Anonym (Rädd och ensam tjej) skrev 2014-09-15 16:08:11 följande:
Jag bor cirka en timma från Värnamo, det är där allt kommer att hända.
Det är ett fruktansvärt snällt erbjudande och jag började gråta när jag läste ditt svar.
Var det verkligen så hemskt? Hur löste du allt med transporter och sånt?
Hej, NEJ, jag menade absolut inte att skrämma upp dig, det var inte avsikten. Själva aborten var absolut inte så hemsk som jag inbillat mig. Men känslan att vara helt ensam när jag var klar på sjukhuset och skulle åka hem... det var känslan av att vara ensammast i hela världen, övergiven och utelämnad.. jag kände att alla stirrade på mig och dömde mig som om de visste vad jag just gjort osv...
Fysiskt klarade jag mig bra, jag hade extra tjock binda på mig, tog bussen hem och blödde hemma ett par dagar sen var jag som normal igen.
Så själva ingreppet var faktiskt inte alls så hemskt som jag hade förväntat.
Utan just ensamhetskänslan och det var det jag kände att jag kanske kunde hjälpa dig med. För även om det är en främling så känner man sig lite lättare till mods att inte behöva känna sig uttittad på bussen... (även om man inte är det, det är bara känslan, för ingen kan ju veta vad du har gjort)
tyvärr bor jag inte i samma landsdel som dig så kan inte fullfölja mitt erbjudande... jag hoppas att du hittar någon som kan följa dig, annars skulle jag som ovan föreslagit överväga hemmaabort ändå.