IVF oktober/november 2014 för oss barnlösa

Hej, jag är ny på området ivf. Jag och min man har försökt nu i 2 /12 år.

Genom tester har vi fått reda på att ivf är vårt enda alternativ då min man har dålig kvalité på sin sperma.

Jag har regelbunden ÄL (som på klocka) och de kan inte hitta något på mig.

Jag är rädd, förväntansfull och glad samtidigt. Jag ska börja spraya nu i slutet av oktober. Vi ska snart gå på sprutinformation, då vi faktiskt inte är så insatta i hur ivf och allt funkar med sprayning och sprutor.

Nu hoppas vi att det är vår tur, .. Denna lilla bebis är otroligt efterlängtad.

När i oktober drar du igång Libra1?

Hoppas och håller tummarna att det går bra för dig oxå :)

Tjejer.. Jag är på mitt första ivf försök och vet inte alls hur detta ska kännas. Vet ni?

De plockade 23st ägg i fredags, varav 17st var mogna.

11st (icsi) och 6 ägg gjorde man vanlig ivf på. Alla 11 blev befruktande och delade sig fint. Och ett av de 6ägg med vanlig ivf delade sig.

Nu sattes ett ägg in igår, ivf ägget. Det var tydligen "topp kvalité" och den var symmetrisk och fin.

Alla mina övriga 11ägg frystes ner och de var tydligen lika fina.

Säger läkaren detta "toppkvalitet" och skulle detta göra att ägget får lättare att fästa? Eller brukar man höra detta och ändå få missfall?

Efter äp har jag haft fruktansvärd värk i magen, kan knappt böja med fram å vaknar på nätterna med väldig värk.

Å nu med detta lilla ägg inom mig blir jag sååå orolig. (Sattes in igår) Kan min kropp redan komma att försöka stöta ut ägget?!

Eller varför har jag såhär ont?!

Hur ska man kunna jobba när man mår såhär?

Väntar samtal från kliniken men hoppas att nån av er vet om detta är normalt.. Att ha såhär ont. inte konstant, utan när jag rör mig mycket och står längre stunder. Då känna det som om äggledarna är extremt stora och ömma..

(Sorry för långt inlägg;)

Tack Kakan1976, ja jag ska väl sluta vara så överanalyserande och känslig.

För hjälp vad man tänker mycket när man är i en sån här process.

Av naturliga försök i nästan tre år, har lett till att man blir lätt "psykisksjuk" ????

Har varit skengravid så många gånger att detta känns som vår sista utväg.

Min man har "sega" spermier och det har inte funkat alls för oss och det har vi fått berättat för oss nu när vi startade vår utredning, att naturligt så kommer det inte att gå.

Vet inte hur jag ska klara dessa 2-3v till testdag.. Är såååå nyfiken och samtidigt otroligt rädd över att återigen bli besviken.

Kakan1976 vill gärna ha din adress :)

Ledsen att höra om alla era försök. Jag hoppas att ni får er lilla bebis tillslut.??

Kakan1976 såg adressen :) Ska in och kika, tack :)

1983:an

Ja, man blir otroligt svag mentalt. De enklaste saker kan kännas nästan ogenomförbara.

Efter så mycket uppförsbacke så hoppas jag att detta är vår grej. Att ivf ska ge oss det vi liksom alla andra i vår situation längtar efter, Ett Barn.

Läkaren var väldigt positiv och sa att det var ett sagolikt resultat.

Men jag vet inte, rita fan på väggen är nog min grej. Vet inte varför jag är så otroligt pessimistisk.

Statistiken jag trodde på var att "alla" blir med barn inom ett år.. Till att tre år senare stå utan. Jag är nog för rädd för att hoppas. Min lilla mur efter alla negativa stickor har gjort mig Rädd.

Ivf har jag skjutit på under ett års tid för att jag är feg. Jag vill inte misslyckas. Jag vill inte stå utan denna lilla bebis.. Eller rättare sagt stå med vetskapen att detta är enda sättet att få barn och att det inte skulle funka för oss.

Men somsagt efter många MEN ("men" som jag själv intalat mig själv) och en massa pepp från min man så står vi nu är här och ruvar en liten embryo..

Hur ser er resa ut?