Blev du någonsin slagen som barn?

Född 92. Åh ja, stryk fick jag :)!
Men jag fick inga men av det, så som många av er verkar tro att alla får. Jag tycker att jag förtjänade stryk de gånger jag fick. Pappa rörde mig aldrig, men mamma serverade mig örfilar någon gång per halvår. Då hade jag oftast gjort något mycket dumt. Men jag förtjänade det som sagt. Älskar mina föräldrar fortfarande och idag bor jag ju inte hemma, men vi har trots det en underbar kontakt. Kan tänka mig att mamma hade det tufft med oss barn som var extremt busiga och jobbiga och elaka ibland.

Jag lovar dig att jag kommer att göra likadant om det sker här.

Ta det lugnt och inse att jag accepterar vad jag vill.

Du får gärna citera mina exakta ord som du tycker kan tolkas som barnmisshandelromantiserande.

Okej. Det blir ingen vettig diskussion innan du lär dig vad ordet "romantisera" alt. "glorifiera" innebär, och på vilket sätt det skiljer sig från uttrycket "nödvändigt ont".

Okej. Det blir ingen vettig diskussion innan du lär dig vad ordet "romantisera" alt. "glorifiera" innebär, och på vilket sätt det skiljer sig från uttrycket "nödvändigt ont".

Kolla. För att slippa prata semantik tills korna kommer hem ska jag förklara det extremt enkelt. För att acceptera något måste man inte alls tycka om det. Däremot är det underförstått att man tycker om det man romantiserar (förskönar).

Och ja, jag har en fullkomligt vidrig syn på barn. Jag accepterar att du tycker det.

Okay, du vinner. Jag älskar barnmisshandel.

Bra! Då är vi tillbaka där vi började: jag accepterar att det finns tillfällen då folk förtjänar stryk.

Rond 2?

Hade varit ganska paradoxalt om jag gjorde det?

Vad var frågan nu igen?

Kompis, jag önskar att du kunde läsa dina ord med mina ögon. Du låter skitarg. Ganska kul, faktiskt XD

Jag garanterar att du är den våldsammaste av alla här. Alltså, 100%

Kan endast nicka instämmande.

Det är alltså en person som föregår med gott exempel på hur man _inte_ ska bete sig, samtidigt som denna gnäller på att det finns dom som i hennes ögon beter sig illa, paradox delux

 

Vad inte du begriper att du presenterar din åsikt som nån form av ultimat sanning och med våld försöker trycka ner det i halsen på andra.

Med tanke på hur du uttrycker dig, hur du hänsynslöst förnedrar och kränker folk i ditt korståg så är du lååååångt värre än dom du hatar så.

Paradox

 

Vad inte du begriper att du presenterar din åsikt som nån form av ultimat sanning och med våld försöker trycka ner det i halsen på andra.

Med tanke på hur du uttrycker dig, hur du hänsynslöst förnedrar och kränker folk i ditt korståg så är du lååååångt värre än dom du hatar så.

Paradox

 

Det skär i hjärtat att läsa om hur många som växt upp med våld i hemmet och vad som är lika hemskt är hur många som faktiskt försvarar sina föräldrars misshandel med att de faktiskt förtjänade en örfil då och då. Detta kallar jag hjärntvätt eller varför inte en variant på Stockholmssyndromet.

Ett barn kan aldrig förtjäna stryk. Lika lite som en vuxen människa kan förtjäna att bli misshandlad. Hur lär man ett barn att det är fel att slåss när man i nästa andetag ger barnet en örfil för att barnet bettet sig illa? Finns ingen logik i detta resonemang. Ingen! Tycker på sätt och vis synd om er vuxna här i tråden som än idag känner att det fanns tillfällen då ni förtjänade stryk. För det gjorde ni INTE.

Tack. Det är en debatt som jag är beredd att ta vilken dag i veckan som helst. Jag förstår dock att de som försvarar våld som uppfostringsmetod är väldigt främmande för barnpsykologi och vilka konsekvenser en 'enkel örfil' faktiskt kan få för ett barn.

De som sanktionerar våld i denna tråd menar att det inte är någon ordning på dagens barn och att detta beror på föräldrars daltande med barnen. Jag håller med om att det är mycket daltande med barn och att många föräldrar behandlar sina barn som små kungar och drottningar istället för vanliga människor.

Jag hävdar dock bestämt att det går alldeles utmärkt att uppfostra barn utan vare sig smisk eller daltande. Som jag tidigare nämnt så behöver barn tydliga och konsekventa regler redan från start. Barn som inte får några gränser mår inte heller bra, precis som att barn som får stryk inte mår bra.

Jag önskar att fler föräldrar kunde förstå hur långt man kommer med att verkligen ta sig tid att förklara rätt och fel (inte bara säga nej) och att faktiskt lyssna på sitt barn. Ett barn som känner sig hört, älskat och sett på hemmaplan, har ytterst sällan något behov av att uppföra sig illa utanför hemmet heller.