Anonym (Frân en förälder)

Äldre 26 Nov 15:17

320 svar

39 år, barnlös, göra abort?

Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-25 23:18:52 följande:

Har givetvis kollat upp det mesta, från ekonomi till dagis/nattis, föräldragrupper för andra ensamstående, hur praktisk vardag ska fungera, vad man behöver köpa, ner till detaljer som hur många blöjor som går åt och vad det kostar osv.

Och givetvis är det tufft, när man blir sjuk som ensamstående och ska klara sköta barnet, möjligheten till socialt umgänge, sömn och se till att man tar hand om sin egen hälsa och välmående också - för att orka. Bland mycket annat.

Är det någon magisk kraft som gör att man bara snurrar på med vardagslivet? Visst är alternativet ett barnfritt bekymmersfritt liv i total frihet, men på bekostnad av livssorg att jag "hade ett barn" som jag valde bort? Är det lättare att hantera allt praktiskt jobbigt än allt psykiskt jobbigt?

Jag har själv varit med om att "välja bort en graviditet" tyvärr. Och efter det var jag en tid beredd pâ att aldrig bli mamma för jag var redan runt 35 och hade ingen partner. Idag väntar jag dock mitt andra barn lyckligtvis.

Jag tror absolut att det är lättare att hantera det praktiskt jobbiga än det psykiskt jobbiga. Det praktiskt jobbiga med barn är värt det varenda sekund, och man gör det med hjärtat fullt av kärlek, medan det psykiskt jobbiga är enbart ett helvete. Ta för guds skull inte något beslut utifrån "dåligt samvete" vad det gäller pappan. Ni hade ett sexuellt förhâllande, alla vet vad det kan innebära och blir det en graviditet sâ fâr man ta konsekvenserna. Var stark och modig och välj enligt vad du själv känner längst inombords. Lât dig inte stressas eller påtryckas av andra.

Anonym (Frân en förälder)

Äldre 27 Nov 12:35

#44

TS, har du bestämt dig?

Anonym (Frân en förälder)

Äldre 27 Nov 22:33

#88

Oavsett om du tänker på dig själv eller inte (vilket ju är bra att göra, vem annars ska göra det?) så är det en fin gåva att få leva. En fin gåva till barnet. Även om barnets liv inte blir perfekt (vems liv är det, min barndom var ganska fruktansvärd men jag älskar livet) så kan ingen säga att det skulle vara bättre att inte födas. Du kan helt enkelt inte veta hur barnets liv ska/skulle bli. Ett barn som växer upp under svåra omständigheter kan t o m bli en Bill Gates eller en Nobelpristagare eller en känd artist. Sånt händer. Och även om det inte händer kan livet vara fantastiskt ändå :)

Men jag förstår att du är rädd. Bara du väljer med mod, välj inte bort barnet för att du är rädd.

Tyvärr får jag intrycket av att du på något sätt inte vill unna dig detta. Att du inte tycker att du är värd det. Att du inte förtjänar att vara mamma eller skulle bli en tillräckligt bra mamma. Men jag kan såklart ha fel.

Anonym (Frân en förälder)

Äldre 27 Nov 22:42

#91

Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-27 22:05:57 följande:

Ni som ber mig behålla och berättar om hur underbart allt är - är ni ensamstående? Utan möjlighet till avlastning? Utan någon som delar erat barns framsteg? Utan närmre familj och släkt kring er?

Är det lika underbart när det bara är jag och barnet jämt? Och vänner ibland och kanske någon enstaka släkting några gånger per år?

Är inte en dömande eller kall fråga, utan bara ärligt funderande. Jag hade också tyckt det vore underbart om jag inte vore just ensam :(

Jag bor utomlands och har absolut ingen släkt eller vän som kan hjälpa mig med något. Jag har en man men han jobbar väldigt mycket och det är jag som tar hand om vårt barn helt och håller. När man har barn öppnar sig ett helt annat kontaktnätverk. Det finns öppna förskolor, föräldrargrupper, för mig svenska kyrkan här, mm. Sådant löser dig. Och i Sverige har ni ju dagis, vilken lyx!! :)

Anonym (Frân en förälder)

Äldre 27 Nov 22:46

#93

Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-27 22:34:32 följande:

Åh tack, du anar inte hur skönt det är att ta del av såna här erfarenheter. Har koll på att det finns ett antal "Nattis" i staden jag bor ifall jag fortfarande (som nu) jobbar obekvämt ett par år. Hur gör du när du ska göra såna "enkla" saker som att handla kläder (affärer med barnvagn känns inte lätt), träna (gym med barnpassning?) mm?

Mat kan man ju få hemkört och enstaka inhandling går ju bra med barnvagn eller bärsele.

Vad för mer hjälp och idéer finns?

Är så imponerad av dig och alla som fixar det!

Ah en annan lyx i Sverige! Har hört att Friskis o Svettis har barnpassing. Ni är verkligen bortskämda. Har själv inte varit på gym på flera år men vi går många promenader och att se efter barnet är en hel del motion i dig.

Anonym (Frân en förälder)

Äldre 27 Nov 22:48

#94

Anonym (Frân en förälder) skrev 2014-11-27 22:46:07 följande:

Ah en annan lyx i Sverige! Har hört att Friskis o Svettis har barnpassing. Ni är verkligen bortskämda. Har själv inte varit på gym på flera år men vi går många promenader och att se efter barnet är en hel del motion i dig.

I sig, inte i dig.

Anonym (Frân en förälder)

Äldre 28 Nov 07:11

#100

Anonym (Att tveka) skrev 2014-11-27 23:32:47 följande:

Läste den här artikeln som jag tyckte var intressant, om att fatta beslut:

www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/att-vaga-ar-vagen-till-lyckade-beslut_7499958.svd

Framförallt en sak tog jag fasta på - författaren menar att man ska tänka sig dödsbädden om man har svårt att ta ett beslut. Vad skulle jag ångra eller inte ångra då? Jag personligen tror att man tenderar att tänka kortsiktigt i beslut. När det t ex gäller barn så tänker man på småbarnsåren. Men de går trots allt ganska fort över och man har förhoppningsvis många år kvar av livet sedan. Hur vill man att det livet ska gestalta sig?

Håller med. Sedan är det inte alls säkert att du förblir ensamstående särskilt länge. Det kan t o m vara lättare att träffa en ensamstående man med barn om du själv har barn. Detta är ju ingen anledning att skaffa barn men jag säger det ändå.

PS. Jag nämnde Svenska Kyrkan för att vi träffar andra svenskar där, inte av religiösa skäl. Kan misstolkas när man talar om abort.

Anonym (Frân en förälder)

Äldre 28 Nov 14:49

#132

Na004 skrev 2014-11-28 11:05:56 följande:

Jag anser att det är mycket tråkigt när barn föds till världen med sådana förutsättningar. Alla barn ska ha både en mamma och en pappa.

Alla barnen ska ha en mamma och en pappa? Jag har aldrig förstått detta resonemang. För vi som har en av vâra föräldrar som gâtt bort tidigt som i mitt fall (vissa har till och med förlorat bâda sina föräldrar), vârat liv är ju helt kasst och inte värt att leva? Vi kunde ju lika gärna ha avlivats dâ i och med att föräldern dog alltså?

Det finns oerhört mânga barn världen över som inte har både en mamma och en pappa. Deras liv är också värda att levas säger jag.

Anonym (Frân en förälder)

Äldre 28 Nov 14:59

#133

Na004 skrev 2014-11-28 11:05:56 följande:

Jag anser att det är mycket tråkigt när barn föds till världen med sådana förutsättningar. Alla barn ska ha både en mamma och en pappa.

Anonym (Frân en förälder) skrev 2014-11-28 14:49:19 följande:

Alla barnen ska ha en mamma och en pappa? Jag har aldrig förstått detta resonemang. För vi som har en av vâra föräldrar som gâtt bort tidigt som i mitt fall (vissa har till och med förlorat bâda sina föräldrar), vârat liv är ju helt kasst och inte värt att leva? Vi kunde ju lika gärna ha avlivats dâ i och med att föräldern dog alltså?

Det finns oerhört mânga barn världen över som inte har både en mamma och en pappa. Deras liv är också värda att levas säger jag.

Skulle vilja tillägga att jag tror att jag har mognat tidigare i och med min upplevelse och fâtt insikt i saker som mânga inte ens kommer att tänka pâ förrän de är 60 âr och deras föräldrar gâr bort. I och med detta har jag nästan fâtt ett bonusliv skulle jag vilja säga för jag sitter inte fast i petitesser utan inser hur lyckligt lottad jag är att leva och uppskattar varje ögonblick, varje andetag av liv är för mig en fantastisk gåva.

Anonym (Frân en förälder)

Äldre 28 Nov 15:01

#135

Jag skulle naturligtvis byta vilken dag som helst och fâ tillbaka min förälder om jag kunde men min väg är min väg, livet har sina mysterier. Och vissa svâra upplevelser fâr själen att växa, det är inte sâ enkelt som att säga att "sâ ska det vara för alla".

39 år, barnlös, göra abort?

INNEHÅLL