Ågren inför kommande abort...

Usch då svårt beslut. Låter som en stor del av dig ville ha det här barnet? Det är nog bra att hålla sig aktiverad. Du träffade aldrig ngn kurator? Jag är jätteglad att jag gjorde det. Hon gav mig bra råd i hur jag ska tänka.

Först och främst ska man ge sig själv utrymme att sörja. Sen tipsade hon mig om att skriva ner alla känslor, och att skriva ner varför vi valde att ta det här beslutet. Så kan man gå tillbaka till sina tankar när man velar.

Min tankar svävar ofta iväg till hur det skulle kunna vara, jag romantiserar spädbarnstiden och allt kring barnet. Känslorna är emellanåt starkare än förnuftet.

Jag hoppas att "tiden läker alla sår". Fast jag vet att jag i juli kommer sörja extra, då det var då vi skulle ha fått barnet.

Lycka till med att jobba igen! Jag har sjukat mig idag, men hoppas på att jobba på tisdag. Vi får väl se hur det känns.

Uppgiven, hur går det för dig? När har du första tiden?

Ja du, jag skäms för att säga det men vi hade vid ett tillfälle (vad jag trodde långt ifrån äl) avbrutet sex. Lär av mitt misstag!

Hut gick det idag uppgiven? Hur känns det nu? Har du bestämt dig?

Idag ringde jag till sjukhuset för att få ett ultraljud för att se om aborten verkligen gick vägen. Jag har inte blödigt några större klumpar, eller haft speciellt ont. Risken finns att graviditeten eller delar av den finns kvar.

Vad jag känner igen mig! Jag bröt också ihop på det där första besöket, även fast jag var "säker". Även jag var i v 6 och fick vänta till v 7. Det blev en jobbig vecka. Sen efter jag svalde tabletten grät jag så att jag skakade. Då var det så skönt att få hå direkt till kuratorn. Det var ett bra stöd.

Det kändes inte fullt lika jobbigt mentalt att stoppa in tabletterna. Då var det liksom redan försent.

På måndag får jag se hur det går. Är det mkt kvar blir det skrapning, är det lite kvar nya tabletter. Eller så har jag redan klarat av det, trots ingen rejäl smärta eller mer rejäla blödningar .

Jobbigt att behöva vänta. Vill bara försöka gå vidare nu.

Hur känns det nu "svårt beslut"?

Hur går det för er nu tjejer??

Inget lätt beslut "en till", kan inte ge dig några direkta råd. Kuratorn sa att det kan vara bra att skriva ner för- och nackdelar för att få tankar i ordning.

Ja, det har blivit en hel del frånvaro från jobbet pga detta... Har varit tvungen att vara ärlig med min chef trots att jag egentligen känt att det varit för privat. Kollegorna har undrar var man varit osv,

Min man var inte med vid UL vid det första besöket. Han var tvungen att hämta barnen. Sen kan jag tillägga att jag inte tittade på skärmen vid UL. Den var vinklad bort från mig. Men minns läkarens ord: här ser vi en fin, liten graviditet... Sved verkligen till i mig. Har liksom försökt förtränga vad det faktiskt är som växt inuti mig.

Det gick som jag befarade :(. Hinnsäcken var kvar men hade släppt och var på väg ner. Det var inget som levde men nu är en skrapning inbokad nästa fredag. De sa att jag kunde prova med tabletter igen, men jag orkar inte med ett till misslyckande. Den här aborten blev en låååång historia....

Stor kram till dig uppgiven! Det där första steget är såååå jobbigt.

Och svårt beslut, du verkar ha det tufft :(. Ibland hjälper det att sysselsätta sig själv, ibland måste man stanna upp och känna alla känslor. Kanske läge för kuratorskontakt?

Här har familjen åkt på magsjuka så hinner knappt tänka...

Min man håller på att kolla upp sterilisering. Verkar vara ett relativt enkelt ingrepp för män. Men jag har såååå svårt att landa i att det inte blir fler barn. Även fast fast jag känner att vi nåt vår nivå gällande ork, sömnbrist osv (speciellt nu i magsjuketider) så drömmer och fantiserar jag om förslossningar, små bebisar, allt runt omkring.

Vill bara sova nu framtill skrapningen. Jag har verkligen fått äta upp det här!!

Uppgiven, jag har hört om några som

mått dåligt av första tabletten. Själv kände jag lätt illamående. Det där låter brutalt. Kanske du ska ringa till mottagningen och rådfråga? Så du känner dig lugnare?

Ja, du som skrev om all frånvaro. Det är inte kul. På min arbetsplats har ju alla undrat var jag varit. Berättat för många, och alla har tagit det på ett fint sätt. Många har delat med sig av egna erfarenheter. Men vissa har jag helt enkelt dragit en vitlögn för. Jag var borta fredagen när jag tog tabletten, sen var det dags för slidtabletterna på söndagen. Jag var hemma på måndagen. Men innan dess var det ju ett besök också (lyckades få efter arbetstid). Och sen ska man på återbesök.

Men nu gick ju inte min abort riktigt hela vägen så jag ska vara borta på fredag igen för skrapningen. Valde fredag så kan jag vila den helgen.

Bedragen, stor kram till dig! Hoppas du finner styrkan!!

Uppgiven, vilka jobbiga dagar du haft! Kanske det var magsjuka du åkte på ändå? Min familj har nyligen blivit friska från skiten.

Det är inte förrän nu på fredag som jag ska göra skrapningen.... Evighetsväntan. Blöder fortfarande, 3 veckor efter medicinska aborten. Nu är jag nervös över att bli sövd, det är min första gång.

En till... Hur gick det på samtalet o UL? Hur känns det nu?

Usch, lider med dig "en till". Det låter som du vill ha det här barnet. Hoppas du fortsätter hos kuratorn även efter ev abort. Annars finns det nog en risk att du blir bitter. Jag har känt alla möjliga konstiga känslor. Nästan som hat mot maken. För honom har det varit så "lätt" och han har inte behövt gå igenom allt det här, allt det fysiska eller psykiska. Dom känslorna har lagt sig nu. Det var jobbigt första veckan efter jag tagit tabletterna, sen lugnade det sig lite. Steget var redan tagit, det var för sent.

Och jag inser att vi har det så bra som vi har det. Att det skulle vara kämpigt med tre små barn som vaknar på nätter, blir sjuka osv.

Känner igen det där med att känna sig gravid. Kände mig väldigt gravid. Precis som du behövde jag äta hela tiden och så var jag svullen både över magen och i brösten. Byxorna spände. Det var så verkligt. Det kändes väldigt tomt när allt det försvann efter aborten.

Nu blev det ju väldigt långdraget för mig. Tog drygt en månad att få aborten avklarad. Idag blev jag tillslut sövd och skrapad. Allt gick bra och nu känns det som om jag är redo att släppa taget om det här och börja gå vidare.

Stor kram till dig!

Usch en till, minns hur jag kände den dagen. Stod utanför sjukhuset och bölade som bara den :(. När jag kom hem var jag också helt slut och sov. Mådde illa och frös. Tror det är rätt vanligt. Började blöda redan dagen efter, var beredd på det. Stort lycka till de här tuffa dagarna!!