Spännande det här med ens nya kropp. Hade på mig en lös klänning utan bh igår, bytte blöja på lillan som började gråta. Känner hur jag blir blöt om fötterna och hinner fundera på om jag kissat på mig men åhnej, det är brösten som sprutar mjölk :'D
Spännande det här med ens nya kropp. Hade på mig en lös klänning utan bh igår, bytte blöja på lillan som började gråta. Känner hur jag blir blöt om fötterna och hinner fundera på om jag kissat på mig men åhnej, det är brösten som sprutar mjölk :'D
Till mig sa dom att vi skulle vänta med sex tills lillen var 6 veckor. Han blir 3 veckor imorgon och sex känns lite läskigt på något sätt, även fast vi saknar det väääldigt mycket!
Var och vägde oss idag och lillen har gått upp 200 g senaste veckan och jag har gått ner 5 kg sen förlossningen. Gick ju bara upp 8 totalt så känns bra :) Sen köpte vi droppar till gasig mage som man bara ska ta en gång om dagen, så får vi se om vi slipper att ha en så himla ledsen kille när magen bråkar på honom!
Jag känner mig så ytlig, trodde inte de här känslorna skulle komma och jag skäms för det för min kropp har ju bakat ihop vår helt underbara dotter.
Massor med lös hus på magen med massor med bristningar, bristningar längst hela insidan av låren, rumpan höfterna och nu på brösten. Gick upp 20kilo under graviditeten och hade idag 3 veckor efter snittet gått ner 10 av dem. Har alltid vart en smal tjej och nu känner jag mig så tjock och ful och min dumma hjärna får för sig att min man också tyxker att jag är tjock och ful.
Arg blir jag för vad sjutton spelar det för roll, bristningar lös hud och mullig är ju egentligen fullkomligt skitsamma.. Men känslorna är där ändå.
Tur att man har lillan att titta på som är helt perfekt och frisk.
Ojoj, vilken natt. Undra om det var all vitlök jag åt igår som lillan regerade på. Vågar inte dricka Cola, äta choklad eller nu äta vitlök. Synd att det är så goda grejor som bebisar kan reagera på. Jag känner mig lite som världens sämsta mamma när jag står och vaggar henne samtidigt som jag gråter av trötthet när 9 av 10 nätter är okej.
Nu så är det en vecka kvar tills vi flyttar in i vårt renoveringskaos utan kök, ska bli spännande..
Och när vågar man raka underlivet igen? Känner mig som 70talet själv när det grott i månader. Tänker på infektionsrisk men har nästan inget avslag kvar..
Någon som har koll på var jag kan läsa om mina rättigheter om att komma tillbaka och jobba efter föräldraledighet?
Har sagt till på jobbet att jag skall börja jobba i maj. Dr trodde mars och nu säger de att jag inte får komma tillbaka förrän i juli efter semestern och jag har ju inte dagar till det...
Nu är vi inne på sista flytthelgen. Vad jag längtar tills vi lämnat nycklarna till den gamla lägenheten och bara kan gosa med Ellen. Härmed lovar jag att när renoveringen är klart aldrig flytta till något som behöver totalrenoveras.
Jag tar hela nätterna och kan bli såå irriterad när min man klagar på att han är trött. Visst, han är säkert jättetrött men han får iallafall sammanhängande sömn. Och jag har väl bytt 95% av alla blöjor sen hon föddes. Dags att ta tag i den där jämställdheten här hemma. (Han har skött det mesta med flytt och renovering och jag har tagit bebis, men nu har vi ju flyttat)
Någon mer här inne som har så ont i bröstet när ni ammar att ni gråtande gärna kör huvudet i betongväggen? Har typ haft sår sedan nån vecka i början och de har kollat flera gånger (även nyligen) att min son har rätt grepp. Men såret vill inte ge med sig och bröstet är stenhårt och smärtar så fruktansvärt i början på amning och efteråt och när jag inte ammar. Ammar mest på detta bröst för att han ska suga bort det onda. Alla säger att det går över men nu har jag haft så här ont i tre veckor. :(
någon mer med samma symptom eller erfarenhet? Så jag kan få en positiv bild att sträva efter...
Amningshjälpens slutna grupp på Facebook tycker jag är jättebra när man är orolig/osäker/nyfiken på något gällande bröst och amning
Intressant att läsa om hur ni delar och planerar inför förskolan. Upplever det svårt att tajma med förskolestart. Antingen börja när hon är 16 månader eller 24. Stort hopp. Trots att vi snålar (3 dagar per vecka) kommer dagarna ta helt slut om vi väntar tills hon är 24 månader. Man vill väl spara lite till somrar och dylikt?
Jag tänker i bland på att jag längtar efter att bli gravid igen. Blir avundsjuk när någon går runt med mage eller meddelar sin graviditet. Jag vill gå på ultraljud, föda barn igen. Det måste vara en rent biologisk längtan för rent rationellt förstår jag ju att det kommer vara mycket jobbigare nästa gång och att det antagligare är jobbigare ju tidigare vi får nästa. Men kroppen längtar. Någon som känner igen sig?
Menar verkligen inte att skapa syskonstress, som jag förstått att många avskyr. Man ska bara få njuta av det nya barn man har. Det är bara det att jag bär på en sån irrationell längtan eller kanske avundsjuka. Först trodde jag det var en del i att jag hade svårt att knyta an till min dotter, men nu känner jag enormt mycket för henne och det har konstigt nog bara spätt på längtan efter att göra om allt fantastiskt.
Kanske kan jag inte skilja på saknad och längtan?
På dagarna kan jag inte se något mönster i hur hon sover förutom att 30-45 min efter att hon vaknat på morgonen behöver hon sova en stund igen för att inte bli grinig. Är vi ute och går med vagnen somnar hon direkt i den och är vi hemma ammas hon till sömns både dag och kväll. På kvällarna somnar Ellen för natten (somnar tungt) mellan 23-01 och sover fram tills 8-9 på morgonen med 2-3 uppvak för amning. Så brukar nätterna se ut men plötsligt kommer det några nätter som ser annorlunda ut. Hittils har hon vart en väldigt enkel bebis och vi har bara följt henne.
Jag blir så stressad av allt alla andra bebisar kan, "min bebis är 10 veckor och kan redan sitta" "min bebis är 11 veckor och kan rulla fram och tillbaka och göra bakåtvolter" Får mig att tro att jag gör något fel som gör att hon inte utvecklas lika snabbt. Men samtidigt märker jag ju massor av utveckling och hon är helt underbar och allt kommer ju..
Våran dotter är 12 veckor och hon varken rullar eller sitter :) Alla bebisar utvecklas olika och dom utvecklar olika saker. Så länge inte någon på bvc säger att något är fel så har jag lovat mig själv att inte bli stressad. Jag vill inte bli en mamma som börjar jämföra min dotter med alla andras barn. Jag vill att min dotter ska få växa upp och vara nöjd med den hon är oavsett hur tidig/sen hon är eller vad hon väljer att göra senare i livet :)
Man måste man ju självklart få vara stolt och glad när dom gör framsteg med det blir lätt en hets och jämförelse som inte är sund för någon och det är lätt att hamna i den fällan själv.
Vad mycket det tolkades in i ordet stressad. Det var ett överdrivet ordval av mig.
Så himla jobbigt när bebisen sover utmärkt och en själv bara ligger vaken efter första uppvaket och inte kan somna om. Hade kunnat vara utvilad idag men icke haha. ZzzZz
Ungefär hur många timmar per dygn skulle ni säga att era bebisar sover?
Förresten bebislängt, hur stor är er son nu? Vår vägde in på 7000 g och 61 cm nu. Född 24/9. En tung liten pjäs.