39 år, barnlös, göra abort?

En sorg som ligger bakom dig kan du aldrig göra något åt. Ett problem du får i nuet kan du lösa.

Det fanns en tråd här om mamman som hade en mängd argument till varför hon inte borde föda barnet hon väntade. Efter att ha svalt det första pillret ångrade hon sig.

www.familjeliv.se/forum/thread/74344768-can-i-continue-my-pregnancy-even-though-i-took-the-first-myfiegyne

Det finns en tredje alternativ till abort och att bli ensamstående förälder: Adoptera bort barnet. Då har du drygt 20 veckor betänketid kvar. Det finns väldigt många barnlösa par som skulle bli överlyckliga över att få ditt barn som sitt eget.

Absolut. Men tyvärr verkar TS bry sig väldigt mycket om vad andra människor tycker och tänker om henne och att adoptera bort ett barn kanske inte passar in i "hennes värld". Inte att få ett barn som ensamstående heller utefter det jag läst. Det kan ligga en hel del identitetskonflikter i sådant.

Var bara en känsla jag fick men kan ha fel. Eftersom hon är så mån om vad exet ska tycka och tänka så slog det mig att det kanske inte är helt enkelt att gå igenom en hel graviditet inför ögonen på familj, vänner och kollegor och sedan berätta att man adopterat bort barnet.

Som jag ser det (som genomgått en abort vid ca 10 veckor) så vill man, för att situationen känns för komplicerad, ogöra den (situationen). Man tror att man på något sätt kan sudda ut graviditeten och göra allt ogjort. Men problemet är att det går inte och en abort gör ofta bara saken värre. Tyvärr finns det inte någon "enkel" utväg. Och efter en abort blir man dessutom påmind om den varje dag, för varje bebis man ser, för varje gravidmage, för varje barn.

Jag undrar också hur det kan vara lagligt i Sverige att göra abort så sent som i vecka 17, efter vecka 12 trodde jag det var för sent. Men det är en annan historia.

När det gäller att välja, så har jag resonerat så här:
Det lönar sig att välja det alternativ som känns bäst, och inte det som man enligt olika kriterier "borde" välja. För oberoende av hur man väljer, så kan man omöjligt veta i förväg om det kommer att gå bra eller dåligt. Om det i efterhand visar sig att det var fel val, och man egentligen inte ens ville det valet, DÅ har man verkligen anledning att gräma sig. Ett beslut som känns rätt blir inte lika svårt att leva med även om det längre fram går dåligt.

Sign. en som borde ha valt annorlunda.