Ågren inför kommande abort...

Jag är inte riktigt i samma sits som er, men ändå precis samma. Jag är 27 år och fick mitt första barn för exakt 7 månader sedan idag. Nu är jag oplanerat gravid. Vi har pratat fram och tillbaka om hur vi ska göra men hur vi än vrider och vänder på det så har vi inte förutsättningarna för ett till barn nu. Jag har alltid tänkt att jag aldrig skull kunna göra en abort. Allt känns så overkligt och fruktansvärt!!! :'( på tisdag ska jag åka och fastställa graviditeten. Hon jag pratade med i telefon sa bara att jag skulle göra ett vul. Men ni verkar ju ha gjort undersökningar i flera timmar? Det känns jobbigt att jag inte har någon aning om hur det kommer gå till. Styrkekramar till er. Och till mig.....

Tack för informationen! Det är verkligen jobbigt, ena delen av mig vill verkligen behålla, man vet vilket underbart litet barn det kan bli. Mina småbröder (som nu är 20 och 21 år) är pseudotvillingar och dom har den bästa relationen man kan tänka sig, har alltid hängt ihop! Men andra delen av mig vet att det är helt orimligt då vi inte har förutsättningarna för det just nu. Tack snälla du! Nej, man önskar verkligen inte det här för någon....

Imorgon 13.45 har jag tid för att fastställa graviditeten. Då antar jag att resten av tiderna kommer att bokas. Usch, jag vill bara att det ska vara över :( speciellt då den sjukliga tröttheten har slagit till och illamåendet har smugit sig på :/

Det gick "bra", vul visade v 6. När bm som jag träffade frågade om jag hade bestämt mig eller om jag fortfarande funderade så började jag gråta direkt, har inte pratat "högt" om det med någon annan förutom sambon. Usch så jobbigt. Jag sa att jag har bestämt mig men att det är jättejobbigt. Jag tror jag ska ringa och boka kuratorkontakt. Tyvärr hade dom inga tider den här veckan så jag måste vänta till Nästa tisdag för att komma och ta tabletterna!! Det känns tufft då jag redan har så mycket symtom :( åh, jag hoppas att allt har kommit ut för dig! Vad gör man annars? Fler tabletter eller skrapning? :(

Ni som nu har gjort aborten, hur har det känts för er efteråt? Både psykiskt och fysiskt. Det här är ju så otajmat, min bästa barndomsvän kommer hem sent på onsdagkväll och stannar till söndag då hennes mormor just gått bort. Vi ses bara ett par gånger per år och hon vill såklart ses. Kommer jag fixa det???? På torsdag ska jag ta dom sista tabletterna :(

Sorgsen (TS) hur gick det idag?

Idag var jag och tog första tabletten. Ska ta dom andra här hemma på torsdag morgon. Känner mig så tom.... TS - åh, är ledsen för din skull!!! Det sista man behöver är att det blir sådär långdraget! :( styrkekramar!!

Ska det vara såhär???? Tog ju första tabletten igår och idag har jag bara legat helt däckad, allt jag äter kommer upp igen, jag är helt slut. Alla dofter för det att vända sig i magen på mig. Jag orkar inte längre!!!!

Jag måste säga att det här var det värsta jag någonsin har gjort. 1177 trodde att det berodde på biverkningar men barnmorskan trodde att jag hade otur och fått magsjuka samtidigt som allt det här. Jag var ju på lassa och tog första tabletten på tisdagen, hela onsdagen mådde jag Skit och kräktes så fort jag åt något, var så slut att jag trodde jag skulle svimma. Jag kunde inte ha sonen nära för han luktade för starkt "bebis" så han tittade bara på mig och grät för att han inte fick komma till mig. Hjärtat gick itu på mig!! :( torsdag morgon tog jag första vag. tabletterna samt smärtstillande, dom kom upp igen efter en timme... Vid lunch började jag tack och lov må bättre och då kom även blödningen igång, fyfyfy. Nu i efterhand är jag säker på att det var rätt beslut men jag är ändå ledsen över hela situation. TACK för erat stöd, ni har varit helt underbara!!!

Bedragen - fyyyy vilken sits du har hamnat i! Så fruktansvärt :( jag vet inte vad jag ska säga men jag är verkligen ledsen för din skull och den sits som han har satt dig i!!! Jävla människor det finns :( TS - hur gick det igår? Hoppas att det gick bra! Kram!