Blev du någonsin slagen som barn?

82'a.

Fick smisk vid behov (rätt ofta) tills min mor insåg att smärta inte bet på mig, utan det enda som jag egentligen reagerade på var förnedringen. Förnedra kunde hon göra bättre med ord, så det blev oftare det (Typ i stil med att jag var ful, värdelös dum, luktade illa, såg dum ut, mycket imiterande av mina ansiktsutyck och hur jag rörde mig, för att håna - saker i den vägen)

Mer regelrätt våld rörde det sig mest om i samband med skolan (där jag varken skötte mig eller hängde med) då det blev saker som att valfri förälder kunde ta mig i håret och drämma ner ansiktet i bordet, eller slå mig med närmsta tillhygge (stekpanna, brödkavel, vad som nu var närmast). Det blev en del flatnävar och örfilar på det.

Jag anser på fullaste allvar att ungar ska ha smisk om de förtjänar det - men jag anser även att just mina föräldrar gick en bra bit över gränsen. Jag kommer inte skaffa barn, för jag pallar inte det här förbannade daltandet med dem, som bara får dem att bete sig illa, men jag är inte på något sätt för direkt våld som en del i uppfostran.

Det finns - enligt mig - en skillnad på bestraffning och misshandel. Smisk ska en unge ha om de vägrar lyssna. Det är inte misshandel, enligt mig, utan misshandel är just den typ av övervåld som beskrivet ovan.

Ska se, snodde pengar från föräldrars firma till godis, i slutändan snodde jag summa som motsvara en normal lön för en knegare, slängde ut glasrutor från tredje våningen, tyckte om ljudet när en kvadratmeterglas gick i bitar, slängde ut en tv antenn från femte våningen, missade vist en granne med en meter, lekte pyroman med deo och andra brandfarliga saker hemma och släkte dom mot en lätt antändlig matta, bland mycket annat jag hittade på när jag var mindre.

Jag blev inte misshandlad, varje gång jag hör det ordet när det kommer till barnfostran tycker jag synd om folk som hånas för riktiga misshandel dom utsattes för.
Jag fick snabbt lära mig vad man får och inte får göra, vist försöktes det förklaras lugnt och sansat men jag var aldrig bra på att lyssna, så när ord inte kom fram så fick jag lära mig den hårda vägen, det fungerade och det vad jag ser omkring mig i dagens läge så skulle många ungjävlar behöva lite fastare hand än vad landet låter föräldrar och lärare använda sig av.

Vuxna är vuxna, tid för uppfostran är över, efter det får det bära eller brista.

En rejäl dask på baken och nån örfil då och då gjorde man sig förtjänt av och inget jag har tagit nån skada av precis.
Tycker det är för mycket daltande i dagens läge då man knappt får säga till sitt barn med högre röst en normalt samtalston...
Född tidigt 70-tal

Uppenbarligen, jag snodde aldrig mer pengar, riskerade inte andras liv genom att kasta ut vassa föremål från trapphuset, slutade leka pyroman i hemmet där jag riskerade hela huset...

Vid mindre övertramp var det långa samtal men vid extrema situationer som jag nämnde här så blev jag tillrättavisad med kraft, det fastnade.

en fast hållning som många av dagens bortskämda ungjävlar skulle må bra av

Om inget annat biter så tycker jag att en örfil är på sin plats.

Bråkade med mamma när jag var femton och kallade henne för hora. Då small det. Jag fattar varför och förtjänade det.

Däremot ser jag skillnad på när pappa en gång gav mig smisk som fyraåring och jag förstod aldrig varför.

Född -73.

Äpple och elefanter, mina föräldrar gjorde allt dom bara kunde för min skull, även om det vid grova övertramp krävde en lite mer kännbar läxa.

Här håller jag inte alls med om,du kan kalla det vad du vill, våld slag misshandel som många här älskar att svänga runt med men en kännbar läxa har nog alla barn gjort sig förtjänta av vid ett eller annat tillfäle.

Jodå, jag fick alla dom klassiska förklaringar, sen gick jag och provade mig fram tills mina föräldrar satte stopp för dom mest farliga påhitt, hade dom bara förklarat och förklarat så hade jag förmodligen gjort om samma sak inte långt efter för det var fanne mig spännande, det tyckte jag i alla fall tills jag mötte responsen, då slutade det genast vara roligt.

"metoder" fungerar, frågan är bara vilka fungerar bäst och i det fallet så finns det inga fel, det som fungerar fungerar.

Fel igen, vi var en stor familj med få barn i, jag fick verkligen kärlek, omtanke och uppmärksamhet var vi än vände oss, vilket inte hindrade mig att visa hornen när jag kunde, och dom var stora.

Fick ofta stryk från mormmormor, lavetter och knuffar, en otrotroligt dominant kvinna. För att jag tjafsade, käftade emot, gjorde fel, tyckte hon. Tills jag började slå tillbaka i tidiga tonåren.

Fick stryk av mamma några gånger, men då förtjänade jag oftast det.

Man ska inte slå barn. Men det finns tillfällen då då en örfil är på plats, men då pratar vi om tonåringar.

Nej jag har lärt en gyllene läxa av mina föräldrar, behandla andra som du själv vill bli behandlad barn ska däremot fostras så dom lär sig detta.

Absolut har föräldrar brustit i föräldraskap om dom har out of controll ungar, jag var själv sån en gång i tiden men jag hade i alla fall föräldrar som brydde sig nock för att styra upp mig, man ska sedan inte ta avstånd fr¨ån ungar som var mindre lyckligt lottade och fick kassa föräldrar man får ingripa när man kan och det behövs.

Det finns absolut tillfällen där en kokt stryk är verkligen på sin plats, själv fick jag lyfta upp en invandrar unge från marken, trycka upp mot väggen och bestämt säga att om denna kallar min sons pedagog för hora som ska knivas av pappa så kommer jag tillbaka, tacksamheten i hennes ögon och faktum att det aldrig hände igen visar att visa förtjänar att bli satta på plats och det hårt innan det går för långt.

Jag försvarar eller ursäktar inte mina föräldrar, jag är innerligt tacksam att dom gjorde allt i ders makt för att göra en fungerande människa av mig, dom lyckades men det krävde sitt.var fick du ifrån att jag blev fostrad med stryk? finns barn som faktiskt blir misshandlade på hemmaplan så sväng inte till med för stora ord här för det förminskar deras tragedier.