-
Nej det gör den inte menade mer att om man får influensa så är risken rätt stor att den medför hosta och det vill jag verkligen undvika. Jag har också märkt att det tar bra mycket längre tid för min kropp att bli frisk nu när jag är gravid än när jag inte är det så allt som kan minska risken för att bli sjuk låter riktigt attraktivt just nuBell13 skrev 2014-12-04 07:55:55 följande:Så vaccinationen skyddar alltså mot förkylning?
-
Den enda påverkan jag vet är att man kan få en kraftigare reaktion på vaccinet om man redan har något annat i kroppen. Vaccinet tar inte sämre eller så.LillaSandy skrev 2014-12-04 13:04:27 följande:
Jag var lite förkyld då jag vaccinerade mig och dagen efter blev det mycket värre.. tror inte de har med vaccinet att göra. Men jag undrar hur det kan påverka att jag hade en förkylning i samband med vaccineringen? Jag visste ju inte att förkylningen skulle bryta ut dagen efter jag tog sprutan.
-
Jag hade som du väldiga problem i början, såpass allvarliga att jag fick en bröstböld och var tvungen att opereras under narkos. Jag la efter det ned amningen på det bröstet men fortsatte att amma från det andra. Såhär i efterhand var det ju helt galet vad jag gjorde bara för att kunna fortsätta amma men det ordnade iaf upp sig och jag ammade dottern tills hon var 19 månader. Jag fick en förlossningsdepression som säkerligen till viss del kan spåras tillbaka till allt det jobbiga med amningen.Madelen b skrev 2014-12-05 11:08:14 följande:
En svår och känslig fråga ibland;)
Har ni några tankar ang amning? Ni som har barn sedan tidigare hur gjorde ni då?
Min historia är låång och komplicerad! Jag var med första barnet helt inställd på att amning var ända alternativet, folk som gnällde om hur jobbigt/smärtsamt detta var viftade jag bort med att barnets bästa går ju före min bekvämlighet!
Min son vart för tidigt född och tillmatning och pumpning vart starten! Jag hade mjölk för en hel stad men han kunde inte greppa, jag testade ALLT men efter 2mån med mjölkstockningar varannan vecka med influensaliknande symptomer! Blödande,variga bröst som var så svullna, stenhårda och smärtsamma att ja inte kunde bära mitt egna barn! Jag pumpade ytterligare en månad innan jag slutade helt!
Det bästa valet någonsin, var en ond cirkel där de 3 första månaderna bestod av ångest och tårar och agg mot min son över att hela tiden bäva över att snart är han hungrig igen! Fick efter detta gå till en psykolog då ja var så nere!
Nu tänker jag att ja kommer ge det en chans, kanske går det bättre, men kommer inte kämpa 3-4mån. Hoppas ja inte är lika envis denna gång!
Sorry för långt inlägg och vill inte skrämma någon, men INGEN hade sagt till mig hur jobbigt detta m amning kan vara!
Nu kan jag ju med största sannolikhet inte amma från det bröstet där jag hade bölden pga för mycket ärrvävnad vilket lämnar ett bröst och iom att jag väntar tvillingar så räcker ju ej det så jag har bestämt mig för att inte amma denna gång. Jag tänker pumpa ut råmjölken och ge den men sen blir det flaskmatning med ersättning. Amning är jättesmidigt när det väl funkar men både du och jag vet att så inte alltid är fallet. -
Ja vet man så är det bra att förvarna helt klart!madde10 skrev 2014-12-05 12:23:52 följande:
Jag kommer att amma om det funkar. Med sonen var det problem i början. Han fick inte riktigt tag så jag använde nån slags napp. Sen fick jag såriga bröstvårtor och grät varje amning för att det gjorde så ont. Fick sen mjölkstockning på det. Den perioden var hemsk, men jag kom förbi den och DÅ blev det jättemysigt. Får se om jag orkar hålla ut om det skulle bli så igen. Men då finns ju ersättning som är så bra. Då kan ju också mannen bli involverad och jag bli lite mer "fri".
Jag hatar att det finns så mycket åsikter om detta. Ammar man inte måste man förklara sig och ammar man länge tycker folk man är konstig. O allt annat som samsovning, hur länge man ska låta barnet skrika innan det tas upp mm. Alltid åsikter. När jag fick sonen blev jag påverkad av min omgivning även om jag verkligen försökte göra vad som var bäst för oss. Denna gång kommer jag slå dövörat till.
Jag har förvarnat min mamma om att vi kommer att testa EC på bebisen för att se om det funkar, för jag vet hur hon är. Så det är lika bra att ta det nu.
Och håller helt med om att det är tröttsamt att man måste försvara sin egen familjs val. Varför ammar du? Varför ammar du inte? Varför ammade du så länge/så kort tid? Osv osv osv. Jag vill inte behöva dra upp hela min sjukdomshistoria med näst intill främlingar men har ändå behövt göra det otaliga gånger redan NU under graviditeten! Kan bara tänka mig att det kommer att eskalera. -
Skriv tydligt i ditt förlossningsbrev att du inte vill amma utan tänker flaskmata så slipper du (förhoppningsvis) påtryckningar på bb ang amningen iaf. Vill du inte så skall du absolut inte känna att du ens måste försöka tycker jag.Smulan 89 skrev 2014-12-05 18:52:32 följande:Mitt första barn föddes sjukt och ha fått nästan all sin näring i dropp i blodet ifrån start. Hade också massor med mjölk och trots att jag inte var bekväm med det, så pumpade jag ur i 3 mån, sen slutade jag. Att ge flaska var det bästa jag har gjort.
Andra barnet fick jag för jag för mig att jag skulle amma igen. Slutade efter ca 3 mån även denna gång och njöt av att sluta amma och ge flaska istället. Jag gillar inget som har med amning att göra. Det är inte ett dugg mysigt. Det gör ont, det läcker hela tiden, man känner sig aldrig fräsch, brösten ömmar om du inte tömmer tillräckligt ofta. Det är krångligt med kläderna som ska på och av. Har även haft mjölstockning flera gånger.
Kan tyvärr inte komma på en enda fördel som jag såg med amningen. Den var hemsk rakt igenom. Mitt andra barn hade ändå bra tag, så det var bara att stå ut.
Vet inte hur jag ska göra den här gången. Vill inte amma. Vill egentligen inte ens försöka. -
Jag tar också niferex, två tabletter om dagen. Tar dem med lite juice innan jag går och lägger mig vilket funkar bra. Jobbigt att din mage reagerar så :-/ ta dem inte på helt tom mage och som sagt på kvällen så sover man ifrån ev illamående. Jag tog niferex med dottern också men då bara en tablett men nu är det ju två små bebisar som skall bilda blod så är inte förvånad att jag får ta dubbel dos . Och detta trots att mitt hb låg på 133 vid inskrivning och jag hade bra depåer. Men samma med dottern.S1528 skrev 2014-12-06 12:00:19 följande:
Jag hade också älskat att vara gravid om det inte vore för mitt järnvärde..
I onsdags gick jag hem ifrån jobbet för att jag kände mig dålig och bokade en tid på VC för att kolla upp mina värden. På inskrivningen hade jag ett hb på 118 och ferritin på 34 och bm rekommenderade att jag skulle börja ta järntillskott i v.20 (denna veckan). Dock så har jag börjat ta dem redan tidigare (ca 4 v sedan) för att jag känt mig lite trött och risig samt haft huvudvärk, jag har liksom ALDRIG huvudvärk annars.
I onsdags hade HB dykt till 100 trots att jag tagit tillskott. Läkaren på VC sa åt mig att ta dubbel dos (200mg niferex) varje dag för att vända trenden. Okej. Bra så långt förutom att min kropp nu är totalt opålitlig, ursäkta informationen men jag vet aldrig om magen kommer att vara trög eller raka motsatsen. Det är sådär så man får ångest om man vet att man kommer att befinna sig långt ifrån en toalett.. Idag blev jag så vårdslöst illamående efter att ha tagit kapslarna att jag var tvungen att kräkas.
Jag vet inte HUR jag ska klara att få i mig den här stora mängden järn utan att kroppen flippar ut helt!
Hur mycket järn tar ni? Och vilket märke? Är det bara jag som känner såhär? :(
Det finns ett annat märke också, kanske skall du pröva det istället? -
Ja ryggen är utesluten sedan några veckor tillbaka. Kan bara ligga på sidan och har nu börjat få ont i höfterna av foglossningen så jag ser framför mig sämre och sämre sömn tills de små är ute. Men vad gör man inte för att befolka planetenSommarsnö skrev 2014-12-07 11:56:15 följande:
Någon mer som har problem med sovställningar på natten? Jag tycker det blir tungt att andas om jag ligger på rygg och ligger jag på sidan hela tiden får jag ont av det. Lite nästäppa på det så är sömnproblemen ett faktum. Men jag sover ju iaf så jag ska väl inte klaga. Ha en fin dag allihopa!
-
Beror på landsting men i de flesta försöker de rädda om det är möjligt i 22+0, dvs vecka 23.ullin skrev 2014-12-07 15:36:10 följande:
Hur långt gången ska graviditeten vara innan barnet anses som "räddningsdugligt"? Kan som inte läsa mig till det någonstans och är väldigt nyfken.
Är nu i slutet av vecka 20 och nästa milstolpe i graviditeten känns som den veckan.
-
Men om ni träffas ofta så föreslå att ni berättar tillsammans på något roligt sätt (ex ger bort en mugg där det står "världens bästa farfar" eller liknande) nästa gång ni ses. Då kan han ju inte dra sig ur.Apriltös skrev 2014-12-08 06:52:54 följande:Är i vecka 21, och han har väldigt nära relation till sin familj. Men det som stör mig mest är att vi in princip alltid umgås med dem och han lovar att berätta men aldrig gör det.
Vad säger han när du frågar varför han inte berättat? -
Känner precis samma sak. Ryggen är inget alternativ och höfterna värker när jag ligger på sidan, bläh! Men bara max 14 veckor kvar av detta och skall försöka njuta av det mysiga då jag inte lär bli vara gravid någon mer gång i livetHanna 681 skrev 2014-12-08 17:33:08 följande:Får ont i höfterna och i ryggen när jag ligger på sidan, inatt vaknade jag var 5 min kändes det som. Ryggen känns inte som ett alternativ, tycker att det är obehagligt! Bara att stå ut den sista hälften av graviditeten och hoppas att det inte blir värre.