Blev du någonsin slagen som barn?

Ska se, snodde pengar från föräldrars firma till godis, i slutändan snodde jag summa som motsvara en normal lön för en knegare, slängde ut glasrutor från tredje våningen, tyckte om ljudet när en kvadratmeterglas gick i bitar, slängde ut en tv antenn från femte våningen, missade vist en granne med en meter, lekte pyroman med deo och andra brandfarliga saker hemma och släkte dom mot en lätt antändlig matta, bland mycket annat jag hittade på när jag var mindre.

Jag blev inte misshandlad, varje gång jag hör det ordet när det kommer till barnfostran tycker jag synd om folk som hånas för riktiga misshandel dom utsattes för.

Jag fick snabbt lära mig vad man får och inte får göra, vist försöktes det förklaras lugnt och sansat men jag var aldrig bra på att lyssna, så när ord inte kom fram så fick jag lära mig den hårda vägen, det fungerade och det vad jag ser omkring mig i dagens läge så skulle många ungjävlar behöva lite fastare hand än vad landet låter föräldrar och lärare använda sig av.

Vuxna är vuxna, tid för uppfostran är över, efter det får det bära eller brista.

 

 

86:a

Blev ofta slagen, hotad och dragen i håret av min mamma. Dock aldrig av min pappa.

Tycker det var överdrivet eftersom hon kunde slå för minsta lilla grej. Och riktigt brutalt var det. Kunde ryta åt oss barn o låta det gå ut över oss om hon haft en dålig dag.

När jag fick mitt första barn nu gick jag i min mors fotsteg. Insåg det tyvärr först efter att jag slagit mitt barn några gånger. Tog mig en rejäl funderare och försökte tänka mig tillbaka till min barndom och sätta mig in i barnets situation, mindes den äckliga otrygga känslan av rädsla när man insåg att nu ska man få stryk, måste bara stå ut tills det är över...

Hatade mig själv ett bra tag efter det och insåg hur jag fått mitt älskade barn känna sig otryggt. Denna hemska känsla när man känner sig hjälplös och såå hemskt otrygg, ush!

Mamma ska vara en trygg person, någon man kan krypa upp hos och gosa med när man är trött eller ledsen, inte någon som är orsaken till smärta och rädsla.

Jag önskar jag kunde göra det ogjort för mitt barn men tyvärr går det inte. Får istället göra mitt bästa och älska och ge trygghet...

Det räcker med att livet är svårt som det är, en människa får ta emot så mycket skit i livet, föräldrar måste skydda och älska sina barn under uppväxten istället för att vara de första som gjorde livet hårt..

Uppenbarligen, jag snodde aldrig mer pengar, riskerade inte andras liv genom att kasta ut vassa föremål från trapphuset, slutade leka pyroman i hemmet där jag riskerade hela huset...

Vid mindre övertramp var det långa samtal men vid extrema situationer som jag nämnde här så blev jag tillrättavisad med kraft, det fastnade.

en fast hållning som många av dagens bortskämda ungjävlar skulle må bra av

Här håller jag inte alls med om,du kan kalla det vad du vill, våld slag misshandel som många här älskar att svänga runt med men en kännbar läxa har nog alla barn gjort sig förtjänta av vid ett eller annat tillfäle.

Jodå, jag fick alla dom klassiska förklaringar, sen gick jag och provade mig fram tills mina föräldrar satte stopp för dom mest farliga påhitt, hade dom bara förklarat och förklarat så hade jag förmodligen gjort om samma sak inte långt efter för det var fanne mig spännande, det tyckte jag i alla fall tills jag mötte responsen, då slutade det genast vara roligt.

"metoder" fungerar, frågan är bara vilka fungerar bäst och i det fallet så finns det inga fel, det som fungerar fungerar.

Fel igen, vi var en stor familj med få barn i, jag fick verkligen kärlek, omtanke och uppmärksamhet var vi än vände oss, vilket inte hindrade mig att visa hornen när jag kunde, och dom var stora.

 

Nej jag har lärt en gyllene läxa av mina föräldrar, behandla andra som du själv vill bli behandlad barn ska däremot fostras så dom lär sig detta.

Absolut har föräldrar brustit i föräldraskap om dom har out of controll ungar, jag var själv sån en gång i tiden men jag hade i alla fall föräldrar som brydde sig nock för att styra upp mig, man ska sedan inte ta avstånd fr¨ån ungar som var mindre lyckligt lottade och fick kassa föräldrar man får ingripa när man kan och det behövs.

Det finns absolut tillfällen där en kokt stryk är verkligen på sin plats, själv fick jag lyfta upp en invandrar unge från marken, trycka upp mot väggen och bestämt säga att om denna kallar min sons pedagog för hora som ska knivas av pappa så kommer jag tillbaka, tacksamheten i hennes ögon och faktum att det aldrig hände igen visar att visa förtjänar att bli satta på plats och det hårt innan det går för långt.

Jag försvarar eller ursäktar inte mina föräldrar, jag är innerligt tacksam att dom gjorde allt i ders makt för att göra en fungerande människa av mig, dom lyckades men det krävde sitt.var fick du ifrån att jag blev fostrad med stryk? finns barn som faktiskt blir misshandlade på hemmaplan så sväng inte till med för stora ord här för det förminskar deras tragedier.

 

Tack äntligen en förnuftets röst i denna våldsromantiska öken.

Kloka ord - särskilt sista stycket. Man kommer väldigt långt med att lyssna - först. Jag lyssnar väldigt ofta på de barn jag har hand om, och märker också ganska snart att de lyssnar direkt på mig.

Och ja det är en falsk motsättning där man låtsas att låt gå och slå är varandras motsatser när det i själva verket bara är två sidor av samma slappa vanvårdsmynt.