Inlägg från: Anonym (En liten hjälp) |Visa alla inlägg
  • Anonym (En liten hjälp)

    39 år, barnlös, göra abort?

    Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-27 22:05:57 följande:

    Ni som ber mig behålla och berättar om hur underbart allt är  - är ni ensamstående? Utan möjlighet till avlastning? Utan någon som delar erat barns framsteg? Utan närmre familj och släkt kring er?

    Är det lika underbart när det bara är jag och barnet jämt? Och vänner ibland och kanske någon enstaka släkting några gånger per år?

    Är inte en dömande eller kall fråga, utan bara ärligt funderande. Jag hade också tyckt det vore underbart om jag inte vore just ensam :(


    Jag har ingen egen erfarenhet av att vara ensamstående men har en liten fyraåring i mitt liv som växer upp med enbart sin mamma. Barnet bor hos mig någon helg i månaden och har gjort sedan hon var några månader gammal. Mamman har ett tunt nätverk av familj och vänner som kan/vill ställa upp och även då jag vet att barnet är hennes allt i livet så mår hon i perioder fysiskt och psykiskt dåligt. Hon var i ungefär din situation, samma ålder men där lämnade mannen henne när hon var några veckor in i graviditeten och tyckte för övrigt att hon kunde ta bort barnet (de hade planerat för detta barn)

    Vet inte riktigt vad jag vill komma med detta inlägg förutom att det säkert kommer bli förbannat tufft att vara och känna sig ensam i föräldrarollen och inte ha någon att dela de lyckliga/jobbiga stunderna med men att det nog alla gånger också kommer att vara värt det, för både dig och barnet! Och även då du inte har anhöriga och vänner i närheten så finns det kanske någon som kan tänka sig att finnas där som stöd och avlastning för er (stödfamilj tex) Lycka till med vad du än väljer att göra, du låter som en klok kvinna som kommer fatta rätt beslut!
Svar på tråden 39 år, barnlös, göra abort?