Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-27 22:05:57 följande:
Ni som ber mig behålla och berättar om hur underbart allt är - är ni ensamstående? Utan möjlighet till avlastning? Utan någon som delar erat barns framsteg? Utan närmre familj och släkt kring er?
Är det lika underbart när det bara är jag och barnet jämt? Och vänner ibland och kanske någon enstaka släkting några gånger per år?
Är inte en dömande eller kall fråga, utan bara ärligt funderande. Jag hade också tyckt det vore underbart om jag inte vore just ensam :(
Jag är ensamstående, till två, har släkten minst 20 mil bort, haft barnvakt 3 gånger under 4 år, umgås med mina vänner, med barnen, är aldrig några problem!
Man kan ansöka om stödfamilj o skicka barnet dit varannan helg, har jag funderat på nu när de börjar vara så stora. Det finns ob förskola om du jobbar obekväm arbetstid. Det finns o hyra barnvakt. Det finns HUR mycket hjälp som helst! Man är aldrig ensam!