Status och prylar eller deltid?

Visst ska man ta vara på tiden, absolut. Och det här med om huruvida en aktivitet får vara dyr eller inte... Tja, det är där det börjar bli problematiskt att vara förälder. Många sporter kostar både tid och pengar. I början kanske man vill låta barnen prova på lite, för att se vad de fastnar för. Och bor man nära en ridskola och barnen från treårsåldern sett med längtande blickar på hästarna och bara längtar till den dagen de blir tillräckligt stora för att få börja rida - då är det svårt att säga "nej men vet du gumman, vi kan väl springa en runda i skogen två gånger i veckan istället?", om man nu ändå har råd. Visst drar man en lättnadens suck när de fastnar för något som är billigt och inte heller kräver föräldraengagemang, absolut, men jag skulle inte kunna se min dotter i ögonen och säga att hon inte får syssla med gymnastik för att jag inte ids ta henne till träningarna eller för att jag inte vill hjälpa till som funktionär på tävlingar eller sälja NewBody-kläder. Jag visar mina barn lika mycket kärlek genom att visa att jag ställer upp för deras intressen, som jag hade gjort genom att vara hemma och baka bullar åt dem.

Vi har begagnad bil, gamla elektronikprylar, köper väldigt lite kläder åt oss själva och har inget emot att handla allt möjligt second hand. Men vi har lovat oss själva att ekonomin inte ska få sätta käppar i hjulet för barnens fritidsintressen. Har de ett driv att både spela trumpet och hålla på med judo eller vad det nu kan vara- ja då får vi se till att lösa det -så länge inte skolarbetet blir lidande.