Hej på er!
Har inte läst hela tråden. Ni kanske har pratat om detta, eller så tycker ni jag är knäpp som redan tar upp detta.
Men ni som vill ha ett till barn, hur går era tankar på åldersskillnad? När vill ni påbörja försök till att bli gravid igen?
Hur många dagar FP tar ni ut per vecka nu?
Vi renoverar hemma ???? 
Dasha när är din lille född?
Vi ger smörgåsrån istället för majskrokar. Nackdelen med majsstärkelse är att det blir som klister när det blir blött. :(
nu har sonen varit blöjfri i flera dagar. har bommuls kalsonger och byxor mellan kl. 7.00-23.00. Sover ute i vagnen utan blöja. har aldrig hänt en olycka i vagnen, även om han är vaken där en lång stund innan vi kommer hem.
det händer 2-4 kiss olyckor om dagen. aldrig en bajsolycka. efterhand vet jag att han VARJE GÅNG sa till högt innan olyckan hände, men jag reagerade inte.
och gud, så lätt och glatt han rör sig på golvet utan blöja! riktiga konster! synd att det är för kallt så jag kan inte låta honom krypa helt naken. 
längtar efter sommaren.
Känner att jag måste skriva av mig lite och vet inte var annars.. Igår började jag med min sömnmedicin igen eftersom jag börjat sova så otroligt dåligt. Har haft ett uppehåll sedan jag fick reda på att jag var gravid, och tanken var att om jag ens skulle amma så var målet 3 månader, sedan 6 månader.
Ingrid är snart 6 månader och jag har de senaste två veckorna trappat ned på amningen då det ändå krånglat så mycket med eksem på brösten och får inget stöd/hjälp från vården. När jag bestämde mig för att trappa ned mådde jag SKITDÅLIGT. Det kändes oerhört jobbigt. Nu när jag pumpar för att undvika mjölkstockning, slänger jag mjölken pga medicinen, och det känns ännu värre.
Från att ha försett mitt barn med all näring hon behövt, efter att hon vuxit till en liten människa i min mage, är nu mjölken bara något dåligt som måste bort. Att hon dessutom nu ratar ersättning(det gick bra med en flaska om dagen till en början), och därför inte går upp som innan, gör att jag känner mig så himla dålig som slutar amma. Att det innebär att hon får en piggare, gladare och fungerande mamma glömmer jag liksom bort. Är det normalt att det är såhär jobbigt att sluta amma? Och gör jag verkligen rätt som gör det?
Ber om ursäkt för långt inlägg men det gnager så det här.