Blev du någonsin slagen som barn?

82'a.

Fick smisk vid behov (rätt ofta) tills min mor insåg att smärta inte bet på mig, utan det enda som jag egentligen reagerade på var förnedringen. Förnedra kunde hon göra bättre med ord, så det blev oftare det (Typ i stil med att jag var ful, värdelös dum, luktade illa, såg dum ut, mycket imiterande av mina ansiktsutyck och hur jag rörde mig, för att håna - saker i den vägen)

Mer regelrätt våld rörde det sig mest om i samband med skolan (där jag varken skötte mig eller hängde med) då det blev saker som att valfri förälder kunde ta mig i håret och drämma ner ansiktet i bordet, eller slå mig med närmsta tillhygge (stekpanna, brödkavel, vad som nu var närmast). Det blev en del flatnävar och örfilar på det.

Jag anser på fullaste allvar att ungar ska ha smisk om de förtjänar det - men jag anser även att just mina föräldrar gick en bra bit över gränsen. Jag kommer inte skaffa barn, för jag pallar inte det här förbannade daltandet med dem, som bara får dem att bete sig illa, men jag är inte på något sätt för direkt våld som en del i uppfostran.

Det finns - enligt mig - en skillnad på bestraffning och misshandel. Smisk ska en unge ha om de vägrar lyssna. Det är inte misshandel, enligt mig, utan misshandel är just den typ av övervåld som beskrivet ovan.