Blir lite tokigt när man ofta likställer konsekvenser med straff. Det din dotter gör på olika sätt får självklart en massa konsekvenser - både naturliga och logiska. Jag tror inte de flesta föräldrar utdelar straff i form av "time out"/skamvrå eller liknande. Däremot så är det nog vanligt att man får röja upp efter sig eller inte får göra något man upprepade gånger visat att man inte kan hantera.
Konskenser kommer av sig själv. Det ger man inte.
Nu är det i sig inget fel med att prata om rätt och fel, men ska jag vara riktigt ärlig så är det ytterst få fyraåringar som kan köpa sådant resonemang rakt av.
Nu är mitt barn en tonåring, men han var en mycket viljestark ung man (är viljestark fortfarande) och kunde låsa sig när det blev fel. Då tog man ingen diskussion utan agerade istället.
Men straff, nix, agera ja. Agerandet som så blev ju en konsekvens.
T.ex något som hände. Bråk och tjafs på väg till något (inte så viktigt) så blev mitt agerande
"nej, idag verkar det vara fel dag för att göra sådant, du är på dåligt humör då blir det inte roligt, tycker du vi ska åka hem istället"
"Nä"
"Ok, då vill jag att du slutar att tjafsa och bråka, annars vänder jag bilen, för jag vill inte göra det om du är på det humöret"
Det brukarde hjälpa. Det blev inget straff, eftersom jag inte ställde in det för att han var tjafsig, utan vi gjorde det inte den dagen helt enkelt. eftersom jag tolkade att han var för trött och inte på humör.