Mitt i vecka 27 (26+5) och nu känner man sig verkligen gravid. Magen får flera kommentarer varje dag och denna vecka fick jag min första "nu kan det inte vara långt kvar??" - asgarv....nä bara sisådär 3 månader, haha! Märks hur individuellt det är med magens storlek och även hur den uppfattas. Många har sagt att jag har liten mage. Tycker själv den nog är ganska normal. Har gått upp 7 kg sedan inskrivningen, men bara 4 kg sedan innan graviditeten.
Tycker maten är svår. Hade lite lågt järnvärde sist på kontrollen, hon tyckte jag ska äta järntabletter, men det är jag lite motig till, mest för att magen redan krånglar som det är. Måste försöka dra ner på mejeri och kaffe så att järnupptaget inte hämmas i alla fall. Käkar sjukt mycket torkade aprikoser och laddar med pumpafrön upp till öronen. Är dock lite trött ännu, funderar på blutsaft - kan det vara något tro?
Tränar typ noll. Jag som vanligtvis är ganska aktiv. Det triggar mig lite, har tidigare haft ätstörda tendenser (lite åt ortorexihållet), men försöker hålla mig cool.
Rör jag på mig får jag sammandragningar och känningar av foglossning, och jag vågar liksom inte träna/hålla igång för jag har ingen aning vad som går bra och inte. Men som följd blir jag istället stel och får ont i ryggen, same same but different....
Men bebis ligger därinne och växer och kickar och rör sig och det är otroligt hur mycket mer kraft han har i sina rörelser nu. Det märks att han blir starkare och större. Nu kan jag känna hur en arm eller fot liksom swishar förbi, och han når både långt upp över navlen och långt ner i bäckenet, så han lever runt!
Börjar bli mer och mer boande. Vill fixa i ordning grejer, köpa hem saker, måla hans rum, och få färdigt.
Oroar mig mest för: hur amningen kommer gå, ekonomin samt hur sommarvärmen kommer påverka min höggravida kropp där mot slutet, haha!
Hur har ni det?
Idag går jag in i vecka 31. En kollega slängde ur sig ett klumpigt "det där kommer nog bli en stor historia!" om min mage. Suck...har känt mig väldigt nere och tillbakadragen, lättirriterad och sur på senaste. Orkar ingenting och har ingen lust. Känns som om jobbet är helt meningslöst och har egentligen viljan att ta tag i saker där hemma, men när jag väl kommer hem är jag så mentalt slut av all ältan att jag inte pallar. Räknar bara ner dagarna tills jag kan gå ifrån jobbet nu.
Kroppsligt mår jag dock bra, känner lite mer ryggvärk och får fortfarande ganska ont av att gå snabbt (sammandragningar eller kramp, vet ej men det är inte bekvämt i alla fall). Har börjat sova lite sämre nu, lillen ramlar runt därinne och det känns ju mer och mer allt eftersom han blir större.
Är det fler än jag som inte bara känner sig glada? Jag är helt uppgiven, och självklart längtar jag efter lillen, men just nu känns det mesta tungt.
Fina babynests! Min moster sydde åt mig då jag inte tror att jag kan sy det själv. Det blev lite låga kanter tyckte jag, men det duger fint. Hon körde 100% bomull, det var väldigt viktigt (sa hon). Hon är väldigt duktig på att sy så det kanske är ett tips om fler ska sy själva :). Och så måste man tvätta tyget före.
Ang. Att alla säger att ni har stor mage, jag gillar min stora mage! Jag ligger på översta strecket på min kurva och många tror att jag snart ska föda! Visst är det tungt och i vägen, men blir bara glad att det syns, så var stolta istället för att ta det som något negativt! Ert barn mår ju bra! :)
Jag ser det som positivt, alla erbjuder plats på t-banan till exempel :D
Här känner jag mig otålig att få sluta jobba. Har inte något tungt arbete och vill helst inte ta ut mammadagar innan BF så min sista jobbvecka är vecka 26. 2 veckors semester, sen föräldraledigt! Inte så lång tid kvar, hoppas det går fort. Har mycket därhemma jag vill fixa iordning, det är lite kaos just nu.
Hade svårt att sova inatt på grund av smärtor i nedre magen, kan det vara ligamenten som värker tro? Någon annan som har samma? Känner av det mest hela tiden nu, det drar och spänner precis där man tänker att blåsan sitter, samt ner på insida lår. Svanskotan gör också ont. Annars mår jag bra ännu! Är tacksam för hur bra jag mått under graviditeten hittills.
Har BF 16 juli enligt RUL och väntar en pojke :)
Var hos barnmorskan igår och allt såg bra ut. Lite lågt blodtryck (90/60) och har börjat få lite foglossningsbesvär - hade inte ens funderat på att mitt "ont" framtill kunde vara foglossning men det var det tydligen med stor sannolikhet. Så tänkte lite extra på hur jag låg och sov inatt, inte lika snett som vanligt och vaknade med mindre ont faktiskt.
Nu är det största problemet för mig att jag sitter så mycket på jobbet. Har inget höj och sänkbart skrivbord så det är lite svårare att byta arbetsställning med jämna mellanrum. Får ont i rygg och svanskota.
Endast 5 veckor kvar att jobba. Förhoppningsvis går det snabbt, jag trivs inte på jobbet just nu och längtar verkligen till ledigheten!
Åh, vi har verkligen ingenting klart ännu. Ska flytta runt 3 rum. Vårt sovrum ska flytta upp, kontoret ska flytta ner till vårt nuvarande sovrum, och då ska bebisens rum vara där kontoret är idag. Hade tänkt måla och greja, men vi väntar faktiskt med det tills efter sommaren då vi kan få lite hjälp utav en vän som är hantverkare. Så nu är det mest att flytta möbler - inte riktigt min starka sida just nu då foglossningen gör sig påmind så fort jag anstränger mig. Önskar vi hade börjat tidigare, men men lätt att vara efterklok, haha!
Spjälsäng ska monteras, skötbord ska ställas i ordning, gärna någon hylla, kläderna ska tvättas, bb-väska ska packas, babyskydd måste inskaffas (det enda vi har kvar att köpa) och monteras i bilen...
Går in i vecka 34 imorgon (32+6 idag) och gissar på en viktuppgång på cirka 10 kilo än så länge. Gick ner 3 kilo första veckorna, så räknar från den vikten. Hade jag räknat från innan graviditeten är det bara 6-7 kilos viktuppgång. Har ingen extra vikt vilket är skönt, är glad så länge jag slipper extravätska.
Har hela 20 arbetsdagar kvar, alltså fyra veckor. Har bara råd att ta 2 veckors semester innan BF... Har en del ekonomisk oro nu, haha. Man vill ju bara att allt ska vara så bra som möjligt. Fick oväntade utgifter på bilen denna månaden. Min planerarhjärna fixar inte det! Min man är egenföretagare och har inte kunnat ta ut någon lön på ett bra tag och det känns :( men allt löser sig ju så småningom, oavsett liksom.
Hur förbereder ni er mentalt?
Själv har jag tvättat kläder, bäddat, sytt amningskudde samt påslakan och filtar.. Då blir det lite mer verkligt, igår hittade sambon mig i lilla pyrets blivande rum där jag kände lite på vagnen, sängen och kläderna. Han skrattade och kramade om mig. Jag ville nästan gråta för att jag längtar så mycket. :)