvis få slåss med näbbar och klor för ett kejsarsnitt trots sjukdom men nu står kejsarsnittsönskan inskrivet i min journal så bollen är i rullning. Kan inte låta bli att tänka på hur mödravården hade sett ut om det var män som hade fött barn...
Något som gör mig lite ledsen är att det alltid blir två läger när man talar om kejsarsnitt och kommentarer som "gjord för att föda barn", "naturliga att.." osv kommer upp. Det blir en duktighetstävling utan någon vinnare.
Jag fick min etta 2002, född vaginalt, sprack ingenting, tog 3 timmar från första värk. Och det var fruktansvärt! Av den enkla anledning att jag inte var bekväm med att vara naken, bajsa på mig, få lavemang eller se mitt barns hjärtljud gå ner. Moderkakan ville inte släppa och jag som är blödarsjuk mådde dåligt. Kunde inte ta den slemmiga fina bebisen till mig riktigt. Kroppen värkte.
Nummer 2 dog under förlossningen. Fullgången med lockigt svart hår. En riktig bebis vars liv jag aldrig fick uppleva.
Nummer 3 skulle ut på säkrast möjliga sätt som är ett planerat snitt. Alla varnade mig för hur hemskt det var mot barnet, amningen skulle inte funka, jag skulle få ett ärr och så vidare. Men det var fantastiskt. Vi promenerade till sjukhuset på morgonen och fick nålar, träffa läkaren och blev inrullade på OP. 8.00 lades bedövningen. Vi spelade Winnerbäck och skrattade ihop och plötsligt hörde vi ett argt skrik. En liten kille i 37+0 med full apgar var född. Så lugnt och säkert.
Det spelar ingen roll hur man väljer att föda sitt barn så länge man själv är medveten om risker och komplikationer. Huvudsaken är man själv mår bra i sitt val.
Ni som får snitt, för ett par bebisar kommer ligga knasigt i mars/april, det är också fantastiskt!
Tack allihopa 
Måste säga att stämningen i den här tråden är mycket trevligare än i den förra. I like it!
Jag går in i v 11 idag. Oj vad tiden flyger iväg! Har inte handlat någonting öht, väntar med det till våren när vi är över på lite säkrare tider. Har inga bebiskläder kvar efter som vi inte skulle ha några fler barn. Däremot är ett måste en manduca bärsele. Det absolut mest använda i våran familj. Babybjörn är varken bra för bebis eller våra ryggar men i min manduca bar jag sonen när han var ett utan problem.
Alhi: ok. Det är precis den vi funderar på. Har den varit bra och så?
Har mina vanliga jeans på mig som är från zara. Köpte 27/34 så att de blir lite baggy och just den modellen är extremt låga. Inga problem att knäppa under lilla kulan. Är helnöjd eftersom jag inte gått upp mer än 500g än, v 12 nästa vecka. Mitt mål på Max 10 plus kilon kan gå vägen! Mer än så kommer hästen inte orka bära. :)