Hoppar gärna in i tråden. Är i vecka 5 (4+5) med tredje barnet. BF: 17 juli. Är 29 år och bor i Blekinge men min man och våra två barn, födda -05 och -12.
Känner av växtvärk och ömma bröst. Och har haft väldiga problem med magkatarr.
Är i v. 5+1 (Jag fick 3+ på veckoindikatorn i går men 2-3 veckor dagen innan (men hcg höjs väl var tredje dag? Så är kanske inte så tillförlitligt?)) BF 20 juli
v. 5+4 eller 5+3 efter ägglossning (testade och fick glad gubbe 2 dagar denna månad). BF: 17-18 juli
v. 5+6 efter sista mensens första dag (men har 30 dagars menscykel). BF: 15 juli
Vilket stämmer? Vad ska jag räkna med?
Vecka 6+0 idag (vecka 7). Har BF 17 juli. Någon mer som är beräknad den dagen?
Ni som är illamående när startade det för er? Vilken vecka brukar man generellt bli illamående om man nu blir det?
Jag var fruktansvärt illamående och kräktes flera gånger varje dag från ca vecka 6+0 och sedan hela graviditeten sist. Nu är jag så rädd för att jag ska må så fruktansvärt dåligt även denna graviditeten.
Kan inte någon göra en BF-lista?
Jag har rätt mycket molvärk i magen, ilningar och även ont i brösten. Varje dag tänker jag vid ett tillfälle att nu är det kört. Tror det är normalt att vara orolig i början. Längtar så efter att få passera vecka 12 och kunna släppa det något.
Nästa vecka börjar min hjärtutredning. Känns som ytterligare ett orosmoment. 3 dagar innan mitt läkarbesök försökte vi (första försöket att bli gravida). Och det tog sig lite oturligt egentligen. För under läkarbesöket framkommer det att mitt blåsljud har förvärrats och även ekg visade avvikelse :( Så oron finns där att läkaren inte rekommenderar mig till att fortsätta graviditeten. Ringde iallafall mvc för en inskrivningstid och fick tid den 3/12.
Känns som jag ska sprängas sönder av all oro.
Vid vilken vecka är det bäst att göra vul för att se ett pickande hjärta?
Ja alltså den där oron över för få/för många symtom alltså! Vet inte hur många timmar jag googlat allt och det är ju bara att konstatera att alla är och känner olika! Missfallsrisken är väl densamma oavsett, men man stirrar ju upp sig för allt just nu!
Idag har jag fått äta upp mitt eget gnällande över för lite symtom! Legat däckad i soffan hela dagen totalt kräkfärdig och supertrött! Spydde "på riktigt" första gången idag och nu ångrar jag att jag klagat på att jag knappt känt nåt :)
Ja, precis så är det. Att ha symtom är normalt och att inte ha symtom är normalt.
Åh! Det är en stor rädsla för mig! Att börja må illa. Mådde illa och kräktes hela förra graviditeten. Hoppas att ditt snart ger med sig. Oftast brukar det ju gå över kring v.12-14.
7+0 idag och ny vecka. Vecka 8 och än har jag sluppit illamåendet *peppar peppar*. Vågar dock inte andas ut helt än. Har onda bröst - ajaj! Och växtvärk i livmodern. Har även dragit på mig en förkylning och känner mig klubbad.
Till er som mår illa (har erfarenhet av illamående förra graviditeten.. hela långa graviditeten) se till att alltid ha något vid sängkanten som ni kan äta innan ni stiger upp (för mig fungerade digestive kex rätt bra) och att ni har med er något litet när ni är iväg tex. nötter, russin, tablettaskar, kex..
Sedan äta lite men ofta (aldrig vara hungrig men heller aldrig bli för mätt). Ingefära hjälper en del. Jag åt mycket flytande som nypon- och blåbärssoppa, redda soppor. Kokt kyckling och kokt ris.
Och ring bm. Det finns hjälp att få när illamåendet påverkar vardagen. Jag fick lergigan comp och det hjälpte något och även om det bara är något så är det definitivt bättre än inget.
Idag fick jag lite rosa på pappret när jag torkade mig. Är i 7+1 idag. Så nu känner jag mig så klart orolig. Vet ju att det kan vara normalt men också att det kan vara början till missfall. Håll tummarna för mig. Ska till bm på onsdag. Tänkte se om jag kan få tid till vul.
Fortsatte blöda lite idag. Rödare flytningar och mer smärta främst nere i magen på höger sida. Så åkte in till gynakuten för att kolla så det inte var utomkved. Det var det inte men inte heller en graviditet i v. 7+2. Bara hinnsäck och inget mer. Så MA. Ska ta blodprov på tisdag igen och jämföra med dagens. Läkaren hoppades att kroppen skulle komma igång ordentligt annars skulle jag få hjälp att avlägsna den.
Så lämnar nu tråden då det inte blir någon julibebis. Lycka till ni andra.