Bf juli 2015

Hej! Jag hoppar jättegärna in här! :D

Testade mig igår och fick reda på att jag är gravid och går nu i min lilla gravidlycke-bubbla!
Vi har försökt några gånger nu efter uttag av spiral i augusti och vi kunde inte ha blivit gladare - tänk att det växer något i min mage som vi tillsammans skapat, något som kommer bli en blandning av OSS. Något som kommer dela DNA med mannen jag älskar mest av allt. Helt otroligt!

Enligt någon gravidkalender på nätet är jag beräknad till 12 juli och barnmorskan jag pratade med idag trodde detsamma så antar att jag platsar perfekt i den här gruppen ^^

STORT grattis till er alla!

Förresten, finns det någon från Småland här i gruppen? :)

Men kuuul att det är fler från samma landskap!! :D Någon längs kusten?

Vill gärna hålla mig lite anonym med just stad än så länge men skulle vara såååå kul om det fanns någon nära mig! :D

Hur gamla är ni tjejer?

Kul idé! :)
Väntar nog några veckor innan jag vågar gå med pga att saker som dessa lätt sprider sig ifall det skulle råka vara någon från samma område som mig och än så länge är det BARA jag och min man (och barnmorskan jag pratade med då jag skrev in mig såklart ;P) som vet om det..

Har någon av er berättat för någon annan än er partner än?

Håller med er ovanstående, vi har pratat om att "släppa bomben" på nyår då det borde vara mer eller mindre exakt 12v! MEN vi båda planerar att berätta för våra mammor nästa vecka, kommer då troligtvis även berätta för min mormor innan jul/nyår också då vi står varandra ganska nära :) EVENTUELLT en kompis som jag vet kan hålla hemligheter ifall mitt plåster över munnen råkar släppa lite, haha.

Måste tillägga att jag är världens sämsta på att hålla hemligheter och är sååå tacksam över att jag har min man som aldrig pratar vidare då jag och min stora käft ibland inte kan hålla tyst ;p

Har några av er firat/uppvaktat er man på Fara dag idag?

Har själv aldrig fått fira det då min pappa inte funnits i bilden så kunde inte hålla mig. Köpte världens sötaste små tossor häromdagen några dagar efter att jag plussat som jag, tillsammans med en lapp, gav till min man idag. Han var nära på att börja gråta när han såg de små, små tossorna!

Han går och pussar magen var och varannan dag och håller på att spricka av att inte få berätta för sin mamma än (vi ska berätta för båda våra mammor nästa vecka har vi bestämt). Blir så varm och lycklig av att veta hur efterlängtat den lilla är av oss båda! <3

Jag drömmer också skitskumma saker och har gjort det i kanske någon veckas tid nu. Kan vakna upp och bara tänka "alltså whaaaat the fuck var det DÄR om!?". För några nätter sedan drömde jag om att jag lämnade min man, trots att jag visste att jag var gravid och HELT utan anledning. Jag skulle dra till Stockholm och så var det bara!
Tror kanske det är alla tankar som rör sig i huvudet som vi kanske inte ens är medvetna om, de kommer helt enkelt ut och bearbetas.

Vi sågs ju i den andra gruppen tidigare minns jag ;)

Tog ut min spiral i slutet av augusti och hade innan dess piller så har tillsatt hormoner i nästan exakt 9 år utan uppehåll.

Mensen kom inte riktigt igång så som den var tidigare så trodde det skulle ta ett tag. Sista mensens första dag var den 7 oktober och blev alltså gravid efter det. Så hade max en ÄL (isf mellan mellanblödningen och första "riktiga" mensen) innan det tog sig så gick tydligen VÄLDIGT fort även om det då kändes som en smärre evighet ;p

Alltså USCH vilken hemsk dag - totalt genomförkyld med tillhörande förkylningsastma, blir andfådd vid minsta lilla, sjukt trött och däckade i 2 timmar förut, äckligt illamående och bara helt jävla väck.

Dagens räddning vi lunchen: ljummen och salt bulgur med rikligt örtsaltad tomat. (Bästa ever!)

För en timma sedan stod jag och äcklades av stekoset TROTS att jag inte kan känna lukten på nååågot annat iklädd vinterjacka, käkade citron, grät och snorade. Vilken jävla superdag! Det brast när mannen bad mig att sätta in kontaktuttaget och jag tyckte han sa att jag skulle göra det ute på baksidan av huset men han sa på toan! Gick ju självklart UT genom dörren och larmet började tjuta. Han undrade varför jag gick UT och jag började typ tjuta ihop med larmet. Härligt.

Nu ska jag fortsätta käka citron och be att det känns bättre imorgon, hahaha!

*32 månader kvar, 32 månader kvar, 32 månader kvar....*

32månader låter som en väldigt lång tid[/quote]Hahahaha du ser - det är så det känns mitt i all förvirring for sure!

Men ja, mer realistiskt går det även att byta ut det mot veckor ;)

Känner ärligt talat att jag har FÖR många symtom nu och det gör mig så trött och uppgiven. Jag vet att jag borde känna mig glad men känner mig bara helt överkörd!

Slog till i tisdags så är inne på dag 3 med jobbigt illamående, hunger (men avsmak för att äta), magkatarr-liknande känningar, trötthet och mensvärk. Kombinerat med en rätt envis förkylning med nästäppa, hosta och astma så orkar jag knappt vara uppe. Känner mig som världens lataste människa och känns som om detta inte alls kommer gå över, någonsin! :(

SÅ kul är det här idag ;p

Haha jag brukade göra det INNAN jag blev gravid, dela för att få bättre hållning och dels för att hålla magfläsket inne ;p

Om jag däremot försöker göra det nu får jag typ mensvärk/kramp/obehag/ont så sitter här med min jästa mage och ser antingen ut att ha gått upp 10-15 kg, blivit laktosintollerant eller svalt en 2kg påse med potatis... :'D

Bryter snart ihop, j*vla hormoner som styr mig så mycket!!

Ständigt irriterad, mår illa av allt, känner inte för något, klarar knappt av att äta, zombie-trött men kan ändå inte somna på kvällarna, känner inte för att umgås med någon, inte gå ut. Känner mig helt lobotomerad och känner inte alls igen mig själv!

Det värsta är att jag just nu inte ens kan känna mig glad över att vara gravid och det gör att jag känner mig så jävla skyldig!!

Nu sitter jag framför kaminen på en stol, äter ättikagurka ur burken efter att ha käkat upp en hel burk med ärtor i saltvatten - kalla!

Är det någon mer där det verkligen slagit sig på psyket?

Att skriva "med tanke på vilka som väntar barn" klingar rätt nedvärderande och illa.

Jag oroar mig självklart massor själv och tror det är NORMALT att göra detta. Vill du något så gärna så tänker du ju självfallet otaliga "tänk om"-tankar vare sig du vill eller inte.

Inställningen gör dock mycket tror jag, tvingar mig själv att tänka positiva tankar trots att vissa dagar bara varit skit.

Försök varva ner tjejer, läs en gravid-bok, gör något ni tycker om, vila och försök hoppas att allt går vägen oavsett! :)

Tjejer, när ska ni på ert första ultraljud?

I vårt landsting blir alla erbjudna ett KUB-test vilket vi tackat ja till (kommer dock avstå från fostervattenprov ifall det skulle bli aktuellt då vi endast vill se att det är ett barn och inte typ en cellklump). Så vårt första ultraljud är inplanerat den 5e januari! :D

I landstinget där jag bor erbjuds alla att göra KUB-testet oavsett ålder, tidigare var det bara 35+ tror jag men det har ändrats :)

Så första blir alltså i början av januari då jag dagen efter går in i v 14 och andra i februari någon gång! :)