Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-12-02 23:36:59 följande:
Pappan, jag vet inte hur jag ska hjälpa honom. Han har bara mig att prata med, han vågar inte berätta för sin mor eller sin flickvän.
Jag har letat upp en manlig terapeut som sysslar med just såna här situationer för män. Har gett pappan numret men han tycker inte nån kan hjälpa honom och att terapeuten ändå bara kommer säga till honom att ta sitt ansvar...
Jag är ändå glad att han hör av sig, även om han just nu mest anklagar mig för att jag gör fel, inte går att lita på, rädslor att barnet kommer få en dålig uppväxt utan sin pappa, är på väg att bli en "dålig person" och kanske inte vill ha med mig att göra längre, att han inte kan fatta hur jag tänker etc.
Försöker hålla mig lugn, bemöta frågor, lyssna. Upprepa att oavsett vad han tycker och tänker och känner inför mig och hela situationen finns jag här, jag överger honom inte.
Känner mig så maktlös...
Tid. Ge det tid?
Du kan nog inte hjälpa honom mer än du gör/har gjort. Jag tycker du gör rätt som tänker att han ju har sin kris-fas nu, och saker han säger beror på krisen, så du kan bara försöka låta bli att ta åt dig av det dåliga han säger. Att ge det tid för krisfasen att gå över låter som det rätta tycker jag.
Som sagt, om du låter honom krisa, utan att du blir otrevlig tillbaks (som du inte verkar bli), så bör krisfasen ebba ut om ett tag, antar jag.
Under tiden kan du som de andra säger börja glädja dig åt din graviditet, :) och handla några mammakläder (man behöver inte många) och börja fundera på namnförslag etc. :)
Sedan om pappan väljer att bli delaktig eller inte är hans beslut. (Och väljer han att inte bli delaktig så kan han som sagt ändra sig senare också, om några år eller så, det vet man aldrig). (Framåt februari eller så när han haft lite tid att bearbeta sin kris lite kan du ju alltid säga att OM IFALL han vill kan ni ju försöka tänkta ut möjliga tilltalsnamn som ni båda kan tänka er, och att du väljer andranamn och han väljer tredjenamn (t.ex.). Att nämna namndiskussion är nog ingen bra idé innan han hunnit bearbeta sin kris en del dock gissar jag.) (Sedan vill man väl inte spika tilltalsnamn innan den är född, för man kanske inte tycker den ser ut att heta det man valde, men att ha några alternativ till tilltalsnamn innan födseln tycker jag själv känns bra.
)
Om några veckor kan du nog börja känna bebis sparka, det blir mysigt.
OM IFALL pappan om ett tag väljer att han ska bli en delaktig pappa, så kan du ju i så fall till våren ge honom ett kort filmklipp där man ser bebis sparka så huden putar ut, då kan tanken på bebis bli mer verklig för honom. (Om han väljer att, tills vidare, inte bli en delaktig pappa, är det nog ingen bra idé dock, tänker jag mig.)
Lycka till nu, och gläds åt din graviditet.
