Bf Maj 2015

Nej jag hade mitt sista BM besök i torsdags så nu ska jag inte dit mer. Är helt överlämnad åt förlossningen nu, så jag väntar på att de ska höra av sig med en plan.. Jag går in i vecka 43 på tisdag och det troligaste är att jag får komma in för en kontroll i mitten av kommande veckan och att de tar ställning till en igångsättning efter det. Så det verkar som att jag kan få gå vecka 43 ut också om dom tycker att det är en bra idé..

Jag ber till gudar jag inte tror på att förlossningen ska komma igång spontant och naturligt. Och (även om det inte är superviktigt egentligen) att viktskattningarna som gjordes i v.34 och v.36 som pekade på en födelsevikt på runt 3100-3200g vid BF stämde. För hon bör ha lagt på sig ytterligare runt 500g vid det här laget.. Själv börjar jag långsamt tappa i vikt nu på slutet :/

Ja det tycker jag också att det är :)

Det tråkiga är att man blir lite avtrubbad av att gå över såhär länge, det hinner börja spöka mycket i huvudet och det så otroligt lätt att bli både bitter och sur. Och så har jag hunnit bli nervös också, haha..

Jag hoppas att jag får en rejäl dos med karma efter att ha tagit mig igenom det här ;)

Grattis Oväsen! :)

Har haft värkar sedan klockan fyra imorse, och nu kommer dom med fyra minuters mellanrum.. Undrar just om man vågar hoppas eller om det är falsk alarm ännu en gång? :)

Idag på BF+14 bestämde sig vår lilla flicka för att komma ut! Var öppen 4 cm när jag kom in och sedan följde en okomplicerad förlossning som varade ca 6 timmar. Klarade mig hela vägen på enbart lustgas, kroppen vet verkligen vad den pysslar med :)

Nu ska vi vila upp oss på BB :)

Usch, den här natten blev då inte som det var tänkt.. Under min förlossning gjorde jag illa en muskel i ryggen och har haft problem med smärta sedan dess.. Jag fick med mig smärtstillande ifrån BB som jag skulle ta emot ryggsmärtan om det blev kris och vanlig alvedon inte hjälpte, tog en av dom tabletterna ikväll och blev bokstavligt talat helt borta! Kände att jag andades för lite i sömnen och var väldigt groggy.. Slog upp medicinen i fass och janusinfo och fick veta att den passerar över i modersmjölken och att det finns risk för andningsdepression hos bebisen! Panikkänsla deluxe och jag vågade inte riskera att amma inatt, så nu är klockan 00.00 och jag har precis lärt mig att blanda ersättning som turligt nog fanns hemma..

Usch så obehagligt :( Nu blir det ingen amning de närmaste 12 timmarna, skulle aldrig förlåta mig själv om något hände :(

Ja usch vad ställd man blev! Hon har ätit ersättning inatt, 60 ml varannan timme så det har blivit lite springande till köket för att fixa med flaskor och sånt. Men på det stora hela har natten varit riktigt bra :)

Känns skönt att veta att hon tar flaska och ersättning ifall det skulle behövas!

Vi har Semper lemolac tror jag den heter..

Hon är bara fyra dagar gammal idag, så hon har nog stor mage ;)

Men det känns i brösten att jag inte ammade i natt, herrejösses vad det spänner.. Var tvungen att tömma imorse pga medicinen och det fyllde på igen på nolltid..

Nu är vår lilla skrutta fem dagar gammal och det känns som att det börjar sjunka in att hon faktiskt är våran. En både häftig och skrämmande tanke.. Nätterna är väl inte jättekul med amning och blöjbyten om vartannat, men på något sätt känns det alltid lättare när solen gått upp :)

Angående namn så hade vi inte diskuterat det innan alls, min sambo sa att "man får ju se hur den ser ut när den kommer" och jag kände lite åt samma håll även om man självklart funderade lite fram och tillbaka.. Vi hade alltså inga namn "på listan" innan förlossningen alls..

Men drygt ett dygn efter förlossningen sa min sambo helt apropå ett namn han tyckte passade och jag kände direkt att "ja, det är det hon heter".. Så ibland bara kommer det när man ser det lilla livet :)

Smärtan du kände inuti känner jag precis igen mig i, jag vet inte vad den beror på men jag har läst att den kan bero på att bebisens huvud kommer emot nerver i bäckenbotten..

Jag hoppas att det kanske känns lite bättre när jag säger att förlossningssmärtan inte alls hade samma karaktär..

Jag hade väldigt smärtsamma ilanden i underlivet den sista tiden innan förlossningen och gruvade mig verkligen. Men när det väl var dags så var det helt annorlunda, till att börja med ville jag inte ens ha lustgas, och längre fram ville jag inte höja lustgasen ifrån 50/50 blandningen. Och jag är då absolut inte någon övermänniska när det gäller smärta..

Låt inte smärtan skrämma dig, du är så nära ditt livs häftigaste upplevelse och efteråt kommer du att vara så stolt över vad du klarat av!