Aldrig, trots att min egen farsa hade en jävligt tuff uppväxt.
Han kom ihåg hur jäkla maktlös han själv varit och ville inte utsätta någon annan för det, såklart beundrar jag och älskar honom för just det. Ofta blir det ju så att de som varit utsatta för våld själv blir våldsamma - tyvärr och märkligt nog...
Ingen kommentar till något av inläggen här utan snarare en allmän fundering:
Hur fanken kan en vuxen människa som ALDRIG skulle acceptera att bli slagen av en annan vuxen människa tycka att det är helt OK att slå ett barn..? Det är ju helt absurt!
Just därför extra tråkigt. Problemet är väl kanske just att den vuxne respektive barnet inte är överens om tillfället när "man förtjänar det".
Enligt min åsikt menar ett barn aldrig att man förtjänar att bli slagen, det är dåliga efterkonstruktioner vi gör som vuxna.
Snälla, slå inte ditt barn, han/hon kommer att bli hur bra som helst (bättre) ändå. Våld är ingen bra uppfostringsmetod!
Visst är det så att det finns många människor som blir hur bra som helst som blivit uppfostrade med aga. Jag har en kompis som brukar berätta att de dagarna hans farsa tyckte om honom nöjde han (farsan) sig med att slå honom med öppen hand. Och han (sonen alltså) blev en riktigt bra kille, snäll mot sina barn och oerhört snäll och hjälpsam mot sina vänner. Så visst - är man då inskränkt kan man konstatera att det faktiskt var bra att han fick skiten bankad ur sig hela sin uppväxt, det hjälpte -han blev ju helt OK.
Men... tro mig, fy fan vad han bär detta inom sig...