• Emy88

    septemberbarn 2014

    Bebislängt skrev 2015-01-02 21:55:15 följande:

    Usch, replica! Hur är han nu?

    Jag har ägglossning nu så om vi passar på hade vi kanske kunnat få till ett småsyskon som skulle ha kommit lagom till bebisens ettårsdag. Fy vad hemskt, haha


    Haha, så gjorde jag. Min dotter var 12 månader och en vecka när min son föddes :) Hemskt ibland, men oftast underbart. Är så underbart att se dom tillsammans, han skiner upp varje gång han ser storasyster och hon pussar och kramar honom hela tiden.

    På tal om annat, min son sitter helt själv utan stöd nu. Precis som min dotter är han väldigt tidig med vissa saker och sen med andra. T.ex. tvivlar jag på att han någonsin kommer börja rulla runt. Har någon mer ett barn som avskyr att ligga ner?
  • Emy88
    Jensa85 skrev 2015-01-03 12:30:33 följande:

    Oj hur gammal? :)

    Jag har ett barn som hatar att sitta

    Han vill bara stå upp o hoppa o har börjat röra benen som att han går..

    Ligga är helt ok men sitta är hemskt :) förstår inte varför..

    Rulla har han gjort ett par gånger men inget han gör helahela tiden.

    Han blir 4 mån 4/1.


    Han blev 4 månader 22/8. Vad olika det kan vara, vissa verkar gilla att ligga och andra hatar det.

    Dasha: Han drar sig upp själv, han gör situps. Han gjorde det första gången häromdagen och nu kan han redan sitta ca en minut i taget. Så jag blev väldigt paff.

    Jag har hört att barn som sitter tidigt hoppar över att krypa och lär sig gå tidigare istället. Är det någon som vet om det stämmer? Dottern satt vid 4 månader och gick vid 9,5 månader men kan fortfarande i krypa trots att hon är 16 månader, hon verkar ha svårt för att just få ihop den rörelsen.
  • Emy88
    linnéa001 skrev 2015-01-03 20:32:42 följande:
    På 1177 står det "Observera att alla barn inte följer schemat nedan. Några hoppar till och med över vissa steg, till exempel att krypa.  Barnet kanske vänder sig tidigt från mage till rygg men lär sig gå sent. Tabellen visar att utvecklingen varierar mycket mellan olika barn. Det gäller också mellan syskon."

    Min syster hoppade över krypningen men gick inte tidigt. Min systerson lärde sig krypa väldigt sent, men gick några veckor efter det. En kusin gick vid 8 månader, men hade inte hoppat över något stadium. Vad jag menar är att alla barn är olika och jag har aldrig läst eller hört att sitta tidigt korrelerar med att gå tidigt. Det enda jag läst om krypning (vet dock inte var) är att om man hoppar över det så kan man få dålig grovmotorik och det stämmer i alla fall på min syster. Sedan läste jag också att barn som sitter innan de krypet kan hoppa över krypningen och utveckla en "rumphasarteknik" i stället.
    Spännande! Tack för att delade med dig :)
  • Emy88
    linnéa001 skrev 2015-01-04 21:54:02 följande:

    Nostalgitripp! På torsdag är det exakt ett år sedan jag plussade. Vår tjej är "tillverkad" på julafton eller juldagen. Made in Italy brukar jag säga då vi var hos svärföräldrarna i Italien över jul.


    Bebislängt skrev 2015-01-04 18:42:25 följande:Vad skönt det är att höra sånt!

    Jag skulle förövrigt gärna vara gravid igen, en till förlossning och den första månaden med bebis nu på en gång men så ska dom ju bli större också. Hade vi varit yngre hade vi nog skaffat ett syskon om typ fem år men jag vill inte ha barn för tätt och jag tycker att vi är för gamla för att vänta så länge. Då lägger jag hellre all min energi på den lille sötisen jag har :)

    Känner precis likadant. Visst ändrar man sig kanske om några år men troligen blir det inga fler barn. Jag blir 34 (på tisdag faktiskt) och mannen 39 i år så det känns som om vi är för gamla för fler barn. Jag vill ha absolut minst 3 år mellan barnen. Lilltjejen har en kusin som är 2,5 år äldre och till sommaren kommer det en till kusin. Dem kommer hon förhoppningsvis ha mycket kontakt med då jag avgudar min systerson och min syster avgudar sin systerdotter.

    Jag tycker att man ska "skaffa" fler barn när man själv känner för det, men det var ganska intressant att läsa detta:

    "Alla storasyskon är präglade av detronisering, det vill säga att bli avsatta från tronen av ett yngre syskon. Den upplevelsen sätter djupa spår i barnets upplevelse av världen. ? Redan när babyn är i magen får mamma mindre ork för sitt nuvarande barn. Upp till tre års ålder behöver man mycket av föräldrarnas stöd och tid för att klara av sin utveckling. Det bästa för barnet är att inte få syskon alltför tätt, säger Elisabeth Schönbeck. Tyvärr går trenden åt motsatt håll. Pseudotvillingar kallas syskon med mindre än 1,5 år emellan (för två bröder kan effekten sträcka sig upp till 2,5 år på grund av den hårdare konkurrensen mellan pojkar). När syskonen är så nära varandra i ålder uppstår ofta en stor konkurrenssituation, eftersom föräldrarna inte har tid att ge både det de behöver. Om föräldrarna tar sig för lite tid blir pseudotvillingarna lätt mycket beroende av varandra istället. De kan då i vuxen ålder få svårt att byta ut varandra mot en partner."

    www.barnfamiljen.com/templates/article.asp

    Den här artikeln har inget med mitt beslut om fler barn eller ålder mellan barnen att göra, jag vill helst bara slippa ha en syskonvagn... Det var som sagt rätt intressant att läsa.
    Det där är en teori, det finns många forskare som menar att det ultimata är att antingen få ett syskon innan 1,5 år eller efter 4 år för att undvika en konkurrenssituation. Jag skulle dock säga att det beror på hur man är som förälder.

    För oss har det fungerat bra att få riktigt tätt (12 månader), t.ex. har vi kvar så mycket föräldradagar att vi båda har kunnat vara hemma på heltid nu i fem månader. Dessutom tog pappan ut semester innan födseln så vi har varit hemma båda två i sju månader nu, så det äldre syskonet har kunnat få mycket uppmärksamhet. Mycket hänger på föräldrarna, hur de prioriterar i vardagen.
  • Emy88

    Vad olika det kan vara det där med om man vill ha fler barn eller ej. Nu efter mina två känner jag att jag inte vill ha fler, utan är nöjd. Däremot tycker jag att det är fruktansvärt att inte få möjligheten att genomgå en förlossning och vara gravid igen. Trots att jag har haft jobbiga graviditeter så har jag älskat känslan av att någon är där inne i magen och all förväntan. Och att föda, är det absolut häftigaste och roligaste jag varit med om, trots smärtan. Jag kan bli riktigt sorgsen när jag tänker tanken att aldrig mer få uppleva en förlossning. Men det är ju inte rätt att skaffa fler barn bara för att få uppleva det igen. Någon som känner igen sig i mina tankar?

Svar på tråden septemberbarn 2014