Ågren inför kommande abort...

Förlåt om man vill ha stöd!!!!

Nu har jag träffat kuratorn och det var faktiskt skönt. Skönt att prata med ngn utomstående.

Nu vill jag bara att den här helgen ska passera.

Svårt beslut: har det inte hänt ngt än? Vilken tortyr. Jag förväntade mig att efter en timme skulle man få rejält ont och blöda. Vilken vecka är du i? Jag är/var i slutet av vecka 7. Det känns så fruktansvärt sorgligt att det är slut nu. Även fast det är rätt för vår familj. Min man stöttar mig men ser det inte alla lika stort som jag. Han är så fast besluten vid att det är bäst på alla sätt. Men han har ju inte alla hormoner i sig, han får ju inga moderskänslor.

Okej. Hoppas det kommer igång snart el att de andra tabletterna hjälper. Kommer barnen hem snart?

Jag har bäddat ner mig i soffan, har några timmar av stillhet innan familjen kommer hem. Då ska jag ha samlat mig.

Har du tagit några smärtstillande?

Tack ni som skrivit. På nåt konstigt sätt känns det skönt.

Togs den tråkiga kommentaren bort?

Tack för det (usch). Kändes som en knytnäve när jag stod där och grät.

När är det tänkt att du ska gör aborten (M)?

Vid mitt första besök lämnade jag urin och sen gjordes ett vul för att fastställa graviditeten. Efter det träffade jag en bm som bokade in alla tider.

Så du behöver inte ha bestämt dig då. Du kan avboka tiderna du får.

Förstår att det måste kännas jättejobbigt. En 7 månaders är så liten och kräver så mkt. Samtidigt har man hört om flera som valt att behålla i den sitsen.

I väntrummet mötte jag dock flera mammor med små bebisar som var där för att boka abort.

Stort lycka till! Det här är inget man önskar ngn.

Hur går det för dig nu "svårt beslut"? Jag har börjat blöda som en vanlig mens med ganska ordentlig mensvärk. Ska nog peta i mig några Alvedon för det känns som smärtan ökar. Kanske själva aborten sker nu? Bm sa att det kunde bli så. Men man måste ändå ta de andra tabletterna.

Usch och fy :(. Jag tycker också att det är jättejobbigt att se bebisar och gravida. Min son sa idag: mamma, har du bebis i magen mamma? Kändes så sorgligt. Även fast jag "vet" att det här är bäst för oss alla börjar jag tänka...tänk om... Hade barnen varit lite äldre kanske jag orkat.

Jag vet ju inte varför ni tog det här beslutet.... Måste vara jobbigt då du verkar vilja ha barn igen? Tänker ni er kanske längre fram? För oss är det slut med barn :(.

Jag ska vara på sjukhuset imorgon em och kväll, mannen följer med. Min mamma passar barnen. Får nog mest lugn och ro på sjukhuset. Är rädd för smärtan... Och att få se ngt obehagligt....

Vad gulligt att du tänker på mig ;). Vi kom hem från sjukhuset precis. Det har gått helt okej. Jag började ju blöda igår och blödde lite mer efter tabletterna. Men ingen monstervärk eller störtflod. Vi bestämde oss för att åka hem. Jag skulle höra av mig om jag upplevde att jag blöder för lite, och ev göra en koll för att se att allt kommit ut. Jag har liksom inte fått ngt "större" utan bara småklumpar. Men de sa att ibland kan det bli så, men det borde komma nåt mer rejält då jag ändå var i slutet av v 7.

De tog hand om mig jättebra.

Kan nu säga att det jobbigaste var i fredags när jag skulle ta tabletten som avslutade det hela. Det var så jobbigt mentalt. Vet inte om jag gråtit så mycket ngn gång förut? Nu vill jag ha det här avklarat och gå vidare. Fokusera på det vi har. Men såg flera små nyfödda idag och det kändes så sorgligt att vi aldrig ska uppleva det igen. Kommer ta tid att smälta det här.

Nu ska jag ta lite smärtstillande och försöka sova. Helt utmattad efter de här dagarna.

Hur är det med dig "svårt beslut"??