• Vicha

    39 år, barnlös, göra abort?

    Har inte läst hela tråden utan nästan bara Ts inlägg...
    Man kan adoptera bort barnet efter födseln oxå just i denna situationen hade jag gjort det OM jag inte valt behålla vill säga!
    Tycker inte en sån sen abort är försvarbart faktiskt, om det inte är ngt uppenbart fel på barnet, men det är min åsikt...
    Lycka till Ts, jag följer kram

  • Vicha
    Anonym (mmm) skrev 2014-11-28 16:48:55 följande:
    En sorg som ligger bakom dig kan du aldrig göra något åt. Ett problem du får i nuet kan du lösa.

    Det fanns en tråd här om mamman som hade en mängd argument till varför hon inte borde föda barnet hon väntade. Efter att ha svalt det första pillret ångrade hon sig.

    www.familjeliv.se/forum/thread/74344768-can-i-continue-my-pregnancy-even-though-i-took-the-first-myfiegyne

    Det finns en tredje alternativ till abort och att bli ensamstående förälder: Adoptera bort barnet. Då har du drygt 20 veckor betänketid kvar. Det finns väldigt många barnlösa par som skulle bli överlyckliga över att få ditt barn som sitt eget.
    Bra skrivet!
    Jag förstår inte att folk bara ser behålla o bli mamma eller göra abort, jag kanske har läst på fel sidor eller nåt men adoptera bort sitt barn är det inte många som pratar om eller?
    Jag slår ett slag för det tredje alternativet!
  • Vicha
    Anonym (Frân en förälder) skrev 2014-11-28 17:46:31 följande:
    Absolut. Men tyvärr verkar TS bry sig väldigt mycket om vad andra människor tycker och tänker om henne och att adoptera bort ett barn kanske inte passar in i "hennes värld". Inte att få ett barn som ensamstående heller utefter det jag läst. Det kan ligga en hel del identitetskonflikter i sådant.
    Ok, kanske det...förstår inte riktigt det resonemanget isf men alla är olika...
    bättre att gå igenom ett "mindre helvete" med abort då o sen försöka leva som vanligt o hålla fasaden uppe...? jaja...
  • Vicha
    Anonym (Frân en förälder) skrev 2014-11-28 18:23:59 följande:
    Var bara en känsla jag fick men kan ha fel. Eftersom hon är så mån om vad exet ska tycka och tänka så slog det mig att det kanske inte är helt enkelt att gå igenom en hel graviditet inför ögonen på familj, vänner och kollegor och sedan berätta att man adopterat bort barnet.

    Som jag ser det (som genomgått en abort vid ca 10 veckor) så vill man, för att situationen känns för komplicerad, ogöra den (situationen). Man tror att man på något sätt kan sudda ut graviditeten och göra allt ogjort. Men problemet är att det går inte och en abort gör ofta bara saken värre. Tyvärr finns det inte någon "enkel" utväg. Och efter en abort blir man dessutom påmind om den varje dag, för varje bebis man ser, för varje gravidmage, för varje barn.

    Jag undrar också hur det kan vara lagligt i Sverige att göra abort så sent som i vecka 17, efter vecka 12 trodde jag det var för sent. Men det är en annan historia.
    Jag hade inte ens tänkt i de banorna...att man gör det för "alla andras skull" det är hon som får ta smällen inte dom liksom. Men jag håller med om dt du skrev om att man vill ogöra situationen o abort verkar som det "enklaste" alternativet...
  • Vicha
    Anonym (mmm) skrev 2014-11-29 18:14:18 följande:
    När det gäller att välja, så har jag resonerat så här:
    Det lönar sig att välja det alternativ som känns bäst, och inte det som man enligt olika kriterier "borde" välja. För oberoende av hur man väljer, så kan man omöjligt veta i förväg om det kommer att gå bra eller dåligt. Om det i efterhand visar sig att det var fel val, och man egentligen inte ens ville det valet, DÅ har man verkligen anledning att gräma sig. Ett beslut som känns rätt blir inte lika svårt att leva med även om det längre fram går dåligt.

    Sign. en som borde ha valt annorlunda.
    Låter rätt logiskt tänkt tycker jag
Svar på tråden 39 år, barnlös, göra abort?