Kk kräver abort

Att han är kall är troligen för att han verkligen vill påvisa att du är ensam i detta, att han inte på något vis vill veta av det här barnet och på det viset få dig att göra abort.
Eller så är han så jäkla paff för att det dels blev ett barn av hans knullande (ja många män blir konstigt nog det) trots skydd och dels för att han troligen varit säker på att du hade samma åsikt om abort som han, att det är det enda raka när man inte har en relation med varandra.

Troligen har han också hört så många storys om kvinnor som ser till att bli gravida med sina kk´s för att de då hoppas på att få the real deal, ett riktigt förhållande med allt vad det innebär.

Vad du måste koncentrera dig på nu är DIG, vad vill DU. Är du redo att bli HELT ensam i detta? Ha ett barn som aldrig får träffa sin pappa, som är helt oönskad av honom och kanske aldrig får träffa tre av sina syskon?
Är du redo att förklara för det barnet varför hans/hennes två syskon hos dig får åka till sin pappa ibland men han/hon får inte för pappan vill inte veta av denne?

Nej, jag menar att han troligen har hört såna storys och iom att han nu känner att han kan komma att bli påtvingad ett barn han inte vill ha så kanske såna tankar far genom hans huvud.

Min mans barn kom till på fyllan trots kondom, men då var det hans kk som hanterade kondomen. Så han var osäker först men har i efterhand fått veta att hon mixtrat med kondomen.

Sen att du inte har gjort det är eg en bisak, huvudsaken nu är du och vad du orkar göra och vill göra.
Den där gulliga bebisen blir en dag ett barn, med egen vilja och egna funderingar. Du måste känna att du är beredd att hantera detta med småbarnstiden själv även om barnet får kolik, kunna hantera ett ledset gråtande barn som inte har någon pappa osv.

Nej nej nej, ni var INTE mer än kk. Män och kvinnor har ofta olika syn på det hela. För honom var ni kk hur ofta ni än umgicks på annat vis och hur mycket ni än gosade i soffan.

Ni var uttalat kk och då är ni kk tills någon säger något annat oavsett vad som sker er emellan, så det där är i ditt huvud.

Sluta försök försvara dig mot knasbollar, det har du ingen skyldighet alls att göra. Ignorera bara även om det är svårt.

Det enda enda du måste ta ställning till nu är om du ska föda det här barnet eller inte och vilka konsekvenser det ena eller andra ger dig och barnen du redan har samt barnet i magen. Vilka kan du ta och vilka orkar du med?

Pappan till barnet kan du helt räkna bort, han kommer troligen inte ha något gott om dig att säga alls och ditt barn kommer inte att ha en närvarande pappa. Det här barnet kommer också ha syskon som har en pappa så läget är lite svårare än annars.

Läs det Honkie skriver och fundera på det, jag är LIVRÄDD att detta ska ske med makens barn som han inte ville ha och som han nu har ett slags påtvingat umgänge med. Det är som att välja mellan pest eller kolera, inget umgänge eller umgänge med en pappa som inte kan visa barnet något vidare intresse.

Mina barns far valde att inte ha kontakt med dem när han gifte om sig trots att han och jag var gifta och trots att han var den mest pådrivande om att skaffa barn.
Nu har de en haltande kontakt och jag undrar så vad mina barn EGENTLIGEN känner kring detta. Är superrädd att flickan min ska göra allt för att få behålla en man i sitt liv även om det innebär att bli ihop med ett arsle. Turligt nog har jag haft bra män i mitt liv ändå, men pappa är pappa...

Och med ansvar menar du tvinga sig till umgänge med barnet?