39 år, barnlös, göra abort?
Hej.. önskar lite tankar och råd angående min situation.
Är 39 år, och har inga barn sedan tidigare, aldrig varit gravid.
Hade en tillfällig fling med en några år yngre bekant som tyvärr inte ledde vidare, förutom att jag sent upptäckte att jag var gravid. Är nu i vecka 17. Han har gått vidare och träffar en ny kvinna.
Känner att jag "måste" genomgå en abort vare sig jag vill eller inte på grund av situationen. Då han inte vill bli "pappa" och vi båda anser att detta inte är en bra bakgrundssituation för att sätta ett barn till världen. Han jobbar, jag studerar och jobbar vid sidan av. Jag har med andra en halvdålig ekonomisk situation ett tag till innan examen. Och ingen familj eller släkt i närheten. Kan alltså känna att det är abort är det bästa även för mig i min livssituation JUST NU, men hjärtat, kroppen, den långt gångna graviditeten samt min ålder håller inte med.
Vi umgås just nu som ganska bra vänner, pratar och försöker förstå varann och resonerar lugnt. Han stöttar och är med på alla undersökningar/kuratorsamtal jag vill och önskar han är med vid. Däremot har han panik om jag skulle behålla och säger att han kommer säga upp kontakten helt då.
Jag mår jättedåligt över att se honom vara ledsen och må dåligt över att ev tvingas bli far till ett barn, han mår dåligt att se mig ledsen över att genomgå en abort - när jag inte direkt kan räkna med att bli gravid igen "om några år" som jag kanske kunnat trösta mig med om jag var yngre.
Aborten bli alltså en sen medicinsk, jag är mycket väl påläst i vad det innebär och vad jag har att vänta. Har redan gjort ett försök men klarade inte ta första tabletten, bröt ihop i tårar. Nu står jag inför sista chansen att försöka och kommer isåfall genomföra detta i vecka 18.
Abort och troligen aldrig bli mamma/få barn - eller behålla som ensamstående, med dåligt samvete för "pappan", till viss del barnet, och allt ansvar helt själv? Visst finns en chans att han mjuknar när barnet väl är fött, men ingen chans jag vill räkna med.
Är barn allt?
/Ledsen
Jag tror dessutom att en abort vid v 18 inte är en dans på rosor.
Jag fick mitt andra barn när jag var 39 år.
Och det har inte varit några problem.
Om han får panik vid tanken på ett barn så är det hans problem.
Han visste förmodligen vad som kan hända då man har sex.
Och jag måste säga att jag tycker det är riktigt dåligt av honom att hota med att säga upp bekantskapen helt om du väljer att behålla,när han vet hur dåligt du mår av det.
Han har också en del i ansvaret för att situationen ser ut som den gör.
Men även om han inte vill ha något med barnet att göra så finns det säkert en man därute som önskar att träffa en ensamstående kvinna med barn.
Så gör det du tycker känns bäst för dig själv och för barnet.
Kram och lycka till!