Kk kräver abort

Det var ett jävla tuggande om biologilektioner och ingen som kan tvinga någon hit eller dit. Otroligt hjärndött läge.

Jag ska dock försöka tillbringa något.

Jag har många vänner som växt upp med ensamma föräldrar, främst har jag två nära vänner som jag känt sedan högstadiet. Dessa härliga killar sitter i exakt samma sits; de har aldrig träffat sina pappor. De vet i princip pappans namn och var pappan bodde när denne satte på deras mamma.

Vi var ett gäng stökiga killar, vi söp och härjade i tidig ålder, typ 13-14 år. Många kvällar kunde dessa två ordagrant "sitta med flaskan" som en jävla alkis på en pizzeria och beklaga sig över deras uppväxt (13 år!!!!!!!!), detta skedde allt som oftast utomhus, på en sten, en bänk eller var fan som helst. Jag lyssnade gärna och fick därför höra om tankar och funderingar som inte borde finnas i en 13-årig pojkes huvud. Det var ibland destruktivt och ibland romantiskt; att de fantiserade om sin pappa, vad han jobbade med och hur de skulle snacka till varandra om saker vore annorlunda. De kunde måla upp 10 olika bilder av hur läget skulle kunna vara och samtliga var otroligt perfekta. Men oftast var det hat, en hel del hat, hat mot en hel del, mot allt. De såg på andra familjer med avundsjuka och hat.

Deras mammor träffade periodvis nya herrar och dessa två killar försökte greppa tag i männen och utvinna någon sorts fadersgestalt. Förhållanden tog slut och de blev förkrossade, mer hat och nya män i kön. Så höll det på, länge.

Mina två vänner är väldigt fina killar, och det smärtade att se dem ta studenten, bli påtvingade vuxenlivet endast för att dra sig tillbaka med flaskan och första bästa kneget. Inte ens 20 år och redan alkoholister, gärna lite droger på helgerna också.

Jag är medveten om att deras beteenden kan bero på helt andra saker, men samtidigt hade de identiska familjeförhållanden och vandrade på samma stig väldigt länge. Idag är de sansade, utbildade och hyfsat städade. De är fortfarande väldigt fina killar men drar sig inte från flaskan helt. En redlös fylla med minnesluckor är ett bra avslut på vilken vecka som helst.

Det jag försöker säga är att det spelar ingen roll hur smidigt det gått för alla kvinnor på fl att uppfostra barn själva. Jag skiter fullständig i hur bra det funkat ekonomiskt för Lena och hennes fyra ungar, eller hur schemat rullar på för Emma och hennes tvillingar. Er jävla uppfattning om hur NI klarar er som föräldrar är så otroligt irrelevant. Ni snackar om egoistiska killar och spottar gärna lite skit, samtidigt har ni inte en susning om vad som faktiskt är viktigt. Era barn kommer aldrig berätta detta för er, tro mig, de älskar er för mycket. Det är en vidrig sanning som aldrig kommer förmedlas mellan barn-förälder. Om ni tror att utmaningen ligger i att vända på varenda krona eller anpassa scheman så är ni så jävla blinda att ni inte ens borde ha tillstånd att bli föräldrar.

Det är just det som är grejen; det har inte gått så himla illa. De lever ganska bra liv och är till synes mycket lyckliga. Men de bär på något de inte förtjänar att bära. Någonstans där inne finns en mörk sorg som gör sig påminnd med jämna mellanrum, ett trauma som format dem.

För att du ska förstå hur jag tänker kring kvinnans kropp i det hela så kan jag börja med att säga: Avla barn är enligt mig höjden av egoism. Det är utan tvekan det mest egoistiska man kan ägna sig åt. Som blivande förälder är man totalt redo att sätta ett liv på denna jord med en "jag håller tummarna"-inställning. Man är totalt upphängd på det praktiska i sin egen roll som förälder och huruvida man klarar uppgifterna eller inte, läs själv vad du skrev om tandborstning och frukost. Frågeställningen förblir i det praktiska facket och klarar man av uppgifterna så har man lyckats i sin föräldraroll. Sjukt.

Med det sagt så menar jag inte att föräldraskap är dåligt eller att folk ska sluta producera barn. Jag vill bara lyfta fram att oavsett vad mannen känner så begår kvinnan världens absolut mest egoistiska handling med väldigt simpla anledningar såsom " min kropp, mitt val". Längre än så tänker man sällan och det är så otroligt sorgligt. Man är redo att totalt förstöra ett barn genom olika trauman endast för att man som drömmande förälder "vill ha barn". Man kastar tärningen och hoppas på det bästa för att man själv vill.

Såååå visst, det är kvinnans kropp och det är ta mig fan hennes jävla skyldighet att tänka i fler än de praktiska "borsta tänderna"-banorna innan hon tar ett så pass stort beslut.

Inget illa mot dig, du är knappast ensam om dina åsikter.

själv är jag emot att olämpliga människor ska bli föräldrar

 rasister, djurplågare, empatilösa är bara några av de exempel som finns som inte är bra för barn

men det vitkigaste är väl att et barn har en förälder som älskar barnet och tar väl han dom barnet?

sen om det är mamma och pappa, bara mamma eller pappa elelr två mammor osv spelar väl ingen roll, det viktigaste är att barnet mår bra och växer upp i en kärleksfull miljö och då spelar antalet eller kön ingen roll däremot är vissa åsikter och beteenden som fördomar eller misshandel skadligt för barnet

Självklart borde det inte förbjudas. Det har jag heller aldrig påstått.
Jag var bara lite ironisk då den jag citerade menade att man inte bör inleda en KK-relation om man inte är beredd att göra en abort vid en ev graviditet.

Och vad om alla de män och kvinnor som växit upp till starka och lyckliga individer räknas inte dom? Skulle dom ha aborterats bort?

Sen finns det många unga män som också varit önskadefrånbörjan  men där pappan dragit iväg vid senare tillfälle för att dom träffat någon ny och skaffar nya barn etc, ska dom barnen hellre då ha aborterats bort också?

Det finns så många som skyller på trasig uppväxt etc fast många i som varit i samma situation inte alls beter sig likadant. men i slutänden är det som så att dom flesta hellre lever än att inte ha funnits alls