39 år, barnlös, göra abort?

Angående att tveka: Jag tror många som blir gravida är ambivalenta och jag läser just nu en bok om graviditet där man man skriver om att de flesta är ambivalenta när de är gravida. Man funderar över olika framtida scenarion och hur det kommer att bli. Det är dock inte socialt accepterat att vara det; man ska ju vara den "lyckliga gravida kvinnan". Så att vara ambivalent är absolut inte ett tecken på att du inte vill ha barnet, det är normalt när man är gravid skulle jag säga.

Har du möjlighet att flytta närmare din familj? Eller vet din familj om detta så att du kan prata med dem om de skulle kunna hjälpa dig på något sätt, t ex flytta dit du bor?

Men du VET alltså att de inte skulle ställa upp genom att flytta till dig tillfälligt t ex? Jag tror många morföräldrar skulle göra rätt mycket för sina barnbarn, det är därför jag undrar om du antar detta eller om du vet?

Gym måste iaf vara det lättaste problemet att lösa, bara att träna hemma när barnet sover t ex (man kan göra mycket med sin egen vikt) Det kanske inte går att göra lika ofta som tidigare men det gäller väl allt när man har barn. Att handla borde väl gå att göra alltid med barnet med dig. Sedan finns det förstås tillfällen då du måste kunna göra saker själv (barnet kan ju bli sjukt och då kan du inte ta med det osv). Men har inte kuratorn upplyst dig om vilket stöd kommunen kan erbjuda t ex? Det borde ju vara en kurators uppgift tycker jag. Fråga henne!

Läste den här artikeln som jag tyckte var intressant, om att fatta beslut:
www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/att-vaga-ar-vagen-till-lyckade-beslut_7499958.svd

Framförallt en sak tog jag fasta på - författaren menar att man ska tänka sig dödsbädden om man har svårt att ta ett beslut. Vad skulle jag ångra eller inte ångra då? Jag personligen tror att man tenderar att tänka kortsiktigt i beslut. När det t ex gäller barn så tänker man på småbarnsåren. Men de går trots allt ganska fort över och man har förhoppningsvis många år kvar av livet sedan. Hur vill man att det livet ska gestalta sig?

TS har ju redan bett dig att lugna ned dig - varför ligger du på henne hela tiden då?

Är det så att det är din rädsla som styr? Innerst inne vill du behålla men du är rädd för ansvaret och allt det för med sig? Tänk på dina långsiktiga mål i livet är mitt råd. Om ett av dina långsiktiga mål har varit att få barn så kanske du inte får fler chanser att uppfylla det målet.

Tig ihjäl henne (Anonym, mor) bara - hon verkar bara vara här för att skapa bråk. Får hon ingen uppmärksamhet lägger hon av. Om ingen svarar på hennes inlägg blir det inte så roligt längre.