39 år, barnlös, göra abort?

TS: jag har inte läst alla andras svar, bara dina och jag måste säga att jag beundrar dig för ditt lugn och din styrka i den här situationen. Jag förstår att det här är ett jättetufft beslut, kanske det tuffaste beslut du någonsin kommer att ta, men du är så påläst, du kollar upp så noga och du tänker på allt och väger in det i ditt beslut. Jag är övertygad om att du kommer att fatta ett beslut som passar dig och din situation oavsett vilket det blir. Lita på dig själv, din klokhet, ditt omdöme och din magkänsla.

Jag vill också lägga till att avlastning hittar man med tiden vägar för. Jag är förvisso inte ensamstående men vi bor långt ifrån bådas släkter och hade till att börja med ingen närstående i omgivningen. Med tiden har vi däremot fått ett enormt stöd i barnens kompisföräldrar och vid det här laget (barnen är 3.5 och 6) kan vi lämna barnen hos kompisar då och då för att kunna uträtta ärenden på egen hand. Dessförinnan har barnen hängt med på allt, och då menar jag ALLT! från klädshopping med barnvagn till storhandlingen på ica, från hemmafester till stora konserter och ibland till och med dans.

Så tungt. Stackare. Kram!

Stor kram och lycka till nu!