julen är en ångestladdad period

Gick hem från jobbet igår, mötte kanske över 15 tiggare stirrande med händer mot himlen i hopp om att jag skulle lägga en slant i dom. Den ena hade en dyrare telefon än mig och finare skor.

Jag är en ensamstående 3 barns mor som sliter mina 8 timmar om dygnet för att ha mat på bordet och råd att gå till myrorna så mina barn har kläder till dagis och skola, dom är aldrig missnöjda. Vi tigger inte och vi snor inte, dom klagar aldrig fast dom vet att dom är i den sämsta klassen man kan vara i Sverige, vi dom lägre med begagnade kläder och makaroner varje dag men dom klagar aldrig! Dom tigger inte och begär aldrig något.

Min 12åring sa igår att dom började göra julklappar på slöjden, att jag skulle få den finaste mössan i den gladaste rosa färgen :) jag önskar att jag hade lite mer än 200 kr att lägga på julmaten och att vi hade råd med en julgran så min fyra åring fick klä den, hon tycker julgranar är magisk och vet att alla vänner har såna med paket under, det har inte vi. Hon frågade sin storebror förra veckan när dom ritat önskelista till tomten på dagis, varför han aldrig kommer till oss. Jag hörde inte svaret och de kanske var lika bra! Men vi ska iaf fira jul tillsammans och njuta av ledighet :) men att man ska behöva frukta och ha ångest av den här perioden varje år, det stör mig fattiga sverige :( kram till er andra ensamstående fattiga kämpar där ute! Vi överlever den här julen med :)

Jag irriterar mig absolut inte på nån :) påpekade bara att det finns vi andra som inte sitter på gatan med hoppfulla ögon och lyckas tjäna oss extra pengar, att det finns vi med bostad och jobb som oxå gråter i det tysta, att allt inte syns men finns ;) självklart har jag bidrag men socialbidrag får man inte hur som helst i sverige :) jag skrev inte den här tråden för att klaga, jag är inte en gnällig människa, då hade jag aldrig överlevt :)